Anonym (Njet) skrev 2013-10-08 14:39:22 följande:
Nej jag känner inte igen mig. Jag får faktiskt ut riktigt mycket av att kunna kommunicera med små barn eller med utvecklingsstörda (ja jag går på deras fester av privata skäl). På mitt jobb är det mest personer med inte alltför lyckad gymnasieutbildning bakom sig och jag har kul i fikarummet och på firmafesterna. Jag har en civilingenjörsutbildning och en teknologie doktorsexamen, så heldum är jag inte. Att jag sedan inte riktigt passar i Mensa (inte tillräckligt högt IQ, tror jag, bara på skoj skull gjort nättest) gör mig verkligen ingenting. Jag är nöjd med mig och jag har ett lagom krävande jobb. Kan faktiskt ärligt säga att sedan jag drog ner och inte jobbar till max utan tar det lungt på 80% av min kapacitet har jag inte märkt någon minskning i beröm av chefen, ingen klagar, jag mår bättre av att inte dumpressa mig! Bara jag som krävt max tidigare och jag får inte mer lön eller högre befogenhet så varför pressa tänker jag numer!
Att som vuxen inte kunna anpassa sig till att prata med andra som inte hänger med i avancerat mattesnack eller politiska diskussioner, det anser jag nog snarare är en nackdel och ett hinder. Att man som sådan inte fungerar fullgott i sociala sammanhang. (Njet) - jag har sällan skrattat så mycket och så gott, på ARBETSTID. I love you. Du får mitt phone number, any day! Just ask for it, baby.

Detta är det det roligaste och bästa jag någonsin läst, någonsin, på något nätforum. Slår Flashback med hästlängder!!!

(Kvinna för de som undrar)