Anonym (TS)

Äldre 27 Mar 14:54

1032 svar

Borderline

Här samlas vi som antingen har diagnosen eller är under utredning för diagnosen Borderline, men även anhöriga till personer med Borderline är Välkomna :)

Jag har haft diagnosen i 3år, är sjukskriven och går i MBT terapi (grupp & individual)

Finns det fler?

Havsfiluren

Äldre 20 Apr 20:41

#972

Anonym (TS) skrev 2014-04-20 20:24:13 följande:

Tänkte på detta med svängningar, har du "bara" Borderline? För ett tag trodde min läkare att jag hade Bipolär Affektiv också pga mina svängningar, så han skrev ut stämningsstabilisera till mig. Inget din läkare har pratat om?

Ja men då vet du ju precis hur det är att leva med det ständiga självhatet som äter upp en långsamt. Är du som jag som ska straffa dig själv så fort jag mår lite bättre och kanske t .om är stolt över mig själv? Detta kan låta galet men jag mår dåligt över att må bra, det kan gå bra ett litet tag men det kommer alltid i kapp mig, för jag anser mig inte vara värd att må bra. Det är ett enda ont ekorrhjul

Hoppas verkligen du får hjälp med någon form av behandling! Det är olidligt att leva med denna diagnos utan att få hjälp.

Jag har gått Dbt och Mbt, avslutat min gruppterapi i Mbt precis, har bara individualterapin kvar till jul, sen vet jag inte vad jag ska göra..börjar känna panik inför ett ev. avslut på terapin, känns inte som att jag är i ens närheten av att vara färdigbehandlad. Kommer fortfarande inte utanför ytterdörren om jag inte måste. Usch!

Svängningarna har kommit med Voxran faktiskt. Känner "mer" än tidigare med den. Gråter lättare, blir mer irriterad o.s.v.
Nej, bipolär har aldrig varit diskuterat utan mer uteslutet faktiskt.

Nej, jag straffar inte mig själv när jag mår bättre. Jag känner mig ovan vid det, men njuter av det dom stunder jag mår så. :)

Du har inga inslag av Kbt i din behandling? Tänkte på det där med att utmana rädslor och t.ex. gå ut genom dörren och liknande?

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 20 Apr 20:56

#973

Havsfiluren skrev 2014-04-20 20:41:45 följande:

Svängningarna har kommit med Voxran faktiskt. Känner "mer" än tidigare med den. Gråter lättare, blir mer irriterad o.s.v.
Nej, bipolär har aldrig varit diskuterat utan mer uteslutet faktiskt.

Nej, jag straffar inte mig själv när jag mår bättre. Jag känner mig ovan vid det, men njuter av det dom stunder jag mår så. :)

Du har inga inslag av Kbt i din behandling? Tänkte på det där med att utmana rädslor och t.ex. gå ut genom dörren och liknande?

Ok, börjar ju själv undra här. Hjar nu i några dagar mått mycket sämre. Hade en ganska lång period av stabilitet där jag kunde styra mig själv såpass bra att jag inte fastnade i en massa ältande. Kunde resonera med mig själv men nu de sista dagarna känner jag mig bara ledsen, irriterad och arg om vartannat. Vet inte om det har med det att göra, jag och min läkare beslutade att jag skulle halvera min dos Voxra (för jag mådde såpass bra och jag ville testa mig själv, om jag någonsin kan leva utan anti-deppressiva) men i nuläget kan jag det inte. Får återgå till min dubbla dos igen då. Less på skiten, vill bara vara normal och må bra! Sommaren är snart här och jag kan inte ens glädja mig över det, jag som brukar må bättre under vår och sommar.

Nej inga inslag av Kbt. Har verkligen jätte problem med att gå utanför dörren. Då eskalerar mina svarta negativa tankar om mig själv. Därför är det lättare att bara vara hemma. Är du en social människa, träffar mycket folk?

