Anonym (Rewind)

Äldre 3 Sep 22:02

281 svar

Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

Ful, degig mage med massor av bristningar. Platta, hängiga bröst med massor av bristningar. Kilon som är svåra att bli av med. Ingen sexlust på flera år. Extrem sömnbrist som gör en galen. Förhållandet går i bitar (säkert mycket pga ovanstående obefintliga sex och sömnbrist plus att man plötsligt ser andra sidor hos sin respektive som man inte vetat innan eftersom man inte hade barn ihop).
Klängigt barn som är helt låst vid en förälder som helst skall göra ALLT som har med barnet att göra HELA TIDEN, för annars blir det skrik och hysteriska utbrott. Noll energi, tålamod och livsgnista. Ingen att prata med eftersom man aldrig kan ta med barnet och umgås "normalt" med någon för att barnet måste passas på exakt hela tiden om man inte är hemma där saker och ting är barnsäkrat. (Och då är det ändå en 2,5 åring vi pratar om och ingen bebis.) Alltså finns i princip inga vänner kvar. Umgängeskretsen består av kollegorna man träffar under arbetstid, maken och barnet. Släkt ibland, när man känner att man har lite energi till att vara social (eller helt enkelt känner sig tvungen eftersom det var så längesedan man träffades sist).
Träffade en vän (som ej har barn) ute på en lekplats och hon har i efterhand berättat att hon vart helt slut efteråt. Hon fattade inte hur jag orkar ha det så varje dag, hela tiden. Inte jag heller var mitt svar.....
Längtade mycket efter barn innan, men i efterhand har jag många gånger tänkt att om jag vetat hur det skulle bli så hade jag aldrig skaffat barn.
Helst av allt vill jag spola tillbaka bandet, men det går ju inte.
Vet att jag är en vidrig människa som inte är värd att ha ett barn och att det är synd om mitt barn eftersom det inte valt att bli född. Så det behöver vi inte ta upp en miljon gånger.
Vill bara varna alla som är sugna på barn. Prepare for hell on earth!

whitestar

Äldre 4 Sep 18:23

#181

whitestar skrev 2013-09-04 18:20:55 följande:

det onda med det goda.

Blev lite fel ordval, svårt koncentrera sig när sonen tjatar om kvällsmat:).menar att man får ta det som det är när man gjort valet skaffa barn.

Förkunnaren

Äldre 4 Sep 19:25

#182

Anonym (7 år) skrev 2013-09-04 16:06:25 följande:

Hon påstod att jag skulle ångra mig vilket visar att hon har noll koll på vad ofrivillig barnlöshet innebär. Jag vet att bebisar kan vara "jobbiga",men alternativet är att ta livet av sig så då tar jag den "jobbiga" tiden rakt av. Om vårt/våra barn ens kommer upplevas jobbiga,bara att vakna och veta att livet har en mening är ju värt hur mycket som helst! Jag vet att jag aldrig skulle tänka en sekund att det inte varit värt att få barnen! Men det är mycket vanligt att de som ångrar sina barn vill föra över det på vi som inte kan få några och har kämpat i åratal. Vad man nu tror sig vinna på det,jag lär ju inte sluta försöka få barn direkt och de lär ju inte uppskatta barnen mer av deras eviga klagovisor.

Jaha det såg jag inte. Du har rätt i att även om det är svinjobbigt att ha barn emellanåt så ångrar jag mig inte en sekund men det är lätt att tänka så ibland när man ensamstående inte har fått sova ordentligt på några år och barnet är av det allra jobbigaste slaget och man lider av sviterna efter en svår förlossningsdepression, så här i retrospekt dock så var det värt det. Nu är han 5 år och världens goaste. Jag beklagar din barnlöshet och hoppas att det löser sig snart.

1978

Äldre 4 Sep 19:25

#183

Utan att ha läst allt: du måste sova!!! Sömnbrist i sig är nog för att skapa depression och ångest. Att hindra folk att sova är en tortyrmetod. Själv har jag fått ångestattacker av sömnbrist.

Du behöver sova i ett rum där du inte hör ditt barn. Du och mannen kan ta varannan natt (efter att du fått några nätter på raken för att nå någon sorts återhämtning).

Var inte rädd att be om hjälp. Ring BVC eller vårdcentralen. Du ska inte behöva må så här. Det är inte bra för någon i familjen.

