Anonym (Mio) skrev 2013-11-18 12:48:31 följande:
Jag tror att jag kan ha Borderline, i alla fall har jag drag av det när jag hamnar i olyckliga relationer. Det är då dessa drag visar sig. Jag har en påtaglig rädsla för att bli övergiven, bortglömd, ignorerad eller bortprioriterad. I ett par tidigare kärleksrelationer har jag blivit som ett klister den andre har svårt att bli av med. Jag kan inte skiljas som ovänner, jag analyserar och vill reda ut allt hela tiden. Det den andra säger eller gör spelar egentligen inte så stor roll ifall han redan har sårat mig, det blir en nedåtgående spiral istället så jag förstör så mycket jag bara orkar för att fp bekräftelse på att jag inte duger. Eftersom det ändå inte går att spola tillbaka tiden. Den andre blir oftast helt galen på mig eftersom jag aldrig slutar att ringa eller sms, det är ju hela tiden någonting som ska ifrågasättas. Jag mår oerhört dåligt över att inte kunna släppa taget, att inte kunna respektera den andres önskan om att bli lämnad ifred. Allt detta händer när jag blir avvisad, sårad eller illa behandlad. Är tacksam om du vill dela med dig ifall du har liknande erfarenhet eller ett råd hur jag ska kunna släppa taget. Känner du igen? Är detta typiskt borderline beteende?
Jag är också som ett "klister". Det är inte alltid jag ringer/smsar hela tiden, nu tycker jag att han hör av sig mer än vad jag gör. Men JÄVLAR om han inte svarar när jag hör av mig då kan jag ringa 30 gånger och skicka 700 sms (okej överdriver lite). Eller om vi bråkat och han inte orkar prata längre då ringer jag tills han är illa tvungen att prata om det, fast han säger att han ringer upp om ett tag. Jag är också extrem rädd för att bli övergiven och kan inte släppa taget.
Anonym (bordis) skrev 2013-11-18 16:41:40 följande:
Jag var frisk - förlorade allt och är nu riktigt tillbaka i mitt gamla beteende, den här gången tar jag mig inte upp.
Det ÄR socialtjänsten som har gjort detta emot mig! Jag mådde toppen innan dom kom in i mitt liv (när allt var bra men på gamla synder).
Nu längtar jag bara efter döden!
Vad är det socialtjänsten har gjort?