Bf Juni 2014

Hehehe, vi har jättefint väder här så jag känner lite att bebben kan hellre komma när det är regnigt :) Just nu känner jag mig dock så jädra bitter o sur så jag struntar i att bry mig om när den kommer då den ändå är ute inom en vecka.

Midsommar är ändå "förstört" nu då vi i princip hade räknat med att bebben skulle va född vid det laget och vi kunde fira med våra vänner. Nu kaaan den ju komma samma dag eller så är jag fortfarande gravid och därmed sur o osocial till tusen! Bläääää för övertid!!

Devils Daughter: ja vad det än var så lugnade det sig. Fast mensmolet kommer och går men lär vara så till förlossningen I guess :) Fick sova som en stock mellan halv tolv och halv tio (tack kära tvååriga dotter som kan konsten att överraska med sovmorgon ibland!) Skönt att få ett avbrott med snäll kropp som inte gör ont.

Min första dotter föddes i v 39+0 och vattnet gick v 38+5

Så läkaren trodde jag hade Hepatos första graviditeten och att kroppen ville komma igång snabbt och att saker kan hända tidigare denna gång. Men.... Vi får se. 25e har jag ultraljud och gynundersökning - då är jag 37 hela veckor. Då ska vi prata mer om igångsättning.

Angående midsommar känner jag som er... Blä vaddå fira? Fick erbjudande att komma på middag hos släkt en halvtimme bort bara men jag vet inte om jag pallar! :( Är trött och tung och hormoniell, orkar inte hålla upp nån sorts social fasad! Nu måste jag vara lite ego och bara vila, maken tycker samma o vill också vara hemma. Skönt.

Tizi: Hoppas det funkar! Min bebis huvud är också helt rörligt, enligt BM kommer det troligtvis att förbli så för att det är så gott om plats där inne/nere (fjärde barnet).. har tänkt att det kanske är därför jag gått över mer och mer för varje barn jag fått? För att bebisen liksom inte kilar sig fast där nere och trycker på? Kan det stämma tro? hade också väntat mig att ha bebisen ute till midsommar.. Men inte då..

Det här med att fira midsommar och även annat.. Jag känner mig så osocial och tråkig och det gör mig deppig.. Folk frågar hela tiden om jag vill med på diverse saker, tex äventyrsbad och andra projekt.. Jag är själv hemma om dagarna med 3 barn och att åka iväg på äventyr med dem känns som ett något för stort projekt för mig just nu..  Jag kommer med bortförklaringar och folk tjatar liksom och verkar inte förstå vad problemet är. Det gör inte jag heller egentligen men jag ORKAR BARA INTE! Att själv ha ansvaret för barnen när man är på en plats där de behöver övervakas konstant är något som jag känner inte lockar direkt.. 
Min man är ledig nu från imorgon i 4 dagar och det är himla skönt!! MEN veckan efter det jobbar han 6 dagar i rad och 3 av kvällarna är han även iväg, vilket innebär att jag kommer vara själv hemma MYCKET med barnen och jag har verkligen noll tålamod!! Sen är han ledig en dag och sen jobbar 5. Så jag kommer i princip vara hemma själv tills bebisen kommer. Fattar inte hur jag ska stå ut och kunna sysselsätta både mig och barnen om jag nu går hela nästa vecka också, vilket jag tyvärr tror att jag kommer göra. Gnäll gnäll...

Jamen verkligen! Jag vill helst bara vara hemma och inte träffa nån på midsommar så länge jag är gravid. Definitivt inte runt 30 pers som vi kommer att bli med alla vuxna och barn om vi åker. Enda anledningen att jag kan tänka mig åka dit är för min man och mina barns skull då jag vet att dom skulle tycka att det var roligare än att bara sitta hemma.

Devilsdaugter: Mitt första barn var ruckbar och fixerades först en dag innan han kom ut en veckla innan bf. De två andra graviditeterna har bebisarna legat rörliga fran tills dom kommit ut och jag gick ju över 12 dagar respektive att jag är 8 dagar över hitills nu så jag tror definitivt att det påverkar mycket!!

Förstår att du tycker det är jobbigt att inte kunna aktivera barnen o vara själv med dom! Min man är ledig nu och två månader framåt och det är jag väldigt tacksam för! Vi får kämpa på helt enkelt. Snart är dom små envisa ongarna ute och man kan lägga övertiden bakom sig!!

Bf+6 idag. Herregud så känslig jag är, gråter varje dag! För skit saker! Att det ska va så påfrestande att gå över. Lös i magen igårkväll & även imorse. Förmodligen betyder det INGENTING för jag känner ingenting. Är tröttsamt att leta tecken när inget ändå händer. Har blivit så fruktansvärt täppt i näsan nu senaste tiden så jag blir snart galen, nu räcker det!

Tizi: Då verkar det tyvärr stämma det jag tänkte då.. Synd, hehe..

Rosi: Lös mage hade jag definitivt tolkat som ett tecken, men då är jag i princip aldrig lös annars.. Man kan ju hoppas på att det är tömningen innan förlossningen sätter igång!!

DevilsDaughter vilken jäkla tigermama du är som pallar vara höggravid ensam med 3 barn! Här sitter jag och kräver min man ska vabba t.om när vårt barn är sjukt för jag känner som du- man ORKAR ju inte hänga med liksom! Är stolt att jag fixar käket om dagarna o i bästa fall får snurr på en diskmaskin o tvättmaskin!

Har du någon annan än din man som kan hålla dig sällskap och avlasta dig?

Angående folk som tjatar och vill aktivera en(som äventyrsbad? Seriously? Nu liksom? Livsfarligt man kan ju halka och att ha koll på barnen i badhuset när man inte är lika rörlig.... Näe!) Man måste få vila, tror ju stress påverkar också.

Jag ser stjärnor ibland fast jag inte ens gör något särskilt, kroppen känns så påfrestad. De som inte kan ta att jag hoppar in i min eremitbubbla kan hoppa i havet känner jag just nu :)

Ponyo: Tack för ditt svar!! Känner mig verkligen inte som nån tigermamma:( Känner att det tar emot att be om hjälp, vet inte riktigt varför.. Det är ju ändå tre barn och det känns lite mkt att slänga över alla tre på någon.. Och skulle jag bara lämna bort de två älsta så skulle lillan bli ledsen över det och ännu mer sysslolös här hemma utan de andra två. Sen känner jag att jag inte riktigt orkar ha någon annan i hemmet just nu heller, då är jag hellre själv med barnen bara för att få vara ifred.. Funderar dock på om jag ska försöka få min man att vara hemma lite från jobbet nästa vecka..
Känner igen det där med att kroppen känns påfrestad.. Jag får med jämna mellanrum yrsel, illamående och det känns som att jag ska svimma och att kroppen inte får nog med syre.. Enligt BM är alla mina prover bra och det beror antagligen på att det är tungt för kroppen.. 

Alltså måste bara säga detta, min man är jättebra på att vara förstående och att avlasta osv.. MEN han fattar verkligen inte detta med att vara höggravid och att det är jobbigt. Han jämför mitt "lidande" med att bära på 3 kg, det är ju inte sååå tungt ju!? Han förstår inte riktigt vad problemet är. Har försökt förklara, men han verkar ändå inte förstå riktigt hur det kan vara så jobbigt. Tycker det känns jobbigt att jag är ensam om att vilja ha ut barnet fortast möjligt, hade känts bättre om det legat i hans intresse också..