Jättetrist att höra att vänner slutat höra av sig. Finns det någon du litar på som du kan fråga vad det beror på? Häromdagen skulle några kompisar till mig (utan barn) gå ut. De hade inte frågat mig men jag fick veta ändå och ville hänga med. De bad om ursäkt för att de inte frågat mig och sa att de tänkte att jag som är förälder ändå inte hann. Det kan alltså också vara ett skäl.

Förkunnaren

Äldre 4 Sep 19:27

#184

ApanApansson skrev 2013-09-04 17:10:41 följande:

Men lägg av Har två barn (och försöker få till ett tredje) och jag känner inte igen något av det du skriver! Tycker det är väldigt elakt att måla upp något skräckscenario för föräldrar som kanske tvivlar eller är oroliga. Jag tror inte det är barnet i sig som är problemet för dig utan din självkänsla och relation! Visst ser min mage och mina bröst int ut som innan, men det skulle de inte gjort om 40 år ändå oavsett om jag fått barn. Relationen är så bra den kan bli, vi myser, har sex, planerar bröllop och hela livet är bara såsär fantastiskt! Barnen vill vara hos oss mycket, och jag älskar att få vara mycket med dem! Människor är olika, jag rekommenderar att skaffa barn (om man har en bra stabil relation!) och känner inte alls igen det du beskriver i din ts! Tips ts. Kontakta kommunen och be om avlastningsfamilj om ni inte har släktingar som kan ställa upp, du verkar behöva komma bort lite, kanske även prata med någon.

Stupid is, as stupid does!

Bara för att just du inte känner igen dig betyder det inte att detta inte är någon annans verklighet av olika orsaker.

cloudberry79

Äldre 4 Sep 19:28

#185

Om jag kände som du skulle jag nog fråga på BVC om det finns någon jag kan få prata med. Om man själv mår dåligt så blir allt annat också dåligt. Barnet mår dåligt för att en förälder mår dåligt och hela familjen lider. Det är ditt ansvar som förälder att ta tag i den här situationen och faktiskt söka hjälp för ditt mående! Jag tycker det är urjobbigt att vara förälder ibland, särskilt när man inte har sovit mer än 3 timmar per natt en vecka för att barnet är sjukt eller liknande, men skulle jag känna så jämt och ständigt så är ju något fel med mig!

(M)amma till V -07 och E -12

Förkunnaren

Äldre 4 Sep 19:33

#186

Anonym (Rewind) skrev 2013-09-04 17:39:02 följande:

Har läst alla inlägg, men har inte haft möjlighet att svara förrän nu. Kommer inte svara på alla inlägg, det hade tagit alldeles för lång tid. Tack för era åsikter iallafall och era tips. Vi skall till BVC på 2,5 års kontroll i oktober och ska ta upp saken då igen. Jag förstår att ALLA föräldrar inte känner som jag och det är väl tur det. Hör väl till en minoritet, men vi finns! Jag längtade också väldigt mycket efter barn, tänkte att jag var förberedd och medveten om att livet skulle bli helt annorlunda (mindre sömn, mindre egentid osv osv). Har aldrig heller varit en person som rest mycket eller festat, inte min grej alls och det är inte heller det jag saknar. Men man KAN inte förbereda sig för hur det är att inte få sova på över 2 år! Det är omöjligt att veta innan hur man reagerar på det. Jag tycker inte det är mer än rätt att personer som vill skaffa barn ska få veta att man kan må skit och att saker kan vara extremt jobbiga och att man FÅR känna så. Även om det verkar som att alla andra bubblar av glädje konstant. Det var någon som undrade varför jag inte kan ta med barnet och umgås med folk och det är för att barnet är ÖVERALLT, HELA TIDEN. Vilket innebär att jag får jaga hela tiden för att inte saker ska gå sönder. Jag blir helt slut och kan inte umgås eftersom det är konstant barnjagande. Folk blir väl trötta av det med eftersom dom slutar bjuda hem oss.... Nu ska jag komma iväg och träna lite och få lite andrum. Så kommer jag läsa mer sen om jag har tid och ork och svara mer..

Det var jag. Min son var också överallt hela tiden, på mig hela tiden, kastade saker hela tiden, utbrott skrik och bråk hela tiden men jag satt på golvet med honom medan jag var hos vännen eller när de var hos mig, satt och korrigerade honom lugnt men bestämt, igen och igen och igen och till slut fattade han, kanske har du ett barn av samma sort som min? Han var verkligen aldrig nöjd och jag var ofta arg och kände mig misslyckad men hans beteende, förstår jag nu i efterhand, berodde på att han förstod mer än sin ålder, därav hans arga frustration.

cazh82

Äldre 4 Sep 20:11

#187

Detta borde kännas befriande för en annan som inte har barn, men tror att du har drabbats av en utmattningsdepression eller något liknande.

Anonym (Sömnstrul)

Äldre 4 Sep 20:13

#188

Förkunnaren skrev 2013-09-04 19:25:15 följande:

Jaha det såg jag inte. Du har rätt i att även om det är svinjobbigt att ha barn emellanåt så ångrar jag mig inte en sekund men det är lätt att tänka så ibland när man ensamstående inte har fått sova ordentligt på några år och barnet är av det allra jobbigaste slaget och man lider av sviterna efter en svår förlossningsdepression, så här i retrospekt dock så var det värt det. Nu är han 5 år och världens goaste. Jag beklagar din barnlöshet och hoppas att det löser sig snart.

Jag påstod aldrig att hon skulle ångra sitt barn jag skrev att även om ett barn är älskat och väntat och även om man ställt in sig på att livet förändras helt kan det vara skitjobbigt om man har en helvetesgraviditet som resulterar i depression som missas av vården, får ett barn som inte sover förrän han är 2,5 år (då menar jag vaknar mellan 10-15 ggr på en natt), kolik, kaskadkräkas upp till tio gå ger per dag och BVC totalmissar den deprimerade modern. Då ska man var glad att man ens har ett förhållande kvar att försöka lappa ihop. Ett barn kan göra mycket men att tro att man helt plötsligt kommer bli social och må fantastiskt mycket bättre bara för man får ett efterlängtat barn kan bli för mycket med. Jag älskar mitt barn mer än något annat och har aldrig ångrat honom men jag kommer eller aldrig att skaffa fler barn, någonsin.

Anonym (barnfri)

Äldre 4 Sep 20:30

#189

Anonym (Sömnstrul) skrev 2013-09-04 20:13:02 följande:

Jag påstod aldrig att hon skulle ångra sitt barn jag skrev att även om ett barn är älskat och väntat och även om man ställt in sig på att livet förändras helt kan det vara skitjobbigt om man har en helvetesgraviditet som resulterar i depression som missas av vården, får ett barn som inte sover förrän han är 2,5 år (då menar jag vaknar mellan 10-15 ggr på en natt), kolik, kaskadkräkas upp till tio gå ger per dag och BVC totalmissar den deprimerade modern. Då ska man var glad att man ens har ett förhållande kvar att försöka lappa ihop. Ett barn kan göra mycket men att tro att man helt plötsligt kommer bli social och må fantastiskt mycket bättre bara för man får ett efterlängtat barn kan bli för mycket med. Jag älskar mitt barn mer än något annat och har aldrig ångrat honom men jag kommer eller aldrig att skaffa fler barn, någonsin.

Det här är en av anledningarna till att jag valt att inte skaffa barn. Jag skulle aldrig stå ut med en helvetesgraviditet, flera års sömnbrist och skrik.

popit

Äldre 4 Sep 20:34

#190

Fast det där är ju ändå olika från person till person? Jag har inga bristningar alls, magrutorna var tillbaka efter ca 2 månader, mina bröst är i princip oförändrade, jag väger 1kg mindre än innan jag blev gravid (51kg), jag har precis samma sexlust, får sova i genomsnitt 9 timmar/natt (beroende på om jag måste upp tidigt till jobbet), förhållandet har inte förändrats nämnvärt åt något håll.

Vårt barn har aldrig fått ett "utbrott", förvisso bara 2 år gammalt, men på sin höjd skrikit/protesterat/gråtit en stund, är inte alls "klängigt" utan hur mysig som helst. Ja, jag kan fortsätta med att skriva motsatsen till praktiskt taget ALLT i din TS.

Jobbigt för dig såklart att du har det så, men för oss har det knappt varit jobbigt alls, utan snarare rosa bomullsmoln rakt igenom

Vad ni än gör! Skaffa aldrig barn!!

INNEHÅLL