BF januari 2014

Jag blev klippt förra fl då de ville få ut honom fort. Fick bedövning så kände det inte alls och hade inga som helst problem efteråt med läkning eller någon vidare smärta. Däremot så är jag istället lite nervös för att spricka okontrollerat denna gång om fl går väldigt snabbt och de inte hinns med att hålla emot eller hjälpa på så vis. Drömmer konstiga drömmar om att jag föder barn på toalettgolvet hemma eller i bilen på väg till fl osv. Kanske går det inte så fort som jag tror.Man vill liksom hänga med också! 

Hade heller inga direkta amningskläder sist men har fått lite av vänner nu som jag eventuellt kommer att prova. Tex har jag fått en amningstunika/klänning som min kusins fru har designat själv :P Men av erfarenhet vet jag ju att det inte är något absolut måste med speciella amningsplagg, jag förutom bh då.

Min lilla tös är också i säte och har varit sen jag började känna henne. Hon har till den 20 på sig att vända sig.
Jag frågade också om det är något man kan göra sj. Hon sa att det var tveksamt, men sånnadär huskurer man kan prova som vissa säger har funkat är att stå på alla 4 eller att ha något kallt mot magen där lillen har huvedet.

Har idag ont i ryggslutet och neråt ljumskarna, är i v36+2. Börjar undra om det kan vara något på gång redan eller om det är förvärkar, hade det aldrig med sonen så jag vet inte hur det känns.
Var hos BM igår och hon är fixerad.

Har haft en hektiskt vecka med sjuk och olycksfall i familjen så det har varit stressigt. Så det kan ju vara kroppens sätt att tala om för mig att ta det lugnt.

Vill ju helst ha en januaritjej = )

Garderar mig nu och håller på att avsluta så mkt som möjligt på jobbet utifall att..... sen blir det hem å packa väskan om det fortsätter så här, utifall att........

Ja min har med till den 20! Hoppas de har vänt sig då :)

Min bebis har inte fixerat sig än, men ligger med huvudet neråt. Bebis kan ju fortfarande vända sig men det blir ju svårare ju större bebis blir.

BM sa att för omföderskor så brukar det ta längre tid innan bebisen fixerar sig, den kan fixera sig först när värkarna kommer :)

I onsdags kände jag av mindre fosterrörelser men först så avvaktade jag, men sedan kände jag mig orolig och ringde bm som sa till mig att åka raka vägen till förlossningen.

Jag borde ALDRIG ha åkt dit(Karolinska förlossningen Solna)

Jag var jätterädd och barnmorskan som tog emot mig brydde sig inte ett dugg utan var hemskt kall när jag frågade om hon hittat hjärtljud.
Om inte det var nog så kom det in en person som presenterade sig(inte vem hon var utan bara vad hon hette) och började klämma och känna och det gjorde ONT! 
Sedan kom en annan person in och det visade sig vara att den andra personen var läkare och den första kvinnan var LÄKARSTUDENT!
Jag har hamnat på förlossningen några gånger och en annan gång var det också en läkarstudent med och det trivdes jag inte med, jag gillar inte att dom ska få "experimentera" på mig och hur man kör ett UL och hur man klämmer och känner så jag sa det till min BM som skrev det i min journal och till dom på auroramottagningen i Solna.

Läkaren gjorde inte ett SKIT utan denna läkarstudent kollade med UL ....dom behandlade mig som om jag vore i utbildningssyfte och tog INTE hänsyn till att jag var en RÄDD mamma som var RÄDD för hur bebis mådde.
När denna IDIOT läkarstudent kollade runt i magen på mig och frågade den andra personen hela tiden om vad är det här och vad är det här det var då jag fattade att hon var läkarstudent.....jag borde ha varit mer uppmärksam men det är inte det första man tänker på när man kommer in angående minskade fosterörelser att läsa på namnskylt och vem personen är.

Sedan kom läkaren så jag sa inget men var FÖRBANNAD då min BM sagt att dom ALLTID måste fråga en om man vill ha med en läkarstuden som får kolla och så...för andra gången i rad gjorde dom inte det.

Läkaren skulle visa studenten och jag kände mig mer och mer utsatt och får inte veta hur bebis mår, sedan så säger hon att hon ska buffa på magen för att få rörelser och hon slår till JÄVLIGT HÅRT 3-4 GÅNER MED DEN JÄVLA ULTRALJUDSAPPARATEN PÅ MIN MAGE och jag blir CHOCKAD!....SEDAN TRYCKER HON SVIIINHÅRT DÄR BEBISEN HUVUD ÄR!

Sen demonstrerar hon och visar för denna IDIOT läkarstudent vid sidan om henne och säger ännu en gång att hon ska buffa men jag skriker rakt ut NEJ!.....JAG FICK NOG... OCH SEN SA JAG HÖGT: KAN JAG FÅ VETA HUR MITT BARN MÅR!
Bebisen mådde bra men hela denna upplevelsen gjorde mig otrygg och jag kände mig mer rädd efter att ha varit där.

Jag lämande förlossningen rädd, otrygg och med MER ÅNGEST ÄN INNAN och jag har inte kunnat sova på 2 nätter utan vaknar flera gånger och känner efter om jag känner bebisen efter detta som hände.

Jag ringde min BM på morgonen i torsdags och ändrade sjukhus och nu står jag på Danderyd istället...och jag har frågat bm och barnmorskan på förlossningen i danderyd om det var farligt det hon gjorde och hon sa nej.
Men ändå kan jag inte sluta oroa mig.....

