Varför amma stora barn?!

Äckligt för vem?

Är det nån som tvingar dig att amma kanske då? Nej just det. Skiter fullständigt i hur du gör med dina ungar, flaska eller amning, det bekommer väl inte mig ett dugg. Eller nån annan heller. Då borde du inte heller lägga dig i hur jag eller andra gör med amningen.

Mina ungar ska ammas, dina ska inte det, vi har båda rätt att göra hur vi själva vill med den saken utan att andra ska lägga sig i.

Sen tycks ju alla icke-ammare missat att amning inte enbart handlar om mat heller -_-

Det handlar om närhetsbehov och trygghet, ja. Det där som ni icke-ammare brukar fylla hos barnet med hjälp av vällingflaska och napp. Precis samma sak. Eller du kanske hade missat att napp och nappflaska är substitut för bröstet?
Då får du väl tycka det. Och jag tycker att det är något perverst att sexualisera brösten så till den grad att amning anses äckligt, och jag får också tycka som jag gör.

Bra skrivet!

Jag har som längst ammat tils barnen varit 9 månader men jag hade ammat längre om det hade fungerat.
Varför är det provocerande med amning?

Det är ju perverst och pedofilvarning på att amma, förstår du väl!
Barn som ammas länge blir osjälvständiga morsgrisar som före tonåren aldrig kommer att självmant sluta och de kommer sky sina fäder som pesten för de kommer se dem som rivaler eftersom mödrarna knyter barnen för hårt till sig.
Och brösten är enbart sexuella attribut som enbart bör nyttjas vid sexuella situationer -_-

(japp, NÅGOT ironiskt)

Ni som tycker att det är okej att amma barn som är 4+,kanske ni t.o.m tycker att det är ok att amma till 7 års åldern? Hur tror ni det känns för barnen då dom blir tonåringar och minns att dom ammades av mamma tills dom var stora? Tror ni den vuxna människan som ammades tills den var 7 år och minns detta, mår bra av det? Själv skulle jag inte må bra av att minnas att jag ammades. Huvva. Jag har lite tudelade känslor till långtidsamning överlag, jag personligen skulle inte någonsin amma ett barn över 1 år.tror jag. Absolut. Blir oxå illa berörd och får äckelkänslor då jag ser stora barn ammas... kan inte rå för det.

Jag tycker att det är okej att amma barn som är 4 år+, skulle troligtvis inte själv amma så länge men man vet aldrig.

Känner flera som ammats upp i 5-7 års åldern och de är helt normala människor med normala relationer till båda sina föräldrar och som minns amningstiden med mycket värme.

Sen är alla fria att tycka vad de vill.
Man behöver dock inte alltid vädra alla åsikter. Jag har nog en hel del åsikter om lika saker som många skulle finna väldigt stötande, men det är inget som jag nånsin skulle säga högt, då det oftast grundar sig i fördomar och jag är inte stolt över dessa åsikter och förutfattade meningar.
Alla har dock inte samma känsla för skam, tydligen...

Detta är ju ett forum, man måste ju kunna diskutera och fundera och säga sina åsikter. Jag sade att jag själv nog skulle må dåligt av att minnas att jag ammades, det känns fel på något vis, snudd på sjukt. Därför undrade jag om ni har tänkt på det ni som vill amma så länge...jag säger inte att det ÄR fel. Det vet jag inget om, men det känns fel för mig.

Men HADE du blivit ammad länge så hade du ju troligtvis sett det som helt normalt, och alltså inte mått dåligt över det alls.

Nu minns inte jag att jag blivit ammad då mamma slutade när jag var 13 mån, men de flesta i min släkt (har väldigt stor släkt) har ammat minst ett år iaf. Många av dem har ammat mellan 2-3 år, så jag ser det som något helt normalt och naturligt.

Har man däremot inga andra erfarenheter av amning än det lilla man sett på stan, och det då så gott som alltid är ett mycket litet spädbarn man ser bli ammat, så förstår jag att man kan tycka att all annan amning ter sig som främmande.