Havsfiluren

Äldre 21 Apr 23:40

#974

Anonym (TS) skrev 2014-04-20 20:56:30 följande:

Ok, börjar ju själv undra här. Hjar nu i några dagar mått mycket sämre. Hade en ganska lång period av stabilitet där jag kunde styra mig själv såpass bra att jag inte fastnade i en massa ältande. Kunde resonera med mig själv men nu de sista dagarna känner jag mig bara ledsen, irriterad och arg om vartannat. Vet inte om det har med det att göra, jag och min läkare beslutade att jag skulle halvera min dos Voxra (för jag mådde såpass bra och jag ville testa mig själv, om jag någonsin kan leva utan anti-deppressiva) men i nuläget kan jag det inte. Får återgå till min dubbla dos igen då. Less på skiten, vill bara vara normal och må bra! Sommaren är snart här och jag kan inte ens glädja mig över det, jag som brukar må bättre under vår och sommar.

Nej inga inslag av Kbt. Har verkligen jätte problem med att gå utanför dörren. Då eskalerar mina svarta negativa tankar om mig själv. Därför är det lättare att bara vara hemma. Är du en social människa, träffar mycket folk?

Man får försöka se medicinerna som en mental krycka. Dom är något man behöver hjälp av en period av sitt liv. Är "frakturen" allvarlig så kan man behöva kryckan länge eller kanske resten av sitt liv t.o.m.
Alla vill vi ju må bra och det ska vi göra! Det tar bara olika lång tid.

Ok. När du väl ska ut genom dörren, kan du beskriva hur dina svarta tankar går? Jag kan (en riktigt dålig dag) känna att folk tittar för att jag är tjock eller ful t.ex.

Ja, jag är väldigt social och träffar folk så ofta jag kan.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 22 Apr 08:00

#975

Havsfiluren skrev 2014-04-21 23:40:44 följande:

Man får försöka se medicinerna som en mental krycka. Dom är något man behöver hjälp av en period av sitt liv. Är "frakturen" allvarlig så kan man behöva kryckan länge eller kanske resten av sitt liv t.o.m.
Alla vill vi ju må bra och det ska vi göra! Det tar bara olika lång tid.

Ok. När du väl ska ut genom dörren, kan du beskriva hur dina svarta tankar går? Jag kan (en riktigt dålig dag) känna att folk tittar för att jag är tjock eller ful t.ex.

Ja, jag är väldigt social och träffar folk så ofta jag kan.

Joo så är det absolut, bara att folk i min närhet ger så fina kommentarer..ska du äta de resten av ditt liv, tycker inte det är bra att äta mediciner, du blir så avtrubbad. Inte särskilt kul att höra.

Idag är en bra dag så jag hoppas att det har vänt nu igen. Var t om. ute igår med barnen. Riktigt skönt!
Ja men det är som dina tankar då, att jag är tjock och ful. Att människor dömer en på ens utseende och det blir likamed DUM i huvudet. Bra att du är en social människa, jag gillar inte vistas i större grupper alls, får bara en massa ångest, usch. Men att umgås med 1 högst 2 stycken samtidigt går bra. Tur det. Men då ska det vara människor jag känner väl.

Anonym (TS) Trådstartaren

Äldre 22 Apr 08:02

#976

Anonym (TS) skrev 2014-04-22 08:00:00 följande:

Joo så är det absolut, bara att folk i min närhet ger så fina kommentarer..ska du äta de resten av ditt liv, tycker inte det är bra att äta mediciner, du blir så avtrubbad. Inte särskilt kul att höra.

Idag är en bra dag så jag hoppas att det har vänt nu igen. Var t om. ute igår med barnen. Riktigt skönt!
Ja men det är som dina tankar då, att jag är tjock och ful. Att människor dömer en på ens utseende och det blir likamed DUM i huvudet. Bra att du är en social människa, jag gillar inte vistas i större grupper alls, får bara en massa ångest, usch. Men att umgås med 1 högst 2 stycken samtidigt går bra. Tur det. Men då ska det vara människor jag känner väl.

Ska tillägga att jag är helt övertygad om att folk tittar snett på mig, för folk är dömande om utseenden, har pratat mycket med min psykolog om detta och hon frågesatte det.

Havsfiluren

Äldre 22 Apr 23:11

#977

Anonym (TS) skrev 2014-04-22 08:00:00 följande:

Joo så är det absolut, bara att folk i min närhet ger så fina kommentarer..ska du äta de resten av ditt liv, tycker inte det är bra att äta mediciner, du blir så avtrubbad. Inte särskilt kul att höra.

Idag är en bra dag så jag hoppas att det har vänt nu igen. Var t om. ute igår med barnen. Riktigt skönt!
Ja men det är som dina tankar då, att jag är tjock och ful. Att människor dömer en på ens utseende och det blir likamed DUM i huvudet. Bra att du är en social människa, jag gillar inte vistas i större grupper alls, får bara en massa ångest, usch. Men att umgås med 1 högst 2 stycken samtidigt går bra. Tur det. Men då ska det vara människor jag känner väl.

Hmm...det känns tråkigt att dom säger så när dom borde stötta dig.

Va härligt!!! :) Njut av dom dagarna.

Anonym (undrar så)

Äldre 13 May 15:27

#978

Hej allihopa, har skrivit här förr.

Har väntat på utredning sedan oktober, blev först i kön för två månader sedan. Hade ett informationsmöte men missade tre möten pga att jag mådde dåligt, inte orkade kliva upp ur sängen, försov mig..

På måndagen veckan innan påsk hade jag möte med sjukgymnast och jag tänkte att "nu jäklar tar jag mig i kragen och gå dit" När jag kom dit fick jag sitta 20 olidliga minuter i receptionen och tjugo till i väntrummet, tills slutligen sjukgymnasten kom och sa att mötet blivit avbokat pga min frånvaro på besöken jag missade. ( sista tiden var fredagen så endast en helg hade gått emellan mitt missade å min tid dom avbokade)

Fick prata en stund och han sa att dom skulle ringa mig efter påsk( två veckor framåt) för att göra upp om hur vi ska fortsätta.

Jag väntade..och väntade.. och väntade. Tillslut började jag bara må skitdåligt för att ingen ringde. Jag ringde dit två gånger, bad att få veta hur det egentligen går där. Min KP var på semester och skulle ringa mig när hon kom tillbaka, det var förra måndagen hon skulle ringa mig. Fick vänta å vänta igen, så otroligt frustrerande när man tvingas vänta och vara tillgänglig och ändå ingen hör av sig!

Idag ringde jag upp eftersom jag hade ett missat samtal från okänt nummer, undrade om det kunde vara min kontaktperson som ringt, dem lämnade ett meddelande åt henne och sen får jag lägga på. Nu är det alltså mer än en månad sen dem avbokade besöket och har fått vänta tre veckor sedan det var påskveckan.

Efter ca 1 timmer ringde sjukgymnasten(!?) upp och sa att min utredning inte skulle fortsätta(!?) för att andra som börjat utredning medans dom inte har hört av sig, prioriteras före! Så nu får jag vänta till hösten, då måste jag förmodligen "ställa mig i kö" igen och det tar ca ett halvår att få utredning efter att man ställts i kö. Är så otroligt besviken och frustrerad, vet inte vad jag ska ta mig till. Det enda jag förmådde mig till att få fram vad "Jaha då vet jag hejdå".

Vadfan ska jag göra nu :(

feniga

Äldre 18 May 17:15

#979

Hej!
Jag fick diagnos i fredags och känner mig rätt lättad. Äntligen vet jag vad det är för "fel" på mig! Mbt, kbt, dbt.. Vad är bäst?

Anonym (maria)

Äldre 18 May 18:13

#980

Oj har jag missat denna tråd! :)

36 år, borderline.

Någon här som har barn och familj trots borderline? Trodde aldrig jag skulle klara det men vi har varit ihop snart 5 år nu. En riktig kamp med min hälsa dock, svängningarna är jobbiga.

Vill ju ha barn med, men klarar man det är frågan?

Anonym (bordis)

Äldre 19 May 09:55

#981

Anonym (maria) skrev 2014-05-18 18:13:37 följande:

Oj har jag missat denna tråd! :)

36 år, borderline.

Någon här som har barn och familj trots borderline? Trodde aldrig jag skulle klara det men vi har varit ihop snart 5 år nu. En riktig kamp med min hälsa dock, svängningarna är jobbiga.

Vill ju ha barn med, men klarar man det är frågan?

Vad får du för hjälp?

Jag gick i terapi i 1,5 år och är därefter frisk från min borderline. Försök bli frisk först, skaffa barn sen är mitt råd

Borderline

INNEHÅLL