December bebis 2013

Alltså Plopps, det var inte alls så illa. Du har 2 barn, det yngsta är 4 månader och kanske inte tid att träna hur mycket som helst? Några månader till och lite träning så är du tillbaka i fin form ska du se.

Dom här bilderna tog jag förra veckan. Som sagt börjar jag känna mig ganska bekväm med överkroppen. Men jag har tränat massor. Eller i varje fall mer än jag tränat tidigare i livet. Promenader säkert 10 timmar i veckan. 3 styrkepass per vecka. Och så ridning i princip varje dag på det. Till sommaren hoppas jag kunna ta kort på rumpa och lår utan celluliter också Och så vill jag ha bort lite på höfterna. Sedan är jag nöjd.

Själv har jag tappat mycket i vikt och muskler.
Kämpar efter graviditeten för att gå upp i vikt. Borde äta mer onyttigt och träna mer på gym.
Har kanske 7 kg att ta igen.

Sarak ja hade man sett ut så hade man inte klagat...

Nattar bebis i spjälsäng sen ngr dagar. Typ två jäääävla timmar varje dag, slänger ungen på tippen snart.

Astrött vägrar sova pruttar slår sig själv skriker upp o sövas somnar ner vaknar pratar m väggen slår sig upp o ammas byta blöja ner nästan somna väcka sig själv osv i ALL JÄVLA OÄNDLIGHET. Faaan vad irriterad jag blir på det. Hur svårt är det? Blunda och sov! Aaarrrgghhh

Förstår att det kan vara frustrerande för dig att det inte går så fort för din skull men försök lyfta ditt perspektiv lite. För mig som vuxen och själv har jätteproblem med att somna direkt (tar ofta minst 1h), vet hur jobbigt det kan vara med gasig mage (tack för det genetiken) och vet att det tar ungefär 6veckor för mig att bryta en vana är det väldigt lätt att sätta mig in i bebisens situation. Lägg sedan till allt jag läst om våra nedärvda, biologiska beteenden (som att det tex är naturligt för bebisar att vakna ofta) så tänker jag att det känns lite väl hårt att skriva att om att du vill "slänga ungen på tippen" trots att jag förstår att du på inget sätt verkligen menar det. Vad jag menar är inte att skuldbelägga det du skriver utan bara be dig tänka ett steg längre när det känns jobbigt. Då blir det jobbiga kanske inte mindre jobbigt men åtminstone mer lättförståeligt och därmed lite mer lätthanterligt för dig. Finns också en bok som heter typ "sova hela natten" som kanske kan vars intressant läsning?

Låter jobbigt Repan. Vad är anledningen till att ni börjat natta honom i egen säng? Tror inte det är något konstigt som han gör, skulle jag lägga ner Rasmus ensam i sin säng skulle han bli galen

Rasmus har sista veckan sovit delvis i sin säng för första gången. Den har stått oanvänd i 3,5 månad. Han är kvällstrött just nu, somnar på min säng någon gång mellan 18-20 med amning. När jag går och lägger mig lyfter jag över honom till hans säng, då sover han tungt som tusan. Sover i sin säng till c:a 02, ammar. Ibland lyfter jag tillbaka honom efter det men oftast somnar jag så sover han i min säng. Klockan 04 är det morgon tycker Rasmus. Då vill jag slänga honom på tippen. Ibland kan han ligga och småslumra till 06, rör sig mycket och knorrar men ändå inte helt vaken. Ibland är han klarvaken. Vi brukar i varje fall försöka ligga kvar i sängen till 06.

Repan jag förstår dina känslor till 100%. Man får lov att känna så det är normalt. Inland undrar man ju varför man ens skaffade barn men det beror på frustration inte på brist av kärlek. Däremot tror jag inte unge herrn är redo för att nattas i sängen. Inte som du beskriver situationen. Risken är att han förknippar sängen med något negativt. Runt 3-4 mån börjar barnen bilda melatonin som gör att de blir jättetrötta på kvällen och sover längre pass. Ludwig har skrikit sig blå varje gång vi lagt honom i spjälsängem och då har jag tagit upp honom direkt. Man kan känna på barnet när det är redo att somna ensam och det kommer! Enl min BVC sköterska är det ingen ide att kämpa för mycket med nattning innan 4-6 mån eftersom de fortfarande byter rutiner ofta. Ludwig har sedan 1 vecka tillbaka somnat i vagnen kl 19:30-20. Sedan sover han där 3-6 timmar och kommer sedan över i min säng. Han är som en klubbad säl på kvällen plötsligt. Melatoninet har bildats! Han älskar sin vagn därför nattar jag honom i den. Antingen ammar jag och lägger ner honom sovande eller så lägger jag honom vaken och gungar vagnen 5-10 min. Detta skulle aldrig fungerat för bara 14 dagar sedan. Ludwig har varit väldigt orolig på kvällarna och har bara velat bli buren. Har inte ens kunnat lägga ifrån mig honom för toabesök. Men det började med att han blev tröttare på kvällen tidigare och tidigare. En kväll kunde han plötsligt sova bredvid mig på soffan. Nästa steg blev vagnen och sedan är ytterligare ett steg sängen. Jag tycket du ska avvakta tills han blir något äldre med nattningsrutinen. Det är lite bortkastat med en så liten grabb. Däremot kan man ha fasta rutiner. Pyamas på, släcka ner inte leka osv. Men tänk på att ju mer trygghet han får när han behöver den ju tryggare kommer han bli. Det är inte många bebisar på 3 månader som man kan natta i sängen. Det är ett fåtal. Vissa bebisar har större närhetsbehov än andra och på kvällen är de ju extra oroliga innan deras frontallob utvecklat förmågan att barnet kan lugna sig själv. Låt honom styra ett tag till. Stunden kommer då han somnar på kvällen utan denna dramatik. Tänk på hur liten han är! Tycker vi ska kunna skriva allt här i tråden utan att andra ska ge skuldkänslor och fördömma det andra känner. Hur många mammor vill inte slänga sin unge genom fönstret ibland? Huvudsaken är att man inte gör det!

Såna här har vi på vår säng så det blir lite lättare att vagga.
http://lekmer.se/barnrum/mobler/sangtillbehor/brio-s%C3%A4ngtassar-vyssan-lull-svart

De brio vyssan lull tassar är så bra. Planen är att söva Ludwig i liggdelen på vagnen och ställa den i sängen och sätta på vyssan lull. Så gungar sängen som vagnen gör. Sen i framtiden när han är redo för sin säng gungar den fortfarande och han kommer känna sig trygg. Får se om planen fungerar

Slänga dom på tippen, sopnedkastet, ut genom fönstret, sälja dom, ja till och med betala för att de ska ta de ifrån mig, hahaha! Jag har då kläckt ut mig de "värsta" kommentarerna i ren frustration! sen är det ju självklart att jag aldrig skulle slänga mina barn någonstans. Men bara att jag kan uttrycka mig så gör det liiiite lättare!

Helt naturligt och känn ingen skuld i det!

Kram