Desperata singeltjejer

Jag är under 30 och har lätt att inleda relationer med män.. därför tror jag att jag får välja..Till saken hör vaäl att jag anses vara en snygg tjej och jag har en tung högskoleutbildning bakom mig så det brukar underlätta när man vill ha en kvalitetsman.

Och jag ser ungre ut än min ålder, blir leggad när jag ska köpa cigg och folköl till fest jämt, kan i princip inte spontant köpa det utan att ha med mih legg.. Så jag ses nog fprtfarande som väldigt ung av folk som inte vet min egentliga ålder (snart 30).. 

Ursäkta felstavningarna,  är hemma med feber och orkar inte kolla igenom innan jag skickar iväg svar..

Alltså, ett stolpskott kan ta sig igenom en högskoleutbildning. Jag har träffat många med en examen där jag faktiskt funderar om personen är smart nog att knyta sina egna skor. Tycker faktiskt inte det bevisar speciellt mycket, förutom att man är med i klubben för inbördes beundran.

Och, nej, jag är inte vare sig avundsjuk eller utan egen högskoleutbildning. Tycker bara det är tramsigt att tro så djävla mycket om sig själv för man har en högskoleexamen.

Desperationen beror troligtvis på att de aldrig levt som singlar och tror att deras värde ligger i tvåsamhet.

Och jag hade inte samma valmöjligheter bland kvalitetsmännen innan jag gick min högskoleutbildning, dvs när jag var runt 20, av den anledningen att tex 35 åriga läkare inte vill gifta sig med 20 åringar som nyligen bara gått ut gymnasiet.. Men min högskoleutbildning har öppnat många dörrar på den fronten..

Det ena hänger åtminstone för mig ihop med det andra. Jag vet ju själv vad jag föredrar och mina krav är ju inte likadana som andras. Det är inte så att jag har en lista med krav som jag bockar av allt efter hand. För min del handlar kraven om hur en man är som person snarare än om vad han är. Bilmekaniker eller hjärnkirurg spelar liksom ingen roll.
Det jag tror många missförstår när man säger höga krav är att de tror att man bara vill ha en rik, snuskigt snygg och vältränad hyperintelligent humorist och att alla andra faller bort. Så är nog inte fallet för de flesta. Kraven är nog att man ska passa ihop så bra det går och att man inte nöjer sig med någon som kanske inte är helt rätt för en bara för att man känner sig ensam och vill ha ett förhållande. 

Du säger att du är 29 nu och har satt som mål att välja någon innan 32 års åldern...  

Så du tror att en kvinna vars kroppsform är smal är en perfekt kvinno kropp?? Jesus.

Jag som kille är 28, har varit singel i 7 år nu. Helt sjukt att det gått så lång tid nu men jag vet att jag är en väldigt bra kille.  Finns inte en chans i världen att jag skulle sänka mina krav bara för att ha någon. Antingen ska jag ha någon som gör mig knäsvag eller inget alls. Tyvärr är det bara 2 tjejer på 5 år som attraherat mig fullständigt. Jag älskar kvinnor som är charmiga, vågar göra bort sig, bjuder på sig själva. Inte är rädda för något, lite jävlar anamma i dem. Är så jävla knäsvag för sånt..Tyvärr är 99% av alla tjejer så jävla tråkiga idag. Fredagsmys x 52v per år orkar jag inte med. Jag vill leva och det nu! Många är också blyga, stela och vågar ej säga vad de tycker, inte attraktivt för fem öre.

Utseende bryr jag mig inte ett piss om, det är bara ett skal. Kroppsform bryr mig inte om heller. Det är hela paketet jag vill åt, det är hennes personlighet jag ska leva med, ej något utseende.  Skulle heller ej vilja delta någon över 30. Ibland tror jag att jag alltid kommer att förbli singel och det kanske jag kommer att vara men hellre att vara singel än att ha någon att nöja mig.

Jag tror ingenting, jag vill ha en man som är min jämlike, med högskoleutbildning och allt vad det innebär, så enkelt är det!

usch vilken särskrivning på kvinnokropp.