Borderline

Snälla ta det här lite humoristiskt. Men jag önskar att det fanns en överdrivet-känslospels-blås-lås till telefonen för de som lider av BL, det skulle åtminstone min man behövt

 

Jo, han borde väl ha svarat på ditt sista sms men jag antar att ni inte lärt känna varandra riktigt bra ännu och därför inte vet vad som gäller med saker och ting hos varandra. Prata ut lite om hur ni funkar när det gäller sms (att du t.ex vill att han avslutar med att säga godnatt, eller åker iväg och kan inte svara på en stund osv) så att slipper den här typen av konflikter i framtiden. 

Ja han visste ju inte något om mina psykiska problem, tog mina mediciner när jag var hos honom i torsdags (skulle ta dem innan men glömde) men han frågade inte vad det var för tabletter jag tog.. Det var just det där att han gick och la sig utan att över huvud taget säga något när han sagt att jag kunde komma och sova med honom. Jag tycker inte att man gör så. Sist jag var i stan så var det fest hos min bror, den här killen kom dit och vi skulle på krogen. Jag blev skittrött och sa att jag skulle vila, jag låg bredvid honom och pratade ett tag och sen somnade jag och vaknade när de hade dragit på krogen. Det drog han upp nu och sa att han minsann inte blev sur då fast han blev besviken. Alltså nej, det har han rätt i MEN han missar poängen. Jag blev ju inte sur över att han sov utan för att han helt plötsligt slutar svara och just när jag säger att jag är intresserad av något seriöst med honom. Då antog ju inte jag att han bara gått och lagt sig (speciellt inte med tanke på att jag skulle dit senare) utan att han helt enkelt inte var intresserad av mig på samma sätt.. Och nu blir jag så less på att han inte svarar på mina sms, han har mycket i skolan och fattar att det är mycket att göra men att svara på några sms tar inte många minuter. Och ja ett lås på mobilen hade ju varit perfekt, speciellt när man dessutom har druckit alkohol också blir allt så mycket värre. 

 

Pratade med mamma om det och hon tyckte att om han inte vill ge mig en till chans efter det här så är han så lättstött att det inte ens är någon idé för mig att vara med en sån person, med tanke på mina stormiga känslor. 

 

Är i alla fall glad över att min kompis (som typ ignorerade mig på lördag) skrev ett sms och bad om ursäkt nu i alla fall. 

Din mamma är en klok kvinna! Har man det inte i sig från början kan man nog inte räkna med att tålamod och förståelse ska växa fram på den nivån som en BL behöver.

Du låter som mitt ex. Du analyserar det du gjort logiskt och kommer fram till att du inte gjort något fel. Och du har rätt. Var det ologiskt att du blev sur när han inte svarade? Nej, du gjorde inget ologiskt.

Däremot överreagerade du. Du skulle nog behöva träna på att hantera dina reaktioner när någon lämnar dig ensam.

Är det symptomatiskt för Borderline att man har svårt att se sitt eget beteende? .

Jag tycker det verkar så på många av inläggen här. Att man liksom rättfärdigar det beteende man utsätter andra för och att man inte verkar kunna förstå varför folk drar sig undan eller blir arga.

Det är symptomatiskt för alla personlighetsstörningar. Men som med allt annat så varierar det från person till person.

Skulle inte du reagera kraftigt om du blev fruktansvärt sårad av någon? Antagligen skulle du det. Hur skulle du reagera om du blev fruktansvärt sårad av småsaker? Antagligen likadant. Du skulle uppleva att det var stora saker, inte småsaker.

Jo visst men borde man inte kunna förstå av omgivningens reaktioner att man är ute och cyklar. Åtminstone i efterhand när man lugnat ner sig?? det verkar ju på vissa inlägg som att man fortfarande tror att man blivit mycket illa behandlad.

hur i jösse namn reagerar ni då på riktiga problem??

Alla människors verklighetsuppfattning påverkas av känslor men alla har svårt att se det. Jag tror att din egen verklighetsuppfattning påverkas lika mycket av känslor som för de med BL.

Enda skillnaden är att dina känslor inte alls är lika starka och därmed påverkas din verklighetsuppfattning inte lika mycket. I övrigt fungerar du likadant som någon med BL.

Ja visst kan man påverkas av känslor ibland men när ögonblicket är förbi är över kan man ju inse att man kanske hade fel . dvs man ser sanningen/verkligheten som den faktiskt är.

Är det inte så för en borderline. trillar inte glasögonen av när konflöikten är över?

Men det är ju vad alla upplever. "När jag har lugnat ner mig så kan jag se nyktert på vad som hände."

Forskningen visar på motsatsen. Vår verklighetsuppfattning påverkas av våra känslor, även efteråt när vi har lugnat ner oss.

Om du vill förstå borderline måste du nog börja med dig själv. Du påverkas mycket mer av dina känslor än du tror. Din upplevelse av objektivitet är en illusion.

(För mig var det väldigt spännande att börja se igenom den här illusionen när jag började lära mig mer om hur hjärnan fungerar. Med BL blir känslorna mycket starkare och skillnaden mellan subjektiv och objektiv verklighet ökar kraftigt. Men samma fenomen är tydligt även hos människor utan BL. Nu när jag lärt mig mer om hur hjärnan fungerar ser jag det här hända hela tiden, både hos mig själv och hos andra. Men även nu när jag kan se delar av det hända hos mig själv så kan jag inte stänga av det. Jag kan inte stänga av hur mina känslor påverkar min verklighet, även när jag logiskt inser att jag är subjektiv. Jag kan modifiera min subjektivitet lite, men inte stänga av den. Det är precis det här som folk med BL tvingas bli väldigt bra på för att fungera bättre. Som tur är så behöver jag inte kämpa med att hantera min subjektivitet, för mina känslor är ganska normala och ändamålsenliga.)