Att komma över omöjlig kärlek

Tänkvärda svar som många kommer med. Jag talade precis med min ungdomskärlek (som är den jag varit otrogen med). Vi kan inte bryta vår relation nu, men vi skall inte vara intima med varandra. Vi vill ha kontakt, men konstaterade också att det "är jobbigare att hålla i och lida av saknad och sorg för att vi inte har varandra än att bryta och komma över".

Samtidigt kan vi inte  släppa taget och önskar att "hålla ihop" fast på distans. Orsaken till att vi inte båda bryter upp är att vi båda har familjer och uppbrott just nu är inte så lätt. Vi bor dessutom i varsinn landsända.

Jag vet inte om det vi gör är rätt, vi kommer sannolikt inte över kärleken när vi håller liv i den på det här viset. Men vi har inte kommit över den tidigare heller, trots att vi varit utan kontakt - ibland i fyra/fem år. 

Så - vad gör man? Önskar att man hade flera liv? Jag vet inte... Jag kommer alltid längta efter min stora kärlek oc nej, jag kommer inte över den. Sex eller ej - det är egentligen oväsentligt.  

Hej TS!

Du har försatt dig i en svår situation. Kanske du ska vänta tills semestern börjar och känna efter vad du vill och hur du känner nu när det är klart att ert förhållande med arbetskamraten nu går mot sitt slut.

Du har råkat ut för det klassiska att kvinnan som är otrogen får starka känslor och är beredd att lämna sin familj medan mannen inte är det.

Om du vill fortsätta med din man tycker jag att du ska berätta om din otrohet. Jag tror inte du klarar av att hålla en sådan sak inom dig och fortsätta livet med honom och försöka bygga upp en normal relation mellan er som makar. Om din man inte kan leva med det du gjort får du acceptera det. Det är i alla fall en lösning på ditt problem vad göra.

Om du väljer att skilja dig vad tänkte du berätta honom om orsaken att gå isär? Sanningen brukar komma ifatt förr eller senare.

Vi gör alla misstag, det viktiga är hur vi tar tag i det som är gjort.

Allt gott!

Jag och min älskare bröt som planerat innan semestern. Har inte haft någon kontakt på 6 veckor och hade hoppats att detta skulle räcka för att känslorna skulle svalna - men inte. Jag tänker fortfarande på honom hela tiden medan min äktenskap bara känns tomt. Skulle göra vad som helst för att få vara hans älskarinna igen men vet att han tycker om mig för mycket för att utsätta mig för det när han nu bestämt sig för att stanna med sin fru. Hur ska jag glömma?