Novemberbebisar 2013

Jag kämpar också med positiviteten emellanåt! Har en sommar framför mig där jag ska ta hand om vår dotter, som är snart 20 månader, i sju veckor (är lärare!) och min sambo som tidigare varit arbetslös och nu fått ett jobb, inte har en enda semesterdag att ta ut. Lägg till det en mage som nu i vecka 17+3 motsvarar den i vecka 29 med dottern och sammandragningar emellanåt, en allmän klumpighet och andfåddhet för minsta lilla så förstår ni att jag har blandade känslor inför sommarledigheten!

Fast lika ofta känns allt positivt! Idag kände jag en liten tydligare buff mot handen när jag låg och tittade på TV, och då blir man bara så himlastormande glad! 

Jag är mest orolig över hur jag ska orka hela sommaren och sen förhoppningsvis att jobba heltid till hösten tills tvillingarna bestämmer sig för att titta ut eller kroppen talar om att jag behöver vila!

Vill ha RUL gjort också så man vet att allt är bra, det känns så avlägset sen man gjorde KUB i vecka 12.  Bara 1,5 vecka kvar...! 

Zanah: Ibland är det det "lilla" som behövs så som att man helt plötsligt känner av bebisen/bebisarna där inne :) Kan förstå dig att du har blandade känslor men trots allt så fixar man ju det, men man får tycka det är jobbigt oxå. Vi får passa på att njuta av solen iaf (även om vi svullna upp;) gärna med fötterna i vattnet:) Ge dig en stor lycka till kram!!

BalchensMalin - Jag tackar för omtanken, det värmer!
Har en hektiskt vecka på jobbet framför mig och kände mig inte alls sugen i går kväll men dagen har gått bra och för tillfället är jag lite mer positiv!

Var iväg efter jobbet och köpte lite mammakläder, var tvungen att hitta något som passar till fredagens skolavslutning! Hittade även BH:ar vilket var i stort behov! Det var riktigt kul att shoppa! (Tack vare skatteåterbäringen!!)

Zanah: Jag bävar också lite för sommarledigheten. Att sitta vid skrivbordet på jobbet och använda hjärnan känns hur simpelt som helst jämfört med att vara hemma med barnen. Jag blir också anfådd för minsta lilla, får hjärtklappning och svimningskänslor så det känns lite otäckt att vara själv med barnen faktiskt... Men det mesta brukar ju gå bra, och ibland känns det bättre bara man får lufta sin oro lite.

I morgon är det äntligen RUL, är så nyfiken på vad det är för lite pajsare där inne. Nu känner jag rörelser i stort sett varje dag och i går fick sambon känna första lilla buffen när han la handen på magen. Mysigt!

I dag blev jag förresten klappad på magen av kollega, lite i förbifarten sådär. Hu, jag tycker inte alls om att magen blir "tillgänglig för alla" och att det liksom blir fritt fram att röra. Det är ju fortfarande min mage liksom, och inte skulle man väl klappa en ickegravid på magen? Samtidigt vill jag inte vara otrevlig.... svårt det där!

 

Ila! Håller helt med dig om klapp-frågan. Bara för att man är gravid så blir magen tillgänglig för alla att klappa på. Tycker inte alls om det. Helt okej men vänner och familj men inte resten... Fick inför "klappa-magen-förbud" på skolan för eleverna försökte klappa jämt. Som tur var så är vi två gravida så alla förstod

Åh, jag vill också känna lill-fis. Har inte märkt nått ännu. 17+1 idag. Vi har vårt UL imorgon och jag är verkligen jättenervös för att nått ska vara fel eller att ännu värre, lill-fis inte lever. Drömt mardrömmar om detta. Hoppas verkligen allt är ok imorgon och att vi får reda på könet.

Vi väntar en liten pojke :) blev tillbakaflyttad så beräknad 12 nov nu :)

Camilla88: åh grattis!!!! då är vi beräknade på samma dag

Härligt låter kul att nån samma dag :)

Vad kul! Jag är också beräknad 12 november