Desperata singeltjejer

Jag har märkt en viss desperation hos vissa nyblivna singeltjejer och jag har svårt att förstå det beteendet. Det utstrålar "snälla älska mig" om dem och jag upplever att många av dem saknar värdighet i sitt beteende, är väldigt "på" de killar de dejtar och har väldigt låga krav på framtida partners. Allt detta gör dem enligt min mening oattraktiva och jag har svårt att förstå varför dessa unga (runt 30) kvinnor sätter så lågt värde på sig själva.

Jag är singel sen ett år tillbaka och uppfattars som en attraktiv, välutbildad och vältränad tjej som kan välja bland killarna. Men många av dessa tjejer som jag sett ha detta beteende är ganska attraktiva de också, så jag förstår verkligen inte varför de måste sjunka så lågt.

Jag har visserligen väldigt höga krav på en framtida partner men även om mina krav skulle vara lägre så utstrålar jag fortfarande inte desperation, för dels vet jag att jag kan hitta en partner när jag känner mig redo fär det och dels så trivs jag med mig själv och mitt eget liv. M.a.o har jag ett eget liv som jag dessutom kommer att behålla när jag väl träffar nån jag vill dela min tillvaro med.

Någon som känner igen detta? 

Ha ha ha, är det någon "desperat singeltjej" som har snott en kille för dig eller?

Ts, jag kan upplysa dig om att uppblåsta kvinnor med topputbildningar som söker en likasinnad vida överstiger tillgången på lediga "statusmän". Det låter kanske tufft att höra, men ni har en alldeles felaktig uppfattning om ert marknadsvärde.

Jag är en man 30+ som även jag ibland avkrävs legitimation när jag ska köpa öl. Driver egna företag, har pluggat juridik, samt har en examen från Handels i Sthlm. När jag dejtade sökte jag efter en kvinna som kunde komplettera mig, dvs INTE någon med en topputbildning som jobbar lika mycket som jag. Och fråga partnerna på vilken konsultbyrå eller advokatfirma som helst, så får du se att de flesta av dem har gjort precis som jag. Vi söker kvinnor med ett gott hjärta som kan ta hand om markservicen hemma när vi gör karriär, och absolut inte uppblåsta kvinnor med topputbildningar.

Om du vill göra karriär och inte förlita dig på att barnflickor och internatskolor uppfostrar dina framtida barn, kan det vara en bra idé att istället leta efter en bra man utan karriärambitioner, så att du kan utvecklas och få maximal nytta av din utbildning.

Så patetiskt. Man blir väl kär?
Har du inte råd med barnflicka?

Enl statistik har man ofta samma utbildningsnivå. Du är gammeldags. 

Du verkar lite lowclass...

Vet inte redigt om jag känner igen det där. Ville mer vissa att jag finns här om några kvinnor med extremt låga krav skulle kolla in i tråden......

Ha ha ha, är det någon "desperat singeltjej" som har snott en kille för dig eller?

Ts, jag kan upplysa dig om att uppblåsta kvinnor med topputbildningar som söker en likasinnad vida överstiger tillgången på lediga "statusmän". Det låter kanske tufft att höra, men ni har en alldeles felaktig uppfattning om ert marknadsvärde.

Jag är en man 30+ som även jag ibland avkrävs legitimation när jag ska köpa öl. Driver egna företag, har pluggat juridik, samt har en examen från Handels i Sthlm. När jag dejtade sökte jag efter en kvinna som kunde komplettera mig, dvs INTE någon med en topputbildning som jobbar lika mycket som jag. Och fråga partnerna på vilken konsultbyrå eller advokatfirma som helst, så får du se att de flesta av dem har gjort precis som jag. Vi söker kvinnor med ett gott hjärta som kan ta hand om markservicen hemma när vi gör karriär, och absolut inte uppblåsta kvinnor med topputbildningar.

Om du vill göra karriär och inte förlita dig på att barnflickor och internatskolor uppfostrar dina framtida barn, kan det vara en bra idé att istället leta efter en bra man utan karriärambitioner, så att du kan utvecklas och få maximal nytta av din utbildning.

Nu är jag inte trådstartare men jag tror på att lika barn leka bäst. Mina föräldrar var båda ingenjörer och hade var sin karriär och båda blev chefer, de hjälptes åt att uppfostra mig och min bror. Jag upplevde min uppväxt som en bra uppväxt. Jag var stolt över mina föräldrar. Jag själv vill absolut leva med en akademiker inte för att det är prestigefullt utan jag vill ha intellektuell utbyte, jag kan inte tänka mig att inte ha det med min partner, det är faktiskt det viktigaste för mig. Att man är en normal person med gott hjärta är väl självklart, det skall väll alla ha utbildning eller inte, det hör inte hit så att säga.
För dig är intellektuellt utbyte med din partner inte är så viktigt utan du vill att hon möjliggör din karriär. För mig är andra saker viktiga, det är olika.
Varför använder du ovänlig ton mot TS:n, vad har hondjort för ont? Känner du dig provocerad? Hur växte du upp?
Jag har positivt bild av jämlika föräldrar, det har också TS n

Jag har märkt en viss desperation hos vissa nyblivna singeltjejer och jag har svårt att förstå det beteendet. Det utstrålar "snälla älska mig" om dem och jag upplever att många av dem saknar värdighet i sitt beteende, är väldigt "på" de killar de dejtar och har väldigt låga krav på framtida partners. Allt detta gör dem enligt min mening oattraktiva och jag har svårt att förstå varför dessa unga (runt 30) kvinnor sätter så lågt värde på sig själva.

Jag är singel sen ett år tillbaka och uppfattars som en attraktiv, välutbildad och vältränad tjej som kan välja bland killarna. Men många av dessa tjejer som jag sett ha detta beteende är ganska attraktiva de också, så jag förstår verkligen inte varför de måste sjunka så lågt.

Jag har visserligen väldigt höga krav på en framtida partner men även om mina krav skulle vara lägre så utstrålar jag fortfarande inte desperation, för dels vet jag att jag kan hitta en partner när jag känner mig redo fär det och dels så trivs jag med mig själv och mitt eget liv. M.a.o har jag ett eget liv som jag dessutom kommer att behålla när jag väl träffar nån jag vill dela min tillvaro med.

Någon som känner igen detta?