Problem att vara smart, någon som känner igen sig?

Även om jag inte upplever det som ts upplever så finns det faktiskt vissa jag inte orkar umgås med för att de inte är tillräckligt smarta. Där är det helt enkelt så att de liksom inte förstår vardagssaker. Om vi till exempel berättar om en flygresa med kaos på flygplatsen så kan de helt fastna på någon liten oviktig detalj som man kