Första barnet - BF Mars 2014

blää jag har blivit sjuk. Börja här om dagen med lite snorigt men imorse när jag vakna så hade allt exploderat totalt, knappt sovit nåt i natt alls då ja vaknat hela tiden av en torrhosta som heter duga, hostar så jag typ kräks sen är jätte snorig fast de sitter i bihålorna mest. Ringde VC då jag misstänker att ja har bihåleinflammation men fick inte komma på tid till läkaren då han tyckte ja kunde avvakta men va faan ska ja må så här hela helgen tänkte dom? när jag är helt slut som människa redan. Dr rekommendera en nässpray med kortison i, som ja kunde ta en gång om dagen i ca 3 dagar kanske men inte mer. Sen köpte ja hostmedecin mot slemhosta (fick ej ta mot torrhosta som gravid) men tänkte att mot slemhosta är bättre än inget.  Så får se hur de går i helgen nu då.

Jag försöker tänka positivt. Än så länge är jag gravid och tänker på mig själv som så och skulle det visa sig sen att något gott galet så har jag iallafall fått vara lycklig istället för orolig. I övriga livet är jag en person som oroar mig över allt men inte så mkt över grav, märkligt.

Vår väg till grav har varit allt annat än rak så jag tror att jag helt enkelt bars är löjligt glad att vi ens kommit hit (om än med mkt hjälp och många tårar och år som gått)

Tror jag ska köpa en sån där tratt när tiden är inne:)

Går det inte att beställa på nätet? Brukar vara ganska kort lev.tid på det mesta idag:)

Jo, oroa sig gör man mer ju större de blir tycker jag;) min dotter är född med kejsarsnitt och det jag oroar mig mest för är en "vanlig" förlossning. Snacka om att tappa kontrollen,hua!

Jag har bara 4 veckor kvar till rul och längtar:)

Är det någon mer än jag som upplever att man är tung i magen. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Men om jag sätter mig ner plötsligt så känns det så bastant i magen som om jag hade satt mig på något riktigt hårt. Och nu tog jag cykeln en sväng & det var samma då. Kändes inte bra i magen. Vet inte hur jag ska förklara alls för att ni ska förstå vad jag menar. Det är inte som en tyngdkänsla neråt. Men det är en tyngdkänsla. Som om jag redan hade haft ett barn i mig på 2 kg. Upplever det som att jag är öm i magen också. Såhär har jag haft det flera gånger. Typ från vecka 10 fram tills nu. Och läkaren fattade inte vad jag menade. Allt såg bra ut sa han bara. Är det någon som har samma?Kanske är det livmodern som jag känner så oerhört tydligt eller så är det nerv i kläm. Vet inte.