Min svärdotter är en mycket besvärlig person som jag helst inte vill träffa. Naturligtvis vill jag behålla kontakten men min son. Hur gör jag bäst? Berätta för sonen eller spela teater?
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-07-30 09:02
Tack alla som tagit sig tid att komma med synpunkter. Mycket värdefullt att få ta del av andra människors syn på problemet.Vissa rabiata svärmorshatare verkar inte förstå vad tråden handlade om men det är deras problem.Tack alla ni andra!
Det finns egentlgien bara två alternativ som du kan välja från TS, och det är sån där klassisk konflikthantering - antingen måste man kunna tänka sig leva med det - och säga ingenting - ELLER så måsta mna säga något för att kunna stå ut med sig själv - och leva med konsekvensen. Det är dom enda alternativen osm finns - beteendemässigt.
MEN, som du säkerligen redan själv vet, om livet bara vore så enkelt, att saker man säger som visar sig blir fel rättade till sig, genom att önska att man aldrig sagt det.. Hur annorlunde skulle inte livet vara då?
Svaret på din fundering, skulle jag säga ligger lite i hur din rellation till din son ser ut. Personligen tycker jag att man alltid i största mån ska försöka vara ärlig. Även om man nu inte behöver vara det ut i minsta detalj. Men att din son precis likaväl ser på ditt kroppsspråk, som du ser på hans, det kan jag som son ( med tanke på min fd relation till min mor ) intyga. Det är minst lika jobbigt att som son med partnern som ens mor av någon anledning inte gillar, att se charaden, men inte förstå mekaniken bakom. Då är det i vart fall bättre att VETA, även om man inte "gillar" det. Det kan rädda välldigt många situationer och bespara båda parter pinsamheter och onödiga konflikter genom lite smart "social" planering. Som "son" i det här fallet, har man fördelen av att känna BÅDE sin mor och sin partner. Är man någotsånär smart, väger man det mot varandra för att försöka hamna i relativ social jämvikt.
Men skulle det påverka den sociala elationen om du berättar som det är för din son? Jo, det skulle det naturligtvis göra - men inte till den grad att man som son ( om man nu är någotsånär vettigt funtad ) förskjuter sin förälder - utan vi pratar om att man anpassar dom sociala aktiviteterna för att underlätta för båda parter. Vilket även kommer gagna dig som svärförälder. Bor ni i närheten av varandra, tex att han kommer förbi fler antal tillfällen lite kortare tid - men kommer ensam istället, så ni får kvallitetstid tillsammans. Eller vad det nu kan vara som passar för just er situation.
MEN, det jag skulle råda till när ni pratar om det här, är att du är oerhört TYDLIG i din kommunikation, att du sakligt konstaterar att du har svårt för hennes PERSONLIGHET, och ingenting annat. Inte kommentera hans val av partner, inte kommentera deras relation vara eller inte vara. Bara gå direkt på sakfrågan, så neutralt som du bara kan. Då har du vart ärligt, du har framfört ditt budskap - och det är upp till honom att hantera det på exakt samma sätt. Utan att det bli melodramatiskt eller teater tragedi av det hela. Som vuxen måste man kunna hantera att inte alla i hela världen älskar varandra. Även i sånt här sammanhang.
Och precis som någon redan konstaterat, chansen/risken, att de tär just dom tills döden skiljer dom åt, är ändå ganska låg, med tanke på hur procenten för förhållanden numer ser ut. Så med statistiken till din fördel, handlar det bara om att hitta en temporär form att hantera det här.
Oj vad jag känner igen mig TS!
Har en son som sakta men säkert vävts in i en falsk tillvaro av en manipulativ fru. Själv ser han inte hur han förändras, börjar ljuga både för sig själv och för andra.
Vi hade en väldigt tight relation innan hon kom in i bilden. Vilket inte innebar att jag ringde tre ggr per dag eller invaderade hans hem 
. Vi kunde prata om allt.
Efter att ha hållit god min ett par år började han fråga varför jag inte gillar han fru och detta leder senare till en djup konflikt vilken innebär att vi inte träffas alls idag. Det hela började med att han inte fick besöka mig mer för frun och sedan inte ens prata med mig. Så en viss varning för att vara allt för ärlig och rak!
