BF januari 2014

Haha mitt mål var också att bli av med dem innan då vi ska gifta oss i sommar. Men en före detta arbetskamrat kommer jag ihåg att hon gick ner först då hon blev gravid och sedan upp lite. Det är nog inte omöjligt om du tränar på så gott du kan och vara nyttig :)

JAAA man vill ju bara skrika ut det :)  

Vi har redan berättar för svärföräldrarna och ett par kompisar, resonerar som så denna gång att även om det skulle sluta olyckligt så kommer vi vilja berätta det också för de personer som vi väljer att berätta för.

Sen är det väl för att det är barn nr 2, på något sätt kändes det mer viktigt förra gången att hålla det hemligt till efter v 12. Och den gången hade vi kämpat länge för att få till det och denna gång bara blev det så det är väl många faktorer som styrt vårt val att berätta.

TIll helgen fyller syster år och ska ha stor fest med närmaste familjen så då kommer det att avslöjas även där då man inte annars tackar nej vid sånna tillfällen.       

Annars kan du skylla på att du haft huvudvärk och tagit smärtstillande, eller nått sånt. Då får man ju inte dricka sen.

Haha okej, skönt att höra att det finns hopp! :) Ja, jag tycker ju inte att det borde vara så svårt att hålla vikten om man faktiskt gör som du säger, tränar så gott man kan och tänker på vad man stoppar i sig :) Jag var nog långt mer onyttig förra gången än jag vill erkänna haha.. som att jag lurade mig själv att jag inte gjorde nått fel och skyllde på annat :p Men denna ständiga hunger är fasen svår att hantera alltså :)Jag tänker precis som du! Att OM det nu inte skulle gå vägen så vill jag ju ändå att de ska veta om det, skulle kännas tungt att låtsats som ingenting. Men jag tycker det känns desto svårare med vår dotter, vill ju såklart berätta för henne helst igår! Men om det nu inte skulle gå bra, så känns det som om det vore svårt att förklara det för henne? Men hon har längtat efter ett syskon så länge så man vill ju så gärna berätta... hon pratar syskon varje dag och jag och sambon kan bara titta på varandra och le ;)

Ja något sånt känns kanske naturligare att dra till med :)

Tack alla ni som delar med er av era tankar och idéer när en annan känner sig lite lätt virrig... nu när jag väl fått skriva av mig om detta känns det ju såklart inte lika komplicerat :)

Är inte det lite av en tjejgrej att vi gärna vill prata med någon. Min sambo gillar inte när jag säger så men skulle vi få missfall så vill han hålla det hemligt medans jag skulle behöva prata om det men är väl för att dom inte känner i kroppen som jag gör. Jag vill berätta för familjen och sedan jobb och övriga efter v12. Han kommer nog inte vilja :( Jag blir mer och mer sugen och så tror han även att det kommer gå dåligt om vi väl berättar

Nej med barn är det väl lite annorlunda, vår son är dock bara 2 år men skulle vi berätta så skulle han fråga hål i huvudet på mig om det hela redan nu. Så där kommer vi att avvakta så länge det är möjligt, blir väl svårt när det börjas synas ordentligt och man inte kan göra samma sak som idag med honom.
 

skit också, en bekant fick i slutet av dec och vid midsommar såg jag det på henne! Nu blir det ju lite samma för mig men trodde jag skulle vara lite mindre i v7 iaf! Får köpa en gördel ;) Vill inte dela med mig av detta än, har inte fast jobb ännu och får de veta är jag rädd att de kan låta det rinna ut i sanden liksom. Iofs har de kostat på mig en dyr internutbildning så det borde ju gå vägen!

Företaget kan ju inte göra någonting annat än att gratulera, typ. Kan bli ett ganska smutsigt ärende via facket (min syster var med om det) och då är det aldrig arbetsgivaren som vinner.

Förstår din oro och det är ju bra att vänta lite med att visa. Jag har fast men jag känner också att jag inte vill att dem ska veta för tidigt iaf om det kan påverka jobbet längre fram. Klart dom inte får diskriminera men man blir ändå ite orolig