• Wolfclaw

    Varför är vi rädda för satanism?

    Under 80-talet blossade det under en kort tid upp en allmän satanism-skräck i landet. Hårdrocksgrupper anklagades för att uppmana till satanistiska handlingar och t o m ritualmord i satanismen namn. För ett tag sedan uppstod en liknande debatt här på FL där en tråd lite smått hysteriskt försökte påvisa hur satanismen höll på att få grepp om samhället och vissa hakade på.

    Vad jag vet så har det till dags dato inte skett många (om ens några) mord i Sverige som kan kopplas direkt till satanistiska motiv. Även utomlands verkar det vara mycket ovanligt. De brott som kan kopplas till satanism verkar mest vara skadegörelse riktat mot kyrkor och utfört av vilsna ungdomar som lika gärna kunde slagit sönder en busskur.

    Kollar vi sen hur många mord, illdåd och krig som genomförts i Guds och kristendomens namn (och även andra religioner) är bilden en helt annan.

    Borde då inte vår egen etablerade religion vara det vi verkligen borde vara rädda för?

  • Svar på tråden Varför är vi rädda för satanism?
  • mycketsaft

    Inpius skrev 2013-07-23 22:59:20 följande:
    Först vill jag säga: bra inställning! Strunt i vad folk ser som synd och följ lagen istället (jag är ju helt för lag och ordning).

    Du har absolut rätt, religion är inte bara dåligt . Till att börja med finns det ju många religioner med olika inställningar, och som jag nämnde i mitt tidigare inlägg (se ovan) så finns det absolut bra element i alla religioner, mer i vissa än andra (FYI, skulle jag tvingas in i någon av de stora världsreligionerna skulle jag föredra buddhism). Och som du säger, till stor del är det dåligt ;) Skam och skuld som du tar upp är perfekta exempel som mer eller mindre sammanfattar vad som är så idiotiskt med exempelvis kristendomen; den bygger på skuld. Att det är omöjligt att leva rätt håller jag inte med om, men alla har ju olika uppfattningar om hur man lever rätt så det är ju såklart relativt.  Enligt de flesta religiösas uppfattning är det omöjligt att leva rätt.

    Nja, det är väl inte riktigt så det fungerar. Till skillnad från de största religionerna - som man tror på helt enkelt för att det är vad man blir lärd och inte begriper bättre -  så blir/är man satanist för att det passar en. Vem som helst kan bli muslim (vare sig h*n gillar Koranen eller inte, h*n blir helt enkelt uppfostrad till det och får lida av det) men eftersom man inte direkt får "satanisk uppfostran" så är man satanist för att det passar en, inte för att någon sagt till en det sen man föddes. Så kort sagt, du blir jude eller hindu eller nåt sånt vare sig du gillar det eller inte för det är vad du blir lärd, men alla som är satanister är det för att de passar dom.

    Det är just det där som jag tycker är så fjantigt (ursäkta om jag uttrycker mig klumpigt), att "tro" på något för att det passar en.. Jag lever efter sunt förnuft och lagarna som vi har, men det skulle kännas så krystat att välja en tro som passar sättet jag lever på. Är det så att ni känner att det finns något mer än bara människan? Alltså något högre än oss, som djävulen då i ert fall? Att det är av den anledningen som du inte bara är som du är (som jag) och istället kallar dig för satanist?
  • mycketsaft
    jaghopparhögt skrev 2013-07-23 23:27:38 följande:
    Jag tror på gud, men inte på den kristna guden. Det handlar väl inte om att vilja utan om att vara nyfiken och testa och sedan märker man det ger något, då vill man gå djupare i det.
    Jag har jättesvårt att förstå det där. Det är mycket enklare att förstå en person som blivit "tvingad" till en religion, alltså som fått det inpräntat sen barnsben att "så här är det, vi har rätt, dom har fel och du kommer att straffas om du inte gör som vi säger" än om man faktiskt tänker efter själv.
  • mycketsaft
    Inpius skrev 2013-07-24 18:07:37 följande:
    Pedofili i sig är varken positivt eller negativt. Det är bara känslor.

