Bf Juni 2014

ps. I love you heter filmen. En riktig snyftare.

Jag som också hade ett extremt illamående som inte gav med sig när jag väntade dottern (kräktes kräktes kräktes) känner också att det är lite knasigt att längta efter hravidsymptom men samtidigt är det ju så overkligt om man inte KÄNNER nåt.

Dagen innan UL (alltså i V 18) så var jag så himla ledsen. Var helt säker på att det inte famns något barn där inne och tänkte att jag borde förstått eftersom jag inte kände några fosterrörelser. Då påminde sambon mig om att jag varit sängliggande nästan på heltid och spytt i flera månader. Räckte inte det som bevis?

Jag var ändå inte övertygad.

Man blir så himla knäpp som gravid ibland :D

Att få illamående, foglossning och sen hepatos (hemsk klåda som dessutom är farligt för barnet) kändes som ett jobbigt uppvaknande från min illusion av vad det innebar att vara gravid. Hoppas få det lite lindrigare den här gången för nu har jag ju en ettåring som kräver rätt mycket här hemma.

Är i V. 5+2 och än har inte illamående tagit fart. Passar på att fixa massa saker för jag räknar med att det kommer. Än är det bara den förlamande tröttheten och bristen på aptit som påminner om att jag är gravid.

Strumpan123

Jag vill typ kräkas. Inte för att jag mår illa utan för att det här tar för hårt på psyket.

Går det vägen denna gången blir det bara ett barn, det här är ingenting jag vill gå igenom en gång till.

T.om så att jag ångrar att jag testade mig över huvud taget, hade gärna varit "lyckligt ovetande" ett par veckor till!

Ush vad negativ jag låter, men skönt att det finns fler som känner som jag.

Usch är jättenervös :( ska åka bort med min familj i helgen, utan sambon.. Har nästan inga symptom o bim på lördag men plussade redan i söndags så är i 3+4 i dag. Känner mej inte gravid o tänk om jag börjar blöda på söndag åndå.. Eller börjar må illa? Eller att dom reflekterar över att jag hoppar vinet.. :/ många tankar såhär på kvällningen..

Jag peppar lite här nu. En kompis sa till mig du väntar barn, inte missfall.