BEBIS (Bf mars 2013 med syskon)

Hur har ni andra gjort med besökare? När har ni tagit emot släkt o vänner i hemmet?

Sonen är tio dagar o vi har inte velat ha besök ännu, dels för att storasyster ska få vänja sig i lugn o ro, för att etablera amningen (fy för att ha folk som kollar när bröstvårtorna gör ont o mjölken bara rinner, babyblues mm)... Och för att det fortfarande går rs o magsjuka här.

Men de verkar inte som om folk förstår, de frågar hela tiden sedan dag 1, vi har sagt att vi hör av oss när vi är redo o har orken.

Hur har ni andra gjort? Har ni varit bekväma med besök från första början eller har ni väntat? Har folk förstått det?

Vi har tagit emot besökare från dag 1. Våra föräldrar var här när dottern var 1,5 dygn och nu vid 4 veckor har alla vänner träffat lillasyster.

Mormor morfar farmor farfar samt våra syskon inga andra besökare de första 3v och det va jätteskönt! Är inte värt att alla måste se och hålla när det finns så mycket influensor nu!!!!!! Nu är han snart 8v och jag har haft honom med i affären 2ggr, det kommer inte in några snoriga människor hos oss nu på ett tag, våra bassiller ska han klara men inte andras

Jag har inte suttit vid datorn senaste veckan, så jag har inte kunnat skriva här - nu har även vår lilla bebis kommit, och det blev en tjej, en liten Julia, som tittade ut på påskaftons kväll!! Så hon blir en vecka idag!

Ser att ni skriver om besökare - vi har haft farmor + sambo här, farfar + fru samt en av farbröderna, och nästa vecka kommer faktiskt två kompisar och deras barn, men då kör vi stenhårt med handtvätt och handsprit. Vi har också infört regeln att tvätta händerna när man kommer hem från dagis (nåt vi borde infört för länge sen egentligen).

Allt gick bra på förlossningen för oss, men BB-vistelsen lämnade ganska mycket övrigt att önska - jag tror jag fick min tredagarsblues en dag tidigt bara för att jag kände mig så ensam och utlämnad på BB... (min man åkte hem för att vara med de stora barnen)

Första dagarna hemma var storebröderna begeistrade, men nu är det rätt mycket tjafs och gnäll tyvärr. Stora killen (blir 5 år i sommar) gnäller om allt. Det är gnällröst dagarna i ända och allt som inte blir som han önskar är ORÄTTVIST. Lilla killen (dryga 2 år) har precis insett att storebror inte behöver köra med honom och vill antingen göra exakt samma som storebror eller precis tvärtom. Storebror säger grejer bara för att trigga igång bråk. Svårt att veta om det är en reaktion på lillasysters ankomst, men det är väl troligt. Och en reaktion på att jag och min man är så trötta att vi inte orkar göra nånting roligt. Idag lyckades vi i alla fall komma iväg till en park och leka lite och det var väl tur att vi fick lite frisk luft och barnen fick springa lite.

Jag skulle helst bara vilja ligga och gosa med Julia på sängen, men jag älskar förstås mina stora killar också, men det känns förhoppningsvis lättare med tre när jag har fått sova lite mer, och när min j**la förkylning har gått över. Har varit förkyld och hostig sen januari-februari, och det blev inte bättre efter förlossningen tyvärr. Kände mig som paria på BB som satt och hostade och snöt mig så att ingen ville komma nära...

Åh grattis till er lilla Julia q cat! :) Skönt att höra att förlossningen gick bra. Hur lång tid tog det? Vikt? Längd? :)

Vi har tagit det lugnt med besök. Inga barn och bara friska vuxna, och eftersom alla har småbarn är det bara mor- och farföräldrar som varit här. Varav en tyckte att det där med frisk inte gällde honom så dag 5 kom han förkyld utan att säga ngt, men berättade för mitt äldsta barn några dagar senare att han varit hemma och sjuk från jobbet. Tack så mycket!

Usch, min första dag när mannen gick till jobb kunde startat bättre! Hann lämna 3 åringen på dagis, en halvtimme senare ringer dom och säger att han ramlat, ögonbrynet sönderfläkt, in till akuten och klistra och tejpa. Och bebis har börjat äta varannan timme dygnet runt..... Ibland är mammaskapet riktigt tufft och idag är en sån dag!!

Hur ofta ammar era? M är 3,5 veckor nu... Ska väga henne i eftermiddag.