Varför inte potträna tidigt?

Min dotter är snart 2½ men har fortfarande blöja. Hon har däremot börjat bli mer och mer intresserad av pottan nu så det börjar se ut som om det snart är dags för potträning. Hon får ta det i hennes takt. Tänker inte stressa henne för då kanske det får motsatt effekt.

Ställer då motfrågan: varför börja potträning barnet tidigt istället för att vänta in när barnet är redo? Med min förste pojk plockade jag bort blöjan dagen innan han fyllde tre år och sa bara att när man är tre år använder man inte blöja längre. Han hade aldrig tränat potta innan för varje gång jag föreslog det ville han inte. Skedde kanske fem olyckor under tre dagar sedan kunde han. Förra tisdagen vägrade min lille pojk ta på blöja 2 år 8 mån. Sedan dess är han utan. Första dagen skedde 5-7 olyckor, andra dagen 3 och nu kan han också. Väntar man in barnen så lär de sig snabbt istället för att under månader tampas med blöta byxor och kiss både på mattor och soffor och ute osv. Känns mycket smidigare tycker jag.

För att irritera ts, såklart. 

Nå - allvarligt talat. Vi satte lilla barnet på pottan från han var liten, runt fyra månader, och han både kissade och bajsade ofta där så vi tänkte glatt att det blir nog en tidigt blöjfri unge och det är ju skönt. Så fick han magsjuka (bara diarre iallafall) när han var runt nio månader, samtidigt som storebror var magsjuk och vi alla var lite halvdåliga, så då kom vi helt av oss med potta i två - tre veckor - och sedan var han inte intresserad. Nu är han två år och tycker det är kul att kissa i gräset och kul att sitta på toa men han blir så exalterad så han får inte ro att göra något på toa.

Och det är helt ok.

Han går på dagis och de har såklart inte möjlighet att läsa av hans signaler som vi skulle ha fått göra om han var blöjfri när han var ett, de är beroende av att han kan säga till tydligt när han ska på toa. Det är inte något stort bekymmer att byta blöjor, det är trist för miljön men inte mer. Så även om han varit torr hemma i ettårsåldern är det inte säkert att han varit det på dagis.

Stora hade tygblöjor och vi fick byta till engångs på honom när han skulle toatränas för han brydde sig ju inte ett smack om att det blev blött, det var han van vid. Han vart torr vid 2,5 och har knappt haft en enda olycka efter det.  

Jag förstår inte varför man försöker sätta ett barn på pottan långt innan det är redo och aktivt jobbar på att tvinga fram det. Jag tror på att barnet utvecklas i barnets takt och det gäller för mig som förälder att vara lyhörd för när barnet är redo för förändringar.
Vi erbjöd sonen potta från det att han var gammal nog att förstå vad vi erbjöd, och sen fick han välja själv. En dag sa han att han inte behövde blöja längre och sen var han torr, en handfull olyckor bara.
    

För att jag inte orkade göra det tidigare.

Suck, varför detta behov av att ifrågasätta andra föräldrars sätt att ta hand om sina barn? Vad grundar sig detta behov i?

Ts, har tanken slagit dig att alla barn kanske inte är som din dotter? Jag började sätta sonen på pottan dagligen när han var sex månader. Fungerade bra, han både bajsade och kissade i pottan. Men, när han blev äldre (över ett), så började han plötsligt vägra pottan. Nu när han är nästan 2 så blir han bara väldigt arg, så fort pottan åker fram (eller toa-ringen för den delen). Det känns inte lönt att tvinga ett gallskrikande barn att sitta på pottan, trycka ner honom i den med våld. Så, det får helt enkelt vänta tills dess att han själv känner sig manad. 

  

För att det enligt min erfarenhet är smidigare för alla att vänta...

Jag har fyra barn. Med de två första pottränade vi. De blev torra först när de var mogna ändå.

Med trean blev det annorlunda.
Vi föreslog aldrig potta.
När vi gjorde i ordning poolen en sommardag (han var då 2,5 år), så ställe jag helt sonika pottan brevid poolen och sa att man ju inte fick kissa i vattnet utan han var tvungen att gå på pottan.
Sen var han torr. Han blev även torr på natten inom en vecka.
Olyckorna med honom kan räknas på en hand!

Fyran är 10 månader. Kommer att invänta henne också.
Ser inte poängen med olyckor/misslyckande (i barnets ögon), när jag ju vet att det finns alternativ som fungerar minst lika bra, eller faktiskt bättre v

för att det inte står högt upp på min prioriteringslista att potträna ett så pass litet barn? mina barn har av sig självt börjat toaletträna vid 2,5 års ålder vilket jag tycker är alldeles förträffligt! tror man märker när ens barn är redo att köra... vid ett års ålder hade inte ens mina barn lärt sig att gå?

potta har vi knappt använt och några olyckor på golven har det inte blivit så många av heller...

jag hakar på när barnet börjar visa intresse, vilket jag tror sker när dom börjar bli redo, och då blir det också så mycket större chans för barnet att lyckas vilket leder till att barnet växer och föräldern slipper riva håret... tror jag.