• Anonym (TS)

    Borderline

    Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)

    Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)

    Finns det fler?       

  • Svar på tråden Borderline
  • Anonym (Mio)
    Anonym (Mio) skrev 2013-11-18 12:48:31 följande:
    Jag tror att jag kan ha Borderline, i alla fall har jag drag av det när jag hamnar i olyckliga relationer. Det är då dessa drag visar sig. Jag har en påtaglig rädsla för att bli övergiven, bortglömd, ignorerad eller bortprioriterad. I ett par tidigare kärleksrelationer har jag blivit som ett klister den andre har svårt att bli av med. Jag kan inte skiljas som ovänner, jag analyserar och vill reda ut allt hela tiden. Det den andra säger eller gör spelar egentligen inte så stor roll ifall han redan har sårat mig, det blir en nedåtgående spiral istället så jag förstör så mycket jag bara orkar för att fp bekräftelse på att jag inte duger. Eftersom det ändå inte går att spola tillbaka tiden. Den andre blir oftast helt galen på mig eftersom jag aldrig slutar att ringa eller sms, det är ju hela tiden någonting som ska ifrågasättas. Jag mår oerhört dåligt över att inte kunna släppa taget, att inte kunna respektera den andres önskan om att bli lämnad ifred. Allt detta händer när jag blir avvisad, sårad eller illa behandlad. Är tacksam om du vill dela med dig ifall du har liknande erfarenhet eller ett råd hur jag ska kunna släppa taget. Känner du igen? Är detta typiskt borderline beteende?

    Vill tillägga att det endast blir såhär i jojo relationer.
  • Anonym (bordis)

    Jag var frisk - förlorade allt och är nu riktigt tillbaka i mitt gamla beteende, den här gången tar jag mig inte upp.

    Det ÄR socialtjänsten som har gjort detta emot mig! Jag mådde toppen innan dom kom in i mitt liv (när allt var bra men på gamla synder).

    Nu längtar jag bara efter döden!   

  • Anonym (Stefan)
    Anonym (Mio) skrev 2013-11-18 14:20:25 följande:

    ... och hur förhåller du dig till det?
    Bra fråga. Frågar man henne så tycker hon att jag är oförstående, och det verkar inte vara något hon säger bara för att hon är ilsken utan för att hon faktiskt tycker det.

    Jag tycker jag gör allt jag kan. Tar alla hemsysslor, kör på henne var hon vill, lyssnar när hon behöver prata. Det tar på mina krafter ibland men jag tycker att man kan offra sig lite för varandra om den andra inte är förmögen att ta tag i saker.

    Jag tycker om "klistret" och trivs jätte bra i hennes sällskap. Telefonsamtal och SMS kan vara jobbiga, men det är något jag försöker ha överseénde med. Hon tror dock att hon är jobbigare än vad hon är. Kanske är det så med dig med? Även om jag förstår vad du menar. När det är riktigt illa är det förstås jätte jobbigt.
  • Anonym (skruttan)
    MikanM skrev 2013-11-15 23:16:51 följande:
    På youtube tipsar de ju om att ha is i handen när ångesten slår till för att just förhindra att tex skära sig.
    Fortsätt att kämpa allihopa
    Jag fick det tipset av min förra terapeut med, det eller att snärta med ett gummiband mot handleden. Inget av det ger ens i närheten samma känsla som att skära sig tyvärr...
  • ttt

    Hej jag är 25 år och lever med min tjej sen 6 år tillbacka och vi har inte haft det lätt nu den sista tiden har vi fått veta att hon har borderline och det har väl inte blivet bättre me de men till fråga numer ett kan dbt verkligen hjälpa? Fråga två varför ger hon mig aldrig någon kärlek har varit så dom tre senaste åren. Fråga tre gör jag rätt som stannar fast hon gjort mig väldigt illa ett par gånger och kan hon verkligen bli den hon va när vi träffades?

  • Helia
    ttt skrev 2013-11-18 20:51:59 följande:

    Hej jag är 25 år och lever med min tjej sen 6 år tillbacka och vi har inte haft det lätt nu den sista tiden har vi fått veta att hon har borderline och det har väl inte blivet bättre me de men till fråga numer ett kan dbt verkligen hjälpa? Fråga två varför ger hon mig aldrig någon kärlek har varit så dom tre senaste åren. Fråga tre gör jag rätt som stannar fast hon gjort mig väldigt illa ett par gånger och kan hon verkligen bli den hon va när vi träffades?


    Ja terapi kan hjälpa. Varför hon inte ger dig kärlek är svårt att svara på. Exempelvis jag ger kärlek i perioder. Om hon gjort dig illa får du säga ifrån och sätta stopp. Sen om du kan lita på henne och leva med henne måste du själv avgöra. På sista frågan kan man inte ge ett svar, jag tror hon kan bli bättre men kanske inte bli helt som förr. Jag har blivit bättre men är ju absolut inte som förr.
  • Anonym (Stefan)
    ttt skrev 2013-11-18 20:51:59 följande:
    Hej jag är 25 år och lever med min tjej sen 6 år tillbacka och vi har inte haft det lätt nu den sista tiden har vi fått veta att hon har borderline och det har väl inte blivet bättre me de men till fråga numer ett kan dbt verkligen hjälpa? Fråga två varför ger hon mig aldrig någon kärlek har varit så dom tre senaste åren. Fråga tre gör jag rätt som stannar fast hon gjort mig väldigt illa ett par gånger och kan hon verkligen bli den hon va när vi träffades?
    Känner med dig! Vad menar du med att hon inte ger dig någon kärlek? Är hon kall eller är det att ni inte är intima? Pussas ni? Kramas ni?
  • ttt

    Hon e kall som fan får tigga till en puss ekler kram intimt händer men bara när hon vill kanske en gång i månaden mom man har tur.

