Problem att vara smart, någon som känner igen sig?

Så här upplever jag det.

Många gånger när något ska avhandlas, planeras, lösas så har jag redan tänkt ut det smidigaste sättet långt innan de andra kommit fram till det.

Läser jag och (till exempel) min sambo något tillsammans så läser jag bra mycket fortare och tar in vad som står första gången, när hen måste ibland måste läsa om ett par gånger. (Min sambo är egentligen väldigt smart).

Jag uppfattar situationer snabbare och agerar.

Hatar (oftast) att kunna räkna ut följder, blir väldigt stressad av att veta vad som ska kunna ske "i värsta fall". Skulle vara så skönt att vara lite "dum" ibland istället för att behöva oroa sig för att (till exempel) andras okompetens ska ställa till det.

? Märkligt svar. I inlägget står det ju att personen föredrar personer som är allmänbildade exempelvis inom politik och litteratur, OAVSETT intelligensnivå.

Fast att ha lätt för att avhandla, planera och lösa problem ser jag inte som ett problem - antingen får man vänta in de andra (och fundera på/göra nåt annat under tiden) eller dela med sig av sin lösning.

När det gäller läsning är det väl bara ett problem om man ska läsa samma text samtidigt och dra nån slags slutsats av det och det kan jag inte se som nåt problem om det inte gäller en arbetsuppgift som måste lösas snabbt av fler än en person. Jag kan inte riktigt sätta mig in i det eftersom jag till 99 % arbetar ensam med mina projekt, men att jag läser, tar in och analyserar information snabbare än min man ser jag inte som ett problem. Däremot har jag problemet att jag ofta överanalyserar även skönlitterära texter och förlorar en del av nöjet med att läsa dem.

"I värsta fall"-tänket känner jag igen, men försöker då räkna ut sannolikheten för att det värsta ska hända och det brukar lugna mig. Procentuellt brukar sannolikheten för att det värsta ska hända vara ytterst liten. Jag brukar också fundera ut åtgärder jag kan vidta ifall något skulle visas sig gå åt fel håll.

----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Någon frågade tidigare i tråden varför intelligenta människor är här på FL (förutom att vi har samma små triviala vardagsproblem som alla andra) och för mig är det som att titta på "Lyxfällan", "Sveriges värsta bilförare" eller "Extrema samlare" på TV - man förfasar sig över det man ser och mår lite bättre för att man inte gör så själv. 
 

Jag menar inte att kalla dig dum nu, men jag kan ärligt talat inte se hur det här gör dig intelligent? Sen kan det mkt väl säga något om min egen intelligens, men det bjuder jag isåfall på.

För övrigt är inte problemet att jag är något smartare än medel, problemet uppstår som jag ser det först när andra inte beter sig så smart alls.

OK? Så du har några specialintressen men är du allmänbildad? Kan du föra dig i alla sociala sammanhang och navigera genom etikettsregler? Är dina barn väluppfostrade och kan bete sig artigt? Detta är nämligen min personliga preferens på människor jag umgås med, utöver en mängd andra goda kvaliteter jag inte behöver ta upp i sammanhanget.

Jag anser en person vara "smart" när denne utöver att kunna föra sig och vara allmänbildad har gjort kloka val i livet när det gäller relationer/studier/arbetsliv/ekonomi/hälsa/socialt umgänge.

Och om någon av dessa delar har kollapsat p.g.a. oväntade faktorer, så har personen vidtagit de åtgärder som behövts för att ställa saker till rätta och få livet på rätt köl igen.

Jag bryr mig inte om någons IQ-nivå, men ovanstående påverkar om jag ska anse någon vara "smart".  

Jag håller med om detta. En intelligenta människa fattar klloka val.

Jag kan lugnt svara ja på samtliga påstående.
Jag är allmänbildad, även om jag inte har utbyte av att läsa tunga författare, lyssna på en opera eller diskutera politik. Men det är saker som jag har gjort tidigare men kommit fram till att det inte var min grej. Hade en far som var väldigt operaintresserad och kämpade tappert för att få sin dotter intresserad
Jag klarar absolut av att navigera inom olika sociala sammanhang, skulle utan problem klara mig igenom en middag hos kungen med alla dess etikettregler som gäller, men kan även sätta mig och ta en öl (fast jag egentligen inte gillar öl) med kollektivarna.

Min tonåring är en artig och social, dock ej dresserad, men vet hur man för sig.

Jag har tagit både kloka och dåliga val genom livet, jag är ju en vanlig människa 

Själv har jag nästan bara gjort kloka val. Detta eftersom jag aldrig blandar in känslor.

Jag skäms inte ett dugg för att jag blandar in känslor i vissa beslut, eftersom jag är en människa och inte en robot.