Min dotter behöver gå ner i vikt

Jag får helt enkelt återgå till grönsaksdippa som fredagsmys. Det är faktiskt godare.

Jag själv har gått upp en 7 kg ca och jag vill få bort dem. Så det gynnar ju hela familjen. Måste bara få ombord min man på detta. Han kan ju om han vill trycka i sig skit på jobbet.  Han och jag har ju pratat om att hon har gått upp i vikt och att det är inte bra eftersom allt sitter kring midjan. Dessutom har min dotter en smal kroppsbyggnad så det syns väldigt tydligt på henne. Och det handlar ju bara om tid när hon blir medveten/ledsen för att kläderna inte passar längre. Jag blir lite less på att han inte tar det på allvar och ansluter. Men han ser inte att proppa i sig mackor ( som är av den vidrigaste sorten, som att käka kanelbulle med smör på ) som något problem eller ohälsosamt. Han tycker inte att han har problem med magen heller men det har han. Han gör ju inget annat än pruttar. Och då är det ofta och mkt. Och det tyder ju faktiskt på att allt inte är ok i buken.

Jag vill ju inte att min dotter ska gå upp mer i vikt och bli en tjockis för att det är ohälsosamt och hon och jag har samma kroppstyp, vi lägger på det om midjan.

 

Okej Ärligt....
Som en 11 åring så anser  jag inte att du ska säga åt henne att hon inte får ta mer. Där gör du ett STORT fel.
En person i den åldern är extremt känslig för att höra sånt... Varför ska inte hon få ta mer när andra får?
Gör istället nyttigare mat som hon får ta mycket av. till HELA familjen, dvs uteslut pasta potatis å ris för ALLA å inte bara henne.
Den dag du särbehandlar hennes matvanor, den dagen har DU startat en ätstörning hos henne...
Tro mig... jag var hon i den åldern, jag vet hur mycket de påverkar en person i den åldern.

Om nu din karl kommer hem med onyttigheter så får du väl kasta de direkt i soptunnan, så kanske han fattar piken med!

Hur lång är hon och vad väger hon nu?           

Jag håller inte med. Äter man lagom mycket kolhydrater så spelar det ingen större roll om det kommer från vanligt ris eller bulgur, fullkornspasta eller "vanlig" pasta. Man bör äta allt med måtta, men man behöver inte bli rabiat och bannlysa vanliga livsmedel som potatis och ris. Ser större risk för att dottern utvecklar en ätstörning om man börjar hålla på att bannlysa vanliga livsmedel som "onyttiga" när det egentligen bara handlar om nedskärningar på tallriken. Visst, föredrar man fullkornspasta (som ett ex), så ät det. Jag själv föredrar vanlig, men äter ex helst rågbröd framför vitt eftersom jag tycker om smaken. Men att basera sitt intag efter en nyttig-skala känns ganska extremt när det inte spelar någon större roll om man i övrigt äter balanserat med protein och mycket grönsaker.

Jag vet inte om det är puberteten. Eftersom det sätter sig runt midjan och ingen annanstans så det känns inte som former direkt. Inte i den bemärkelsen som att kroppen är på väg att bli mer kvinnlig. Faktiskt. 

Våra talrikar är lite större än "normala" men vi har ett gäng ikeas mindre och min dotter föredrar att ur de talrikarna så hon tar själv en sådan talrik.

 

Men problemet är ju att hon äter för mycket, hon överäter rejält eftersom hon lägger på sig. Äter man normalt, rör sig normalt, så finns det plats för både godis och fika i normal mängder.

Att inte lära sig att känna när man ätit tillräckligt är en otjänst för barnet. 

Håller med, med normala portioner så finns det plats för det onyttiga och pasta, vitt bröd, socker är inget gift. Man kan bli tjock på det som går inom facket nyttig mat också om man äter för mycket.

Jag särbehandlar inte hennes matvanor. Jag ser till att äta likadant som hon. Och min son. Men min man envisas med sitt. 
Men om jag inte begränsar portionerna äter hon mycket mer än vad hennes pappa gör. Hon äter för att det är gott. Jag lagar så nyttig mat jag kan och gör sallad. Serverar alltid med grönsaker. 

Jag är inte exakt säker på hennes längd men ca 140 och väger 43 kg. Men jag har inte stirrat mig blind på vågen utan det jag ser, hennes mage som har växt. Hur hullet har satt sig runt midjan.

 

Det är ju precis det jag tror. Hon äter massor med mat. Men jag tror att jag får lösa det genom att göra exakt mängd med mat. Normala portioner så finns det inte mer att ta sedan. 

Hon har ju träning tre dagar i veckan men jag försöker få med henne på mina promenader och även när jag springer. Det gör jag med båda barnen. Att de kanske cyklar när jag springer. Jag tycker det är super viktigt med motion.

 

Jag förstår inte vad det farliga är med att säga till dem att de är tjocka. Är det inte bättre de vet om det?
Sambons pojke är väl medveten om att han är överviktig. Vi tragglar med att få honom att känna när det räcker, för han vet inte det själv än. Fröken pratar med honom om det också, att man bara tar en gång i bamba, att man inte behöver bli proppmätt varje gång för det är inte farligt att vara hungrig ibland. Man dör inte av det.

Det viktiga är väl att man inte lägger värderingar i det. Men att säga att ja, du väger lite mycket för din längd och det bra att göra något åt det nu, att äta bra mat och lagom mycket. Att det blivit som det blivit eftersom både mamma och pappa haft problem med maten och vikten, men nu när de väger mindre så mår kroppen bättre. Pappa har inte ont i hjärtat längre och mamma orkar cykla till jobbet.    
Tycker inte det är fel att vara ärlig så länge man lägger fokus på att det är ett hälsoproblem och inte ett utseendeproblem. 

Oj, ja det är ju lite mkt. Det är som vår nioåring hemma ungefär i längd och vikt. Där har de verkligen tagit det på allvar, förra terminen var det dietist och gympa för kraftiga barn med mera.