Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

Ts: Vad du behöver i första hand är att få sova ordentligt.

Du och din man får helt enkelt lösa det så att du kan sova ostört några dagar i veckan. Du får helt enkelt sova borta hos någon.

När du fått sova ordentligt några nätter i rad så tar du OCH din man kontakt med BVC och ser till att ni får den hjälp ni behöver.

Men prio nr ett är att se till att du får några nätters sammanhängande sömn.

Tror som många säger att sömnen är en stor bov... Jag är så trött att jag mår fysiskt illa, är darrig i kroppen och känner ju att huvudet inte funkar som det ska (minnesproblem, förvirrad). Får väl försöka se om jag kan hitta nån lösning så att jag kan få sova ordentligt någon gång..

Ska försöka prata med barnets mormor också och se om det finns möjlighet att få hjälp.

Jag har haft "tur", då mina barns mor har haft den mesta vårdnaden om dem. Jag har setts som olämplig pga mina tidigare spritproblem.

Jag begriper verkligen inte varför folk är så ivriga att skaffa barn. Det är precis som om det är något man "måste" för att få ingå i den vuxna gemenskapen, för att ha "status" eller nåt.

Hur många unga föräldrar är det t.ex. inte som lämnar bort sina barn, eller ordnar barnvakt åt dem, varje helg för att få gå ut och festa och ha roligt? Det tyder ju på att de inte har levt ut sin ungdom än och att de egentligen inte var redo att skaffa barn.

Det krävs en vuxen inställning för att bli en bra förälder, och framförallt att man har mognat som människa.

Jadu, jag skulle tro att över 50% av förhållandena spricker efter att det kommit barn emellan. Åtminstone bland unga föräldrar. Helt plötsligt väcks modersinstinkterna till liv hos kvinnan, som gör mannen mindre intressant, och mannen börjar inse att vuxenlivet handlar väldigt mycket om ansvar och plikter och ganska lite om lek och skoj.

Som sagt det gäller att vara mogen uppgiften.

Jag tycker så himla synd om dig ts och alla andra i samma sits. För hur mycket man än ville ha barn och hur mycket man älskar dem så blir man galen av sömnbrist. Att jämföra sig med andra är naturligt men vissa som har haft det lättare med barn som inte vaknar varje timma kanske inte kan jämföra en eller två vaknätter med dem som aldrig får sova. Inte för att det inte är jobbigt med de enstaka vaknätterna utan för att man har så olika referenser.

Jag har en mängd småsyskon och vet att bebistiden inte alltid är en rosa bomullsfluffshistoria så jag tänkte när jag blev gravid att ja, kan ju hända att det blir ett kolikbarn och jag kan ändå inte göra något åt det som blir. Sen, när vi fick veta att vi väntade tvillingar så blev reaktionerna från omgivningen minst sagt olika beroende på vad DE har i bagaget. En del skrattade och en sa "åh fy fan vad dyrt" med glimten i ögat (den personen har fem döttrar ) många gratulerade och en del sa åh gud vad JOBBIGT!!!!!

När de var nyfödda sa många av alla de främmande människor som dyker ner i folks barnvagnar och säger "Tvillingar! Men det måste ju vara sååååååå jobbigt!"  "Stackars dig!" De jämförde hur de hade
haft det med en bebis i taget och gångrade med två men så behöver det ju inte vara. Våra sov kanske 5 hela nätter de första 2 åren men det var inte i närheten av vad ts måste stå ut med och ändå, under vissa perioder när de vaknade 4 gånger var varje natt, var så i ett par månader, blev jag groggy, förvirrad och seg av sömnbrist.så jag förstår hur man kan bli av att ha det så jämt.

TS, snälla be om hjälp, en vän eller en släkting som ni kan boka in en eftermiddag/kväll i veckan ett tag framöver så du kan SOVA. Ta ett bad, lägg dig i sängen, ta en promenad, vad som helst för att rädda dig själv. Se till att få egentid och perspektiv på ditt liv. Prata med BVC, kanske de har något de kan råda till? Stödgrupp eller vad som helst?

Jag önskar dig all lycka och hoppas du kan få hjälp att ta dig upp ur din depression (låter det som du har) och kan känna glädje igen.

Kram!       

Jobbigt med barn håller med. Har en 5,5 åring som vaknat 04-05 hela sitt liv och sovit oroligt under nätterna. har hat sömnbrist i flera år och nu väntar jag på ytterliggare sömnbrist då nr två anländer i årskiftet. Det är värt det, trots att det är jobbbigt. Jag och min sambo ger varanra mkt egen tid då vi gör saker på egen hand. Har barnvakt några ggr/år och det är guld värt. Det blir lättare jag lovar. 5,5 år är en go ålder då barnen klarar sig lite mer själva. Jag kan ligga kvar och dra mig medan dottern leker i sitt rum eller kollar TV.