    Men det är väl känslor som ni satanister följer? Ni vill njuta av livet istället för att hindras av dumma påhitt, då är det ju känslorna som styr.
  • Inpius
    mycketsaft skrev 2013-07-24 20:55:09 följande:

    Det är just det där som jag tycker är så fjantigt (ursäkta om jag uttrycker mig klumpigt), att "tro" på något för att det passar en.. Jag lever efter sunt förnuft och lagarna som vi har, men det skulle kännas så krystat att välja en tro som passar sättet jag lever på. Är det så att ni känner att det finns något mer än bara människan? Alltså något högre än oss, som djävulen då i ert fall? Att det är av den anledningen som du inte bara är som du är (som jag) och istället kallar dig för satanist?
    Om du lärde dig om det filosofiska systemet virism (som jag just hittade på, det finns inte...), kanske du kom över ordet här i forumen och blev nyfiken och tog reda på vad det var, eller någon gav dig en bok om det eller så, och det visade sig vara som en beskrivning av dig, vad du tror på, vad du har för värderingar osv, skulle inte du då kalla dig virist? Jag vet att det är ett dåligt exempel men det är enda sättet jag kommer på som förklarar vad jag menar med att det passar en. Jag hoppas du förstår trots att det är rätt klumpigt förklarat
    Hail Satan!
  • mycketsaft
    Inpius skrev 2013-07-24 21:02:32 följande:
    Om du lärde dig om det filosofiska systemet virism (som jag just hittade på, det finns inte...), kanske du kom över ordet här i forumen och blev nyfiken och tog reda på vad det var, eller någon gav dig en bok om det eller så, och det visade sig vara som en beskrivning av dig, vad du tror på, vad du har för värderingar osv, skulle inte du då kalla dig virist? Jag vet att det är ett dåligt exempel men det är enda sättet jag kommer på som förklarar vad jag menar med att det passar en. Jag hoppas du förstår trots att det är rätt klumpigt förklarat

    Jag förstår hur du menar men det är just grejen att tro på något övernaturligt som blir för mycket eller vad jag ska kalla det. Jag är född i en ganska liten by där i stort sätt alla var kristna och man gick antingen till bönhuset eller till kyrkan på söndagarna. Då skulle man även ta det lugnt för det var vilodagen. Jag gick kyrkans barntimme och även barnkör. Fram tills att jag började skolan (tror jag) så trodde jag väl i princip att alla trodde på gud och de få som inte gjorde det var onda människor. Typ mördare, tjuvar och banditer, jag förstod inte att en icke religiös kunde vara god och att en kristen kunde vara ond. Sen började man ju lära sig mer, och se världen på ett annat sätt, det blev svårare och svårare att tro på gud och jag hade så dåligt samvete och minns att jag kunde be gud om förlåtelse flera gånger om dagen ibland för att jag tvekat och tänkt tankar om att det inte kan stämma det som står i bilbeln. Tror att det var kring tolvårsåldern jag insåg att jag faktiskt inte tror, men det var lite svårt att helt och hållet släppa taget för jag var ju rädd för att det kanske faktiskt fanns en gud och en djävul och då visste jag ju var jag skulle hamna.

    Så för mig skulle det vara omöjligt att bara byta religion för att någon annan har bättre budskap. Jag tror liksom inte på själva grejen att det finns någon slags ande eller magi och sådant. 

    Enda orsaken jag kan komma på är att ni har känslan av att det finns något annat än vi här på jorden (och då syftar jag inte på aliens).   
  • Inpius
    mycketsaft skrev 2013-07-24 21:26:21 följande:

