Varför amma stora barn?!

Det som gör långtidsamningen så laddad för dem utan personlig erfarenhet, är ju just för att det rör sig om något för dem helt främmande.

Att amma ett lite större barn har givetvis lika lite med sex att göra som att amma ett spädbarn. Och den som hävdar att amningen av lite större barn plötsligt handlar om mammans behov (att hon inte vill att barnet ska växa upp, att hon vill att barnet ska vara totalt beroende av henne, etc) visar bara alltför tydligt att de inte vet vad de talar om. Många lågtidsammare har nog varit med om tillfällen när man gjort allt för att försöka avleda sin lilla tvååring som vill bli ammad till varje pris.

Varför är det så svårt att acceptera att den mamma som ammar ett barn över två år helt enkelt har valt att inte sluta med amningen för att det är praktiskt, för att det funkar bra, för att barnet blir lugnt av den, för att sövning/omsövning under amning oftast är väldigt smidigt, för att man är säker på att barnet åtminstone får i sig bröstmjölk vid sjukdom. Det handlar varken om incestuös sex eller "ego boost by proxy", utan om ett helt naturligt sätt att som mamma omvårda och sörja för sitt lilla barn.

Jag kan tillägga att jag som barn fick följa med min mamma på en modern dansföreställning. Föreställningen avslutades med en vild dans där den kvinnliga dansaren plötsligt slet upp sin blus och blottade brösten. Jag minns att jag nästan fick en smärre chock av detta utspel och nästan kände mig förnärmad. Det verkar vara liknade känslor som infinner sig hos den som mot sin vilja utsätts för mammor som ammar lite större barn.

Ammade precis min nyblivna 3-åring. Samma 3-åring som kan klockan och nästan hela alfabetet samt har pratat ordentligt i ett år. Stor och liten, som sagt. För att kunna bli autonoma och utvecklas krävs det att barn får den närhet och trygghet de behöver.