Anonym (abcde) skrev 2013-03-01 11:39:34 följande:
Min mamma har varit dagmamma i alla år och skött det alldeles utmärkt.
Många är de fd dagbarn som fortfarande kommer förbi på en fika för att de tycker så mycket om henne.
Min mamma har i alla år haft psykiska problem. Hon har periodvis, så fort dagbarnen gått hem, lagt sig på sängen och stirrat i taket och inte orkat företa sig något.
Hon har dock aldrig varit elak mot något av sina barn (3 st) eller på något annat sätt gjort vår barndom otrygg, men självklart var det tråkigt för oss som familj när hon inte orkade med att engagera sig i oss.
Fördelen var ju att vi tidigt fick lära oss att hjälpa till hemma - men det är ju inte direkt fel att kunna det.
Vad jag vill säga med detta inlägg är att människor är så olika och om ts känner att hon och hennes familj skulle vara ett bra familjehem så tycker jag de ska gå vidare och höra sig för om det är möjligt. Inte alla barn som är fosterbarn mår heller dåligt.
Jag tror det är skillnad på att som psykisk sjuk arbeta med barn som dagmamma och dylikt samt vara fosterföräldrar. För en dagmamma om lider av psykiska besvär kan göra som din mamma gjorde, göra ett bra arbete med vetskapen att efter arbetsdagens slut kunna ta det lugnt. Medans fosterbarn kan i värsta fall kan innebära ett 24-timmars arbete för sina fosterföräldrar.
Jag tror inte heller det behöver vara så att barn till psyisk sjuka föräldrar mår dåligt av det men att ta in ett fosterbarn innebär att fosterföräldern måste orka kunna engera sig för att få en bra relation, om fosterbarnet själv lider av pyskiska problem så måste föräldern orka kunna hjälpa det.