    Jag förstår hur du menar men det är just grejen att tro på något övernaturligt som blir för mycket eller vad jag ska kalla det. Jag är född i en ganska liten by där i stort sätt alla var kristna och man gick antingen till bönhuset eller till kyrkan på söndagarna. Då skulle man även ta det lugnt för det var vilodagen. Jag gick kyrkans barntimme och även barnkör. Fram tills att jag började skolan (tror jag) så trodde jag väl i princip att alla trodde på gud och de få som inte gjorde det var onda människor. Typ mördare, tjuvar och banditer, jag förstod inte att en icke religiös kunde vara god och att en kristen kunde vara ond. Sen började man ju lära sig mer, och se världen på ett annat sätt, det blev svårare och svårare att tro på gud och jag hade så dåligt samvete och minns att jag kunde be gud om förlåtelse flera gånger om dagen ibland för att jag tvekat och tänkt tankar om att det inte kan stämma det som står i bilbeln. Tror att det var kring tolvårsåldern jag insåg att jag faktiskt inte tror, men det var lite svårt att helt och hållet släppa taget för jag var ju rädd för att det kanske faktiskt fanns en gud och en djävul och då visste jag ju var jag skulle hamna.

    Så för mig skulle det vara omöjligt att bara byta religion för att någon annan har bättre budskap. Jag tror liksom inte på själva grejen att det finns någon slags ande eller magi och sådant. 

    Enda orsaken jag kan komma på är att ni har känslan av att det finns något annat än vi här på jorden (och då syftar jag inte på aliens).   
    Jag förstår lite vad du menar där, i och med din historia och det. FYI, jag såg mig som kristen tills jag var 7 år gammal. Hur som helst, jag antar att det kan ha att göra med att satanism exempelvis involverar ritualer, och att eftersom filosofin passar en så kan man få "skräddarsydda tips" från den och från andra satanister. Bästa liknelsen jag kommer på där är såna där onlinetester för olika personlighetstyper, och i slutet av testet får man tips på vilka sidor man behöver jobba på och vad man kan göra och sånt. De tipsen riktar sig till just din personlighet. Förstår du vad jag menar?
    Hail Satan!
  • Inpius
    mycketsaft skrev 2013-07-24 20:58:36 följande:

    Men det är väl känslor som ni satanister följer? Ni vill njuta av livet istället för att hindras av dumma påhitt, då är det ju känslorna som styr.
    Ja, men man är bra korkad om man våldtar småungar och sen får slösa bort en massa tid av sitt liv i fängelset istället för att njuta av livet. Om man inte enbart gillar små barn utan även individer i mer lämpad ålder borde det inte vara ett problem. Om man uteslutande tänder på ungar så får man klara sig med fantasi och sina händer - för sin egen skull! Sen står jag fast vid att om barnet är med på det så är det fritt fram. Varför inte liksom? Ingen tar skada av något som alla vill.
    Hail Satan!
  • dennis02
    Inpius skrev 2013-07-24 18:07:37 följande:
    Pedofili i sig är varken positivt eller negativt. Det är bara känslor.
    Synd att inte fler är inne och läser i tråden. Jag tror du skulle ha fått rätt häftiga reaktioner på det där påståendet annars. Det jag för övrigt ofta ställer mig frågande till ibland är hur ateister kan hänvisa till den allmänna moralen när de samtidigt inte anser att det finns någon moral eller rätt och fel. Man skulle ju då kunna dra det så långt som att påstå att alla ateister och satanister har tendenser till pedofili.


  • amatullah99
    Inpius skrev 2013-07-23 22:59:20 följande:
    Vem som helst kan bli muslim (vare sig h*n gillar Koranen eller inte, h*n blir helt enkelt uppfostrad till det och får lida av det) men eftersom man inte direkt får "satanisk uppfostran" så är man satanist för att det passar en, inte för att någon sagt till en det sen man föddes. 
    Det här är jätte stort fel .

    Man ärver inte Islam utan man själv väljer om man vill bli muslim .

    Jag som muslim har uppfostrat mina barn enligt Islam men när de har blivit  myndiga inom shariia lag fick de själv bestämma  vill de bli muslimer eller inte .

    Men du är inte ensam att inte veta vad som gäller utan många andra människor tror precis som du  
  • amatullah99
    Inpius skrev 2013-07-24 18:07:37 följande:
    Pedofili i sig är varken positivt eller negativt. Det är bara känslor.
    Det här berättar mycket om dig 
Svar på tråden Varför är vi rädda för satanism?