Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)
Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)
Finns det fler? 
Sen i torsdags har jag verkligen känt mig helst slut. Börjat gråta. bråkat, tjaffsat, hettsätit, fått ångest.. osv.. Och jag vet verkligen inte varför? Försöker verkligen stanna upp och tänka "vad känner jag egentligen, varför " osv.. Men nej jag kan inte hitta vad jag känner. Vilket bara gör mig mer arg och ledsen och frustrerad.
Igår fick det bli 50mg Atarax vid 23, var tvungen att bara slappna av (tror jag inbillar mig men funkar lite i alla fall) då inget på krislistan har funkar, inte räkna från 100 till 0 osv.. men inte varit i den paniken jag behöft ringa till min psykolog heller..
Och idag var de lika dant, jag ringde mitt X och bara grät för jag inte orkade. Och han frågade ju såklart vilket.. Och jag har ju inget svar... vill bara bort liksom. Rädd jag skulle skada barnen.. (tror jag ju inte jag skulle men ni vet den känslan) Jag kan verkligen bli lite för arg ibland och stänga av förnuftet.
Det slutade att jag bytte film till sonen som var hemma och tog en lång ducsh och faktikt lite av min adhd medicin som inte funkar för mig (Ritalin) men det gav mig lite energi och gjorde mig lite gladare.. så nu är dagen genomliden i alla fall och barnen i säng.. Hade bara velat vara själv nu.. Men har ju sambo (ny) så går ju inte...
Hej. Jag måste bara fråga; 1. var det ett medvetet val för er att skaffa barn? 2. På vilket sätt tror ni att ni brister i er omsorg om barnet/n, eller tror ni inte att Borderline påverkar hur ni tar hand om barnet? Önskar er alla ett stort lycka till!!
Har varit så jääävla nere senaste tiden, typ sen i torsdags kanske. Min kompis kom till mig på fredag och skulle vara hela helgen, men åkte redan på lördag förmiddag. Hennes pojkvän "ballade ur" eller vad man ska säga.. så hon fick åka hem. Jag kan vara jävligt känslig, misstänksam, rädd för att bli övergiven, kontrollerande osv. Men den människan (min kompis kille) är hundra gånger värre än mig. Och då är det fan illa. Han ringde henne på fredag kväll och hon missade att svara EN gång och så var kvällen/helgen förstörd..
Jag har typ ätit en gång om dagen senaste dagarna. Har verkligen försökt de senaste månaderna att hålla rutiner. Har försökt äta regelbundet (4-5 gånger om dagen) och inte hetsäta. Men jag faller tillbaka hela jävla tiden. Nu äter jag typ en gång om dagen, men när jag väl äter så pressar jag i mig tills jag håller på att spy. Ligger i sängen hela jävla dagen. Hade skola idag, ny kurs började, det struntade jag i och låg hemma och sov. Har bestämt mig för att hoppa av skolan, men vet inte om jag kan göra det mitt i allt pga. lånet jag tagit från csn och det.. Vet inte var jag ska ta vägen om jag hoppar av skolan, men det löser sig väl. Får i värsta fall bo hos mina föräldrar ett tag.