    Vet att hon blivit riktigt illa behandlad av sitt ex och att borderline har svårt att släppa och gå vidare men utan mig hade hon inte levt idag det säger hon själv och andra men inte riktigt hur jag ska göra saknar henned vida jag i sängen o när vi hade gjort slut för snart ett år sen va hon med annan på det sättet hon har sakt att det va för att förnedra sig själv och för såra mig o det gjorde det och gör än menet inte hur jag ska va eller göra fför att hjälpa henne mer än jag redan gjort vill bara att allt ska försvinna.

    Hon ska börja mmed dbt efter nyår och jag hoppas att det verkligen hjälper på alla kanter men e tvek sam för hon har varit med om så jävla mycket skit i sitt liv.

  • Anonym (Misstänker)
    Anonym (Mio) skrev 2013-11-18 12:48:31 följande:
    Jag tror att jag kan ha Borderline, i alla fall har jag drag av det när jag hamnar i olyckliga relationer. Det är då dessa drag visar sig. Jag har en påtaglig rädsla för att bli övergiven, bortglömd, ignorerad eller bortprioriterad. I ett par tidigare kärleksrelationer har jag blivit som ett klister den andre har svårt att bli av med. Jag kan inte skiljas som ovänner, jag analyserar och vill reda ut allt hela tiden. Det den andra säger eller gör spelar egentligen inte så stor roll ifall han redan har sårat mig, det blir en nedåtgående spiral istället så jag förstör så mycket jag bara orkar för att fp bekräftelse på att jag inte duger. Eftersom det ändå inte går att spola tillbaka tiden. Den andre blir oftast helt galen på mig eftersom jag aldrig slutar att ringa eller sms, det är ju hela tiden någonting som ska ifrågasättas. Jag mår oerhört dåligt över att inte kunna släppa taget, att inte kunna respektera den andres önskan om att bli lämnad ifred. Allt detta händer när jag blir avvisad, sårad eller illa behandlad. Är tacksam om du vill dela med dig ifall du har liknande erfarenhet eller ett råd hur jag ska kunna släppa taget. Känner du igen? Är detta typiskt borderline beteende?
    Jag är också som ett "klister". Det är inte alltid jag ringer/smsar hela tiden, nu tycker jag att han hör av sig mer än vad jag gör. Men JÄVLAR om han inte svarar när jag hör av mig då kan jag ringa 30 gånger och skicka 700 sms (okej överdriver lite). Eller om vi bråkat och han inte orkar prata längre då ringer jag tills han är illa tvungen att prata om det, fast han säger att han ringer upp om ett tag. Jag är också extrem rädd för att bli övergiven och kan inte släppa taget. 
    Anonym (bordis) skrev 2013-11-18 16:41:40 följande:
    Jag var frisk - förlorade allt och är nu riktigt tillbaka i mitt gamla beteende, den här gången tar jag mig inte upp.

    Det ÄR socialtjänsten som har gjort detta emot mig! Jag mådde toppen innan dom kom in i mitt liv (när allt var bra men på gamla synder).

    Nu längtar jag bara efter döden!   
    Vad är det socialtjänsten har gjort? 
     
  • Anonym (Misstänker)

    Jag började med sertralin igår, har ju bara tagit två dagar hittills så känner inte direkt av det än. Jag mår inte sämre (som ju är vanligt att man gör) än så länge, hoppas fan inte det slår till ordentligt till helgen för då ska jag resa bort. Jag är jättetrött och seg, lite yr och ser suddigare. Jag vet inte om det beror på sertralin eller imovane/zopiklon. Har tagit imovane tre gånger (inte i rad dock) nu och första gången tog det kanske 1-2 timmar innan jag somnade (skulle ta typ en halvtimme), men jag kände mig dock mer avslappnad ganska fort. Andra gången var jag jättespeedad och hade rätt mycket ångest, min kille somnade och jag kunde inte somna så tog en imovane och blev jätteavslappnad och somnade på högst en halvtimme, då var jag lite full dock. Inatt tog det ganska lång tid att somna trots att jag tog imovane. 

    Har varit hos min kille sen i torsdags, kom hem idag. Har varit lite upp och ner. Vi hade huset för oss själva på fredagen (hans föräldrar + syster åkte iväg) och vi hann såklart bråka/tjafsa. Han blev sur och drämde sin hand i en stol. Jag blev arg, ledsen, upprörd osv. och gick på toan och skar mig men han stoppa mig själv så blev inte djupt. Sen låg jag i sängen och skakade ett bra tag. Han lugnade ner sig och höll om mig. Tidigare den dagen när vi handlade blev jag upprörd över något i bilen så vi tjafsade över det. Sen när han ville gå in och handla blev jag sur för att han stressade på mig så satt och bankade mig i själv i låren (hoppas ingen såg). Senare den kvällen blev jag skitsur för att internet var så segt, skrek och hade mig. Var som tur är inte min dator för då hade jag väl bankat halvt sönder den. Idag känns det rätt bra ändå. Ska till skolan och skriva av mig imorgon.

Svar på tråden Borderline