Gravida efter IVF i Umeå

Hej, kikar in här. Jag var aktiv i solstråletråden för länge sedan, men har bytt nick. Då hette jag något med blomma och öga Jag minns dig Jennys. Vad kul att ni snart är fyra Hur som helst, jag undrar om ni vet hur det är med frysförsök. Blir priset reducerat om embryot inte klarar upptiningen? Vi funderar på att använda de två vi har i frysen om vi inte lyckas på egen hand före årsskiftet. Lycka till med era kommande bebisar allihopa!

3villbli4; hoppas verkligen att de sätter igång dig!!! Gränsen tycker jag att du nått för länge sedan!!! Ja de små liven är väl smartare än man tror...hon verkar dock laddad nu inför bebisens hemkomst, men det blir dubbla känslor förstår man, hon är rätt mammig annars också...

Snowgirl: hej, jo jag minns dig absolut!!!! Kul att ni funderar på syskon!!! Jag har inte betalat alls om det inte blivit återföring vid FET, är jag rätt säker på, eftersom man betalar då man kommer för återföring...och de ggr har jag ju inte åkt in... Hoppas ni har det bra!!!! Ja det känns jättekul och faktiskt fortfarande smått overkligt att vi snart är 4... Men många IVF har det blivit på vägen, detta skulle bli vårt sista försök sa vi, så det var tur att hon ville kämpa sig fast!!!

Jennys, underbart att höra att ni lyckades på sista försöket. Stort lycka till på måndag! Nu har jag ju tråden som favorit så jag kan få en uppdatering . Det låter bra att det inte kostar något om embryot inte klarar upptiningen. Det handlar ju om ganska mycket pengar. Som sambon sa "det är inga pengar alls om det blir ett barn, men jättemycket pengar om det inte lyckas"

jennyz: Jo tack det tycker jag med. Jag hoppas bara att jag kan få läkarna att förstå det också. De sista tre dagarna känns som det tagit knäcken på mig ordentligt. Det märks verkligen på humöret. Så här ont har det ju inte gjort tidigare så förhoppningsvis kanske de fattar. Vad härligt att hon verkar tycka att det ska bli roligt, men det går nog inte komma ifrån att det blir lite avundsjuka osv ändå. Min dotter frågar ofta om jag kommer tycka mer om lillebror än henne. Men så kommer det ju såklart inte bli! :)

Ja din dotter är ju äldre...så hon funderar nog mer konkret. Jag har pratat med dottern några ggr om det, att mamma alltid kommer älska dig lite mycket, men att bebis kommer kräva mycket, "jag vet!", hon vet allt just nu, väldigt smart snart 4-åring om man frågar henne, hon vet allt, mamma vet inte riktigt allt tydligen...
Går du in i v37 på lördag? Du får inte vara för snäll när du ringer, bryt ihop så de verkligen förstår dig!! Som sagt var det låter ju verkligen som din kropp lider, det kan aldrig vara bra!!!

Hehe vad gulligt. :) Men de är ju så charmiga i den där åldern. ;) På söndag går jag in i v37, så blir väl bättre att åka in tidigast då. Och funderar på att åka in när det kommer ett sånt där riktigt anfall då det gör så ont att jag bara gråter, det kanske är det de behöver se. Fram tills den här veckan har jag faktiskt bitit ihop rätt bra och inte riktigt visat hur ont det verkligen gör. Men nu orkar jag inte bita ihop mer. Jag har funderat lite på att må så här måste väl ändå orsaka en stress i kroppen om något??

Lycka till imorgon och hoppas du får sova i natt!!

Ja jag tycker att du ska göra det, åka in när det är som värst, annars får de inte se hur hemskt det är, kände ju samma med min klåda som var värst på natten...

Snart dags att sova, ska göra mina kvällsprocedurer nu sedan nattinatt... hoppas du också får sova!!!

Har haft lite otur med min ul då barnmorska glömt kolla saker varje gång haha äldre gubbe men väldigt trevlig :) Var idag på ett 3-dje ul och det visade en tydligt föreliggande moderkaka. Så läkaren trodde att det kunde vara boven i dramat men också att den nu täpper igen så att det inte blir någon störtflod. Ska i dag få äta middag i matsalen yeeeej :) och sen över helgen också sen om allt fortfarande ser bra ut efter helgen så kan jag ev få åka hem till min underbara familj... Hoppas hoppas

Jennyz: hoppas du fått mycket matnyttig info

Mycket väntan, har träffat BM och läkare, nu bara narkosläkare kvar... Vi blir tydligen första snitt på måndag så kl7, känns bra...

3villbli4: hoppas du känner dig bättre idag och att dottern får ett trevligt kalas!!!

Hej tjejer!

 Jag har varit väldigt osynlig här de senaste månaderna men jag har helt enkelt inte haft så stor behov av FL på ett tag. Har haft fullt upp här hemma med sonen och att hantera kroppens alla vedermödor och vi har ändå försökt att njuta så mycket det går av sommaren

 Stort grattis till bebisarna som är födda! Och vilken pärs EEJ! Hoppas att lillen mår bättre nu och har återhämtat sig lite.

Läser att ni är många som mår rätt dåligt nu och jag kan inte annat än att beklaga. Man kommer ju till en punkt när man bara vill att lidandet ska vara över eftersom det kan vara svårt att stå ut ens en timme i taget.

 Själv är jag i v 30 nu och har just blivit sjukskriven 50% till att börja med. Har en hel del sammandragningar som känns ordentligt så nu var både läkaren och jag eniga om att det är dags att ta det lugnare. Ingen bebis på väg ut tack och lov men jag har lovat mig själv att lyssna mer på kroppen den här gången. Jag känner mig som en flodhäst med mina +13 kg i sommarvärmen och jag ökar stadigt…. När det är som varmast kan jag inte vara ute alls utan att bli alldeles yr så det känns som slöseri att det är så fint väder just den här sommaren (inte för alla andra så klart)!

 Bebben är mest troligt en liten kille till och vi har snitt inplanerat i början av oktober. Jag gruvar mig något vansinnigt för snittet då jag vet hur ont det vara efteråt (har ett bikinisnitt efter en bukoperation) och för hur det ska gå att ta hand om bebis sonen efter det. Nu har vi tack och lov bett om extra mycket hjälp av anhöriga så förutom mina föräldrar i närheten så kommer farfar upp en vecka, min mans faster i några dagar samt min mans syster en vecka under oktober. Känns lite lyxigt att ha så många som kan tänka sig att komma och avlasta oss lite här hemma när vi verkligen behöver det  Min man kommer nämligen att behöva jobba väldigt mycket under just oktober men nu verkar det kunna gå rätt bra.

 Ni som väntar andra barnet, hur har ni upplevt relationen till barnet i magen den här gången? Runt v 20 och några veckor framåt så mådde jag skit över att jag inte kände någon längtan efter barnet, jag hade helt enkelt fullt upp med vår trotsande 3-åring och hur jag mådde rent fysiskt. I takt med att magen växer så känns det ändå lite bättre och bebisen gör sig ju påmind allt tydligare så jag vill tro att det löser sig när han kommer ut. Funderar mycket på om anknytningen kommer att bli annorlunda med andra barnet och om det går att känna samma symbios som första.

Nu när jag har lite mer fritid så ska jag se till att följa alla lite mer här