Nu blev texten lång men jag undrar om någon här också har råkat ut för något liknade där läkaren tryckt hårt(nu under senara delen av grav) men att det ej har varit farligt eller så?

hoppsan hejsan sa lilltjejen i måndags och ba ville ut! jag är mamma! hon var beräknad till första januari (jag hade svårt att bestämma mig för vilket forum jag skulle "tillhöra" här!) så lite tidig men det har gått bra. 

förlossningen gick fort, sju timmar från första värken och vattenavgång (fast det gick lite i omgångar) och jag orkar inte riktigt tänka på den, inte för att den var jobbig utan bara för att det är så mycket mycket som är nytt... men jag vill skriva lite om det här med att spricka. jag var rädd för det, och jag sprack, men det känns helt okej och jag tycker det är viktigt att dela med mig av till er andra förstfödingar!

ryggmärgsbedövning hade tagit väldigt bra på mig (TACK GUD FÖR EPIDURALEN) och jag fick nån extra injektion för spinetaggar någonting för bäckenets skull... så kanske var det därför jag inte märkte att jag sprack, men nog har man sina aningar i och med att det ju oundvikligen gör väldigt ont att trycka ut även min tjejs lilla huvud. det känns nog som att man spricker även om man inte gör det. jag hade dessutom en tvärvägg i slidan som var tjock och härlig, stog där och hindrade huvudet från att komma ut. den brast kan jag säga, trots att en barnmorska höll den åt sidan så huvudet skulle kunna gå runt, och jag saknar den inte. kände inte heller när den brast.

när lillan låg på magen började undersökningen, och jag har brustit i grad två ner till mellangården. jag förstog inte riktigt vad som hände här, lillan skrek inte så maken och en barnmorska gick iväg med henne (hon behövde bara syrgasmask och sen blev hon som en riktig bebis) och jag var allra mest chockad över att det var över! De undersökte min mage grundligt från insidan vilket mest kittlade, vid ett tillfälle stog en barnmorska och tryckte med båda händerna på magen och så kände jag hur någonting liksom plaskade ut mellan benen och hur läkare och barnmorskor flyttade på sig från där jag låg. Då hade jag kommit igång med lustgasen igen så jag skrattade rakt ut åt den här synen, och det var väldigt skönt att få skratta! De bökade i mig i krökar jag inte visste att jag hade, men jag kände mig väldigt trygg och de lät mig fortsätta andas lustgasen. Det gjorde inte ont, bara en lustig känsla. Framför allt hjälpte den mig under förlossningen att andas i takt, så jag inte jagade upp mig, och kunde fokusera på just andetag och lite mindre på smärtan. Men tydligen ska den ha egens märtlindrande effekt också? 
Vid det här laget hade lillan kommit tillbaka till min mage så det var en barmorska som höll i masken åt mig, men hon var så nyfiken på vad som hände down there så hon lät masken liksom ligga kvar hela tiden. Det var lite läskigt, men jag hade nog kunnat få makens uppmärksamhet om jag hade velat. I stället bestämde jag mig för att bli hög, va fan är man på sjukhus kan man väl få passa på, och tänkte "det är jag värd!!". Läkaren som undersökte mig såg inte alldeles road ut när jag utropade "jag är SÅ HÖG!" och fnittrade vilt när undersökningen var klar. Jag hade hoppats att de redan hade hunnit sy men så var det inte. Jag fick en slags lokal bedövning inför syandet, och fortsatte att andas med lustgasen. Det var bara de allra sista stygnen som jag eg kände av, det sved till lite men det var det värt. Det var ju det absolut sista av förlossningsarbetet! Jag kom bra överrens med alla som hjälpte till, barnmorskor och läkare, det var en läkarstudent med (de frågade om lov) och hon var också helt okej, satt med och tittade när de sydde och pratade med mig mellan värkar och efteråt å så. Det är nog mycket tack vare lustgasen som jag fortfarande kan se det komiska i synen av koncentrerade människor som pekar och funderar mellan mina ben, man hade ju också kunnat känna visst obehag av att vara nån slags bioduk... Jag försökte se det som "vaginalyft" och plastikkirurgi på spa, det hjälpte också. Men allra mest hjälpte ju att förlossningsarbetet var över.

Jag önskar alla en god och trygg upplevelser av sina förlossningar, det har både vi och våra bebisar rätt till!!!

Imorgon ska vi på återbesök till barnläkaren för att dubbelkolla att lillan växer som hon ska, räknas som prematur, och det är nervöst och spännande med barnvagn på buss för första gången... Och liksom, amma ute bland folk kanske?!

Mina bebisar har också kommit V 34+4 kom de. Jag hadde en tid hos barnmorskan som konstaterade högt blodtryck och svunna vader och fötter även äggvita i urinet. Så tillbaka nästa dag och sedan uppskickad till BB. Väl där ser de att det är Havandeskapsförgiftning och det blev kejsarsnitt dagen efter. Det gick bra och nu ligger jag och mina flickor i ett samvårdsrum på Neo. Flickorna ska kunna hålla värmen själva sedan får de komma hem. Det sakta men säkert fram åt. Det finns bilder i mitt kryp in.

Åh grattis till era bebisar :) 
Tänk va mysigt, ni får fira jul med de redab iår :)

Åh! Grattis till era bebisar, så mysigt