Anonym (Kappa) skrev 2013-10-26 16:33:03 följande:
Jag hade en gammal vän som alltid sa att han var så smart, men det roliga var att han kunde säga del konstiga grejer som vem som helst fattar att det inte skulle funka. Han var duktig på att prata, men snackade oftast med fina ord så det skulle låta bra, men hade inget att backa upp det med. Han hade inget slutbetyg för gymnasiet, det känns som att en smart person hade fixat det utan problem.
Ok, ja jag brukar inte gå runt och säga till en massa folk att jag är smart, men jag har insett att de flesta som är smarta och intelligenta faktiskt förstår mig på ett väldigt bra sätt, även så förstår de mig på ett bra sätt, medans de flesta inte gör det, så är det lätt att dra slutsatsen.
Det handlar inte om något specialintresse, för man behöver inte vara smart intelligent för att ha ett specialintresse. Så som din vän gjorde, det var troligen för att han "trodde" att han var smart och intelligent, eftersom han var tvungen att säga det, så uppfattade väl folk inte han som det per automatik och då är ju frågan hur smart intelligent man är?!
DOCK så hade jag inte heller slutbetyg från gymnasiet, men det har inget med smart intelligent att göra, utan snarare i vilket skede i mognaden i livet man befinner sig i, mognad och intelligens är inte samma sak. Jag har läst 5år på universitet, har ganska så lätt för det mesta, förutom att finna kärlek, ha ha, för då måste man kunna det där med sociala koder och kroppspråk, det har jag lite svårare med:) Så visst, jag framställs nog för de flesta "vanliga", som väldigt dum i huvudet, eftersom de flesta människor inte pratar med folk som är dumma i huvudet, så kommer jag inte heller få någon möjlighet att lära känna någon "vanlig" och då blir det svårt att "lära mig" detta med kroppspråk etc, men men
