Första barnet - BF Mars 2014

Vi har pratat om att skaffa barn sen jag opererade min rygg 2011, men det var först nu i våras, i mars-april som jag slutade med p-piller. Ville vara helt säkert på att ryggen var läkt. Har ju hört att det kan ta tid att bli gravid, så vi var inställda på det. Men det tog bara 3-4 månader och det är väl ganska normalt. :)

Har en arbetskamrat som har kämpat för att bli gravid i 6 år nu, känner så mycket med henne och kände mig nästan dum när jag blev gravid så fort. Men hon är jätteglad för min skull och hade t.o.m gratulerat min mamma till att hon ska bli mormor, när de sprang på varandra. Jag önskar så att hon också ska få sitt efterlängtade barn!

Hade mycket sammandragningar för en månad sen. Livmodern blev stenhård och det gjorde ont som kramp. Pratade med en sköterska på MVC om det, hon sa då att jag skulle lyssna på min kropp mer och vila när jag är trött osv.

Min sambo får numera sköta mer hemma och ibland när jag är trött får jag tacka nej till saker. Lite tråkigt, men sammandragningarna är borta! :)

xStellax: Grattis till flickan och välkommen hit! :)

Min mage har börjat växa ordentligt nu verkar det som..

Alla på jobbet påpekar det hela tiden i alla fall! :) Får höra flera gånger per dag nu att magen växer så det knakar, lite roligt faktiskt! :)

Fick veta förra veckan att en till tjej på jobbet ska ha barn i mars, vi jobbar på olika avdelningar, så har inte vetat om varandras graviditeter.

Hon ska ha sitt andra barn 10:e mars och jag har BF 12:e mars, så det är ju nästan samtidigt! :)

Enligt arbetskamraterna har min mage börjat växa ikapp hennes, trots att det är hennes andra.. :P

Man ska ju inte jämföra magar egentligen, men det är ju lite på skoj.. :)

Så nu har jag någon på jobbet att ventilera graviditetstankar med, men känns bra att ha er här i tråden också! :)

Det är skrämmande att många i ens närhet är så negativa!

Många verkar inte kunna låta bli att dela med sig av sina värsta skräckhistorier om någon bekant som hade jätteproblem under graviditeten eller någon annan som tvingades föda ett dött barn sent i graviditeten..

Varför måste alla berätta dessa historier? Tror de att vi stackars gravida tjejer bara svävar runt på rosa moln och tror att efter nio månaders underbar graviditet åker man till bb och kommer hem lika fort med ett perfekt litet barn som sover snällt varje natt och bara är söt och ler hela tiden?

När man läser vad alla skriver här i tråden, så förstår man att vi alla har med oss saker i bagaget och ingen tar detta med att få barn för givet. Men man måste väl få en chans att stanna upp och vara glad och njuta av graviditeten?

Jag har precis blivit flyttad till en bm på spec.mvc istället, pga att mitt blodtryck är för högt. Har varit hos tre olika bm på vanliga mvc och alla tre har känt sig osäkra på hur de ska följa mig under graviditeten. 
Träffade en läkare på spec.mvc igår och vi bestämde då att med tanke på att jag både är skoliosopererad och hjärtopererad, så är det bättre att jag f.o.m nu går där.

Känns som jag är i goda händer nu, då de jobbar i förebyggande syfte, med fler kontroller än vanliga mvc. :) 

Har förresten fått lite oroliga kommentarer från några av mina äldre arbetskamrater idag. Vi pratade om föräldraledighet och för dem var det självklart att MAMMAN ska vara hemma med barnet tills 1 1/2 års ålder. Något jag tycker känns väldigt gammalmodigt. Visst, för en del par kanske det är den bästa eller enda lösningen, men varför ska inte pappan kunna/behöva vara hemma med barnet?

Vi har tänkt dela föräldraledigheten lika, jag och min sambo. Så jag är hemma första halvåret, han är hemma andra och de månaderna som är kvar sen tänker vi dela på. Detta höjde arbetskamraterna på ögonbrynen åt och sa att jag kommer ångra mig..

Självklart vill jag vara med barnet så mycket som möjligt, men jag vill inte tappa kontakten med alla mina vänner som inte har barn och känna mig som att jag är ny på jobbet när jag kommer tillbaka efter föräldraledigheten.

Hur tänker ni andra? Hur planerar ni att dela/ta ut föräldraledigheten? 

Ziiah: Håller med dig om att vi är ett härligt gäng här! :) 
Ibland vill man bara gå in och läsa om hur ni andra har det och uppdatera sig lite och vissa andra gånger har man något man själv undrar över eller vill dela med sig av.. 

Måste säga att jag inte alls tänkt på att du skulle vara yngst. Alla är med på samma villkor här och det känns skönt att alla är så öppna och delar med sig! Det känns skönt att vi har varandra till hands här! :)

Tror vi är ganska överens vi här i tråden och de flesta andra i någorlunda ung ålder om att pappan också ska kunna vara föräldraledig. Självklart fungerar inte det för alla. som i ert fall där din kille studerar. Men det känns skönt att vi lever i en tid där pappan förväntas vara delaktig i det mesta gällande barnen och att man t.o.m får extra föräldrapenning från försäkringskassan om man delar lika. :)

Vi får hoppas att fördomarna om gamla könsroller osv. kommer att tvättas bort mer och mer!