Borderline

Hej och Välkommen hit!

Ursäkta att det tog några dagar innan jag svarade men mitt och många andras mående pendlar kraftigt här.

Kommer inte ihåg om det var du som skrev i den andra tråden att du har kontakt med en psykolog och ska ev. utredas för borderline? När har du tid isf?
Hur ser din vardag ut, familj, barn, jobb, studier? Du får gärna berätta lite om dig själv om du vill (inghet tvång såklart)

Om du vill veta mer om mig är det bara att trycka Visa endast.

Hej behöver lite hjälp härifrån...

E så här har skrivit här innan så några kanske känner igen de men nu e det väre en någonsin.....

Lever eller har levt med en tjej som har borderline i 6 år nu o dom 3 senaste månaderna har varit ett helvete för mig.. hon gick in i en syrkos eller va man säger för jag känner inte henne länhre hon har tagit överdoser förnedrat sig med andra killar oså vidare dom 3 senaste månaderna..under dena tiden har hon sakt många gånger att hon älskar mig o vill fixa allt men det har fiunkat max en vecka sen har hon atuckit igen o gjort samma sak mot sig själv o mot mig..nu har hon kommit tillbaka igen o vill att vi ska föraöka igen med dbt som hon nu kommit in på o hon ska lägga in aig säger hon..hrnnes läkare bekräftar att hon e i en svaka men hur ska jag kunna lita på att hon verkligen menar det dena gången hur ska jag kunna lita på att hon inte går bakom min rygg igen älskar henne som fan men klarar inte att bli sviken en gång till o på henne är det nu eller aldrig. Hur mycket e dey värt. Blir det någonsin bättre eller är det så här det kommer va hela livet hon har sårat mig o alla som stog henne nära aå pass att som bakat nu o e bara jag kvar i hennes liv o bakar jag lommer överdoserna o förnedringen igen det vet jag vill hjälpa henne men vet inte om det är värt det om jag blir sviken iven hjälp mig snälla

Snälla du! Du verkar inte må bra i allt detta. Varför stannar du?

Med största sannolikhet så kommer hon svika dig igen. Hon är långt ifrån stabil i sin sjukdom. Rädda dig själv och ta hand om DIG!

Låter helt sjukt men kag har någonstanns vant mig inbilar mig själv att det bara e sjukdomen o att det inte bettyder något för henne när hon e med andra och nu äntligrn får hon rätt hjälp kanske det blir bra igen då låter helt sjukt när jag läser det själv jag e fan nere i henne ps vi har barn ihopp också

Känns som det är en lek för henne just nu

Jag har börjat blogga igen om sjukdomen, ni får gärna komma och läsa för alltid "roligt" när någon läsa och säger något. Men jag hoppas även på att kunna påverka folks uppfattning om sjukdomen med och kanske få andra att känna igen sig?

Att lära om, och lära rätt.

För jag känner väldigt mycket, mina känslor går upp eller ner direkt och jag har väldigt svårt att hinna stoppa dom. Jag har blivit mycket bättre på det med hård träning av medvetet närvaro. Men jag är långt i från frisk. För vissa människor är mina tankar och känslor helt oförstående. 

zasata.blogspot.se/

Får jag inte ha inlägget så ta bort det!

Du ger inte intryck av att vara så värst stabil själv för tillfället, efter det du varit med om. Du kanske först och främst skulle sikta på att stabilisera dig själv? Du har betydligt mer kontroll över dig själv än över henne.

Gör först och främst det du måste för att kunna börja må bra själv igen, utan att räkna med att någon annan människa kommer förändra sig, för det senare händer inte så ofta och då inte för att du ber om det. Att kräva förändring av en partner fungerar sällan, borderline eller inte borderline. Antingen älskar du henne och accepterar henne som hon är, eller så får du skaffa ett annat förhållande.

Glömt svara dig ser jag

Ja terapin hjälper absolut MEN det krävs mycket av patienten själv. Att lära sig förstå hur man är och vad som triggar i gång vissa negativa beteenden. Men det finns hopp. 

exempel..jag har nu efter 3,5års behandling (Dbt färdighetsträning och nu Mbt Mentaliseringsbaserad terapi) kommit en bra bit på vägen. Nu det sista har det gått snabbare..det tog faktiskt år innan jag kunde påverka mig själv, utan att låta känslor styra. Jag har en hel del kvar att lära mig men nu fungerar vardagen ganska bra

Måååååånga gånger som jag kännt att jag inte orkat ta mig till terapin pga ångest men jag har tvingat mig oftast, hur det än känns för det är bara där jag kan hitta de olika redskap, (även mot just ångest) oftast känns det även bättre efteråt)  Kan reglera mina känslor mycket bättre. Det betyder inte att jag inte skulle få ångest utan att jag kan tänka mer rationellt och inte låta mina känslor styra i alla lägen som innan. Leva medvetet i nuet, medveten närvaro som jag lärde mig i Dbt.

Jag har haft turen att få gå både Dbt och nu Mbt..vilka inriktar sig på olika saker..Mbt är mer inriktat på känslor och relationer medans Dbt handlar mycket om Medveten närvaro, Det går ut på att hjälpa patienten att hitta en balans mellan sitt inre och den yttre omgivningen. Den handlar också om att lära sig acceptera verkligheten och arbeta för nödvändiga förändringar mot målet att kunna leva på ett sundare sätt.

Så ni som lever med personer som har Borderline..det är inte omöjligt att få en väl fungerande vardag och liv. MEN som sagt...personen behöver mycket självinsikt, verkligen förstå att ingen annan kan göra jobbet åt en..inte läkaren, mediciner, psykologer, partnern eller andra, en stark vilja att lära sig hantera saker som annars kan gå överstyr.

Sen kan tyvärr mycket skada redan vara skedd innan personen fått rätt hjälp. Tänker på relationer med andra människor. Så personen som lever tsm med en person som har Borderline behöver ha en stor dos förlåtelse, ork och en VILJA att förstå och underlätta. För förstå kan ingen som inte har Borderline göra men att VILJA förstå är en annan sak
För leva med Borderline är att leva i ett mer eller mindre ständigt känslomässigt kaos.

När hon inser sina problem och aktivt försöker lära sig hantera sina känsloutbrott finns det hopp, absolut!
Men frågan är om DU har orken, tålamodet att låta det ta den tid det tar? För det kan ta lång tid innan hon "knäcker koden".
Kan du förlåta allt hon ställt till med?
Dessa frågor behöver du ställa dig själv.

Hoppas hon ser sin chans att faktiskt få bra hjälp, inte bara glida genom terapin utan att öppna upp sig och arbeta med sig själv. För även jag skulle kunnat glida genom terapin, bara ta upp saker som inte är så väsentliga till tillfrisknandet. Men som jag brukar säga...såg detta som mitt tunna halmstrå som jag hängde fast i, jag var skyldig mina barn och min man att GÖRA ALLT i min makt för att lära mig viktiga saker. Nu känns det som det lilla halmstrået har blivit ett rep som jag klamrat mig fast vid, mer stabilt.

Ett bra klipp där en läkare inom psykiatrin förklarar Borderline diagnosen.
Det mesta av det som hon säger stämmer så väl in på mig, nästan kusligt.


">