Anonym (Kvinna som kan), kan inte säga att jag har så många "känner mig mindre som man om jag inte får klippa gräset" och har inga problem med att fixa tvätten, diska, städa eller vad det nu må vara. Tyvärr har det väl gått så långt att jag gör det mesta av det också, istället för att koncentrera mig på att göra min kvinna glad. I det fallet är jag väl konflikträdd och med dålig självkänsla, vilket gör att jag hellre smiter undan än att ta tag i det jag borde/ska göra.
Vi har så mycket tankar om vad som måste göras och jag vill att vi åtminstone ska sätta oss ner en gång i veckan för att styra upp saker och ting. Dock svarar hon bara med att när jag gjort de 5 stegen enligt http://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon?video_id=2301403 kan vi börja snacka.
I vårt fall är problemet att jag har jobb, inte hon. Jag kan tycka att hon är värd ett mycket bättre liv än det hon har idag, men tycker samtidigt att hon måste göra någonting själv och inte bara lägga all skuld på hennes "icke-handlande" på mig.
Anonym (Kvinna), Jag önskar att min kvinna kunde älska mig som jag är, men inte för den skull att jag inte måste kämpa med att ändra det hon inte gillar. Dock nämner du att "jag märker hur hans barndom gjort att han inte står på sig och jag önskar att han vore starkare mot mig, delvis för sin skull och lika mycket min eftersom det gör mig osäker". Detta stämmer en hel del in på mig och som jag förstår också gör henne osäker.
Smecker, Som du skriver måste väl saker och ting vara ömsesidiga i ett förhållande. Något jag upplever motstånd med hela tiden 
Ändra tänket måste till ifrån båda håll!
Zingo, håller helt med att man kan inte göra någon svagare för att tro att denne ska bli starkare. Låter i mina öron som sunt förnuft, men den uppfattningen är tydligen inte vedertagen av alla
