Eftersom vi blev fler och fler tog jag mig friheten att starta en ny tråd från våran gamla.
www.familjeliv.se/Forum-2-293/m67435211.html
Här samlas vi och pratar om våra upplevelser och tankar kring våra graviditeter. Ny som gammal är välkommen. Ingen fråga eller diskussion är för dum.
Har även lagt till våran BF lista, Vi kan ju fylla på den allt eftersom.
www.familjeliv.se/Forum-11-263/m68898959.html
Vi har en spännande resa framför oss!
Var och lämna en kaka en kollega fick hjälp med nyss. Vat kul d var och träffa sina närmaste kollegor igen. Nösta gång får hon gå in och kolla lastbilar hihi
Att vara gravid och få barn är såå mysigt. Men tiden efter det är mindre ball. Man blir så jääävla bitter. Man går hemma har hand om barn, tvätt, städ, matlagning. Sen är drt ju en SJÄLVKLARHET att mannen när som helst kan få ett infall att göra det han behagar. Men ska det åt andra hållet..åh herrejädrar vad jobbigt allt blev. Jag är TACKSAM.. hör ni TACKSAM om jag kan handla i lugn och ro utan barn som springer runt benen eller hänger i tutten. LÄÄÄNGTAR TILL att få börja jobba igen. Skitsamma nu vet man ju att skulle det skita sig så klarar man ju iaf ta hand om barn och hem på egen hand. Dn bitterheten är så ovälkommen men hänger kvar ändå. Får väl knyta näven i fickan ett tag till helt enkelt. Antar att ngn känner igen sig. Jupp jupp..life's just peachy
Jag blir så ledsen av att läsa era inlägg om männen som inte förstår, bryr sig eller anstränger sig. Det är min största oro med att få barn; att behöva offra allt för att andra parten inte tar sitt ansvar.
Nu har jag en man som hittills varit super, men så har ju inte bebben kommit ut än och vardagen har inte börjat på allvar.
Jag kan ju dock ge er en solskenshistoria; min syster hade sådana problem med nr 1. Hon ringde till mig å grät. Mannen fattade ingenting och gick ut med polarna istället för att avlasta min syster som höll på att gå under av sömnbrist. Efter mycket kämpande och många långa samtal och annat har han förstått vad det innebär att ha barn och tar idag med båda barnen ett mycket större ansvar (om inte hälften så iaf nästan). ð???
Att vara osäker är ok men inte sättet han coopar med det.
Är tacksam att min man börjat prata om att ha mer städhjälp i början. Har varannan vecka nu. Och stt hsn planersr att höra grejjer med stora så inte han känner sig helt bortskuffad. Min mamma blev arbrtslös nu och pappa pensionär så lite hjälp kanske vi kan få fast dom bor 2h bort och har tre stora hundar..
Vaknade av magont inatt, eller snarare sov inte. Hade mkt sd igår kv. Nu har det återkommit. Sd gör inte ont. Öm på magen mottfram. Trött irriterad grinig. Känns som irritation i kroppen åå mgt vis. Fundersde å att åka in inatt. Fundersr på att ringa in men känner mig fånig... ska til jobbet imorgon men känns jst nu inte som om det kommrr gå. Börjar få huvudvärk. Var sådär äckelvarm på fm. Ingen feber dock. Undrar vad detta är? V27 påbörjas idag.
Hur hade ni gjort? Funderar på att maila bm imorgon och be om råd? Går man snällt till jobbet?
Hej jag träffas oxå gärna ngn dag men nu är jag förkyld. Sambon jobbar borta män-ons men de andra dagarna har jag oxå bil o kan då ses vart somhälst. Min 2 åring är på fsk tis-tors, men hon hänger nog gärna med andra dagar om det finns fler barn att leka med. Teddy vet hur det känns med en sambo som inte vågar men det släppte efter ett tag, o vart väl riktigt bra efter att han vart pappaledig. Men äver om han kan o vet nu så vågar han inte riktigt på vår son heller, men ju stabilare han blir desto mer vågar min sambo har jag märkt. Sen har jag märkt oxå att ju mindre åsikter jag har om hur saker o ting ska göras desto mer involverad blir han. Så slutsatsen är oegentlighet släpp kontrollen o låt han försöka o våga själv. ( fast det är skitsvårt)