Vad har de för krav? Jag har problem psykiskt men inget som påverkar mina egna barn utan de mår jätte bra och är trygga. Är detta något som kan stoppa att jag skulle få ta fortbarn?
Hur funkar de ekonomiskt, om man ska vara hemma med det barnet får man typ som föräldrapenning då?
Eller ingenting?
Skulle vara mysigt att ta ett litet barn som vi fick ta hand om och ge trygghet.
TS, jag har inte läst hela tråden, men har ett par funderingar.
För det första, vad är det för psykiska problem du har? Sådant påverkar nämligen en utredning.
För det andra, hur gamla är dina egna barn?
För det tredje, hur väl insatt är du i det här med familjehem och fosterbarn? Förstår du vad det kan innebära? Låt mig måla upp diverse scenarion som du kan hamna i.
Barnet kan vara extremt utåtagerande, hyparaktiv, aggresiv och svårkontaktbar. Kanske vägrar hen att se dig i ögonen eller tala med dig. Kanske får hen panik av närhet och kroppskontakt. I värsta fall kan hen skada sig själv och sin omgivning. Kanske dröjer diagnosutredningar och beslut om eventuell medicinering.
Barnet är extremt negativt till allt du/ni säger och föreslår. Vill inte göra något, vill inte, vill inte, vill inte. Föredrar kanske att sitta i sitt rum och stirra in i en vägg. Allt ni säger är fel. MAten, huset, familjen.. Kanske matvägrar barnet, kräks upp maten hen får i sig, kissar i sängen, stjäl... Barnets enda uttryckta vilja är att komma hem till mamma igen, var är mamma? när kommer mamma? Jag vill hem! Jag hatar er! Allt detta medan det enda du vet är att det inte är möjligt, för mamman ligger kanske utslagen i någon pundarkvart någonstans, eller har inte hörts av på flera månader.
Barnet kanske är helt okej, supergullig, social och verkar trivas bra, men den biologiska familjen är helt rabiat, ringer flera gånger per dag och kräver att få tala med barnet, eller kastar ur sig sin ilska och frustration på dig, eller hotar med att säga till soc att ni inte sköter om barnet, att ni har hotat dem, att ni får barnet att hata dem, osv.
Det krävs mycket för att kunna hantera olika situationer som kan uppstå. Barn placeras ju i familjehem för att något i deras liv inte fungerar. Detta något försvinner inte spårlöst så fort barnet stiger över tröskeln till familjehemmet. Är du redo för något sådant?
Om du nu kan ta hand om ett barn trots psykiska problem är något jag inte kan svara på, men jag hoppas du inser hur mycket jobb det kan vara att vara fosterförälder.
Mammas väninna och hennes man har varit fosterföräldrar i över tjugo år nu, och tro mig, det är ingen dans på rosor alltid. En del av de här barnen har stora behov och svårigheter, och det är ett jäkla ansvar. De har varit fantastiska dock och deras vuxna fosterbarn kallar dom fortfarande mamma och pappa och är faktiskt deras barn. Men så gick dom också in i det här med öppna ögon och visste att det kunde vara jobbigt, att det inte skulle vara att ta med ett barn till lekparken och sen gosa framför brasan.
Jag och min bror blev placerade som barn hos en underbar familj som vi sen växte upp hos tills vi blev myndiga ( min bror bor kvar där hemma ).
Kan ju säga att många av er som skriver här inne inte vet vad ni pratar om. Nu säger jag inte att jag kan allt men jag vet vad som krävs för att bli familjehem,
Ni som ratar TS innan ni ens vet något om henne , har ni sett hur stort behovet är av familjehem, kontakfamiljer och liknande i förhållande till "utbudet"? Att inte många människor är beredda att ens fundera på att hjälpa ett barn som behöver stöd?
Många av oss går nog runt i vår egen bubbla, medan barn far illa. Och ni ratar Ts i tråden, men ni själva då? Vad har ni gjort för att hjälpa utsatta barn / tonåringar? Och om ni som dissat Ts är familjehem eller liknande vad gör er bättre än Ts?
Till Ts :
Tycker att ni ska kontakta socialtjänsten i er kommun och berätta att ni är intresserade av att hjälpa till. Utgå ifrån att ni ska kunna erbjuda barnet
Stabilitet
Ekonomisk trygghet
Kärlek och Omsorg -
TÅLAMOD. Mina fosterföräldrar berättade att när dem gick på en kurs om familjehemsplacerade barn innan vi kom till familjen så blev dem ombedda att tänka sig en "Normal tonårstrots " och sen¨ta den gånger 10. Ett placerat barn måste testa er dubbelt så hårt och se så ni står kvar. Och min fostermamma sa att om hon inte fått lära sig det vet hon inte vad hon skulle gjort när jag gjorde min "revolt."
Men var beredda på att det kan bli tufft, och att ni kommer vara i kontakt med bioföräldrarna och den biten kan bli kämpig. Det kan vara missbrukare eller psykiskt sjuka människor. Och det är självklart känsligt och svårt för dessa personer att deras barn blivit placerat eller liknande. Gå in med stor ödmjukhet och försök sätta dig in i deras situation.
Lycka till!