BF januari 2014

Det konstiga är att nästan alla ni som skriver här har alla möjliga symptom. Illamående osv. Jag har inte fått något av det ännu. Inga ömma bröst, inget illamående what so ever. Det enda jag kan känna någon gång under dagen är typ mensvärk som varar i någon minut för att sedan försvinna. Man blir nästan lite nojjig för det! Är i v.8! Snart v. 9! Längtar så tills man ska berätta för svärföräldrar osv. Hur ska ni berätta det? Vi vill göra något spec men kommer inte på något bra! Tips? :)

Vi ska berätta för våra familjer imorgon, i samband med att vi firar respektive mor på mors dag. Vi kommer helt enkelt låta vår lille son berätta genom att ha på sig en t-shirt där det står "Jag ska bli storebror". Är så förväntansfull och spänd på deras reaktioner! Tror ingen blir förvånad att det kommer ett syskon, men de hade nog trott vi skulle vänta tills ettan var lite äldre än 9 månader - men här är vi effektiva ;)

Josefine02: Jag har inte heller några symtom! Kan endast känna att magen är väldigt svullen, speciellt på kvällarna.. Men annars inget som sagt. Min BM sa att jag ska vara glad över det och att det faktiskt finns dom som inte har några symtom alls under hela grav :) Jag mådde bara pytte lite illa med dotter också, i bara 2 veckor så jag är väl en sån som inte får några större och jobbiga symtom helt enkelt :) Ska däremot inte ljuga om att jag varit lite orolig för detta, tänker mest på MA men försöker vara positiv!

Har du något VUL planerat? Jag funderar på att ringa gyn och berätta om min oro så kanske jag kan få en tid

Här är en till som heller knappt har några symptom alls- vilket jag är tacksam för, har under tidigare graviditeter alltför väl hunnit prova på såväl illamående som tidiga foglossningar. Svullnaden jag haft tidigare börjar också gå ner, skönt, tar ju ett tag ännu tills riktiga bebismagen kommer, och är jobbigt på klädfronten när varken vanliga kläder eller mammakläder passar.

Tror nog det är mera vanligt att inte känna än att känna symptom såhär tidigt. Och att om man väntar första barnet så är det mera spännande och man ger mera akt på alla små tecken än om man har fullt upp med äldre barn hemma. Och alla är vi så olika, vissa får en gravidkänning, någon annan något annat, och vid olika tidpunkter.

Heartems: jag har vul inbokat 4,6 (pga att graviditeten är efter ivf, då görs alltid vul eftersom risken för utomkvedes är större då)

Winterlong: åh vad kul, du måste berätta om reaktionerna sen! Tyvärr har vi ju inget syskon så vi kan inte berätta på det sättet ;)

Heartems: ja jag är sjukt tacksam över att man inte har mått illa, men bara för det så skulle det inte förvåna mig om jag får illamående nu bara för att jag pratat om det. Men som sagt, oron ligger där och gnager lite grann. Jag tror inte jag kommer få något VUL ändå även om jag ber om det. Det brukar väl vara så om man "bara" är orolig så är det ingen anledning att få ett VUL?

Men tjejer tell me, hur har ni tänkt att berätta för era familjer? :)

Hade också tänkt låta dottern ha en "storasyster"-tröja på sig, men eftersom vi beslutade att berätta tidigare än tänkt så hann vi inte köpa en sån :) Så när vi skulle berätta för mina föräldrar så ritade dottern en teckning på sig själv och bebisen där jag skrev "*dotterns namn* och bebisen, Januari 2014".. Haha tog ett tag innan dom fattade varför jag skrivit under med "fel" år ;) När vi skulle berätta för svärföräldrarna fick dottern bara berätta det då vi satt oss för att äta.. :) haha, tala om att utnyttja dottern.. Men hon är så glad för kommande syskon så kändes kul att låta henne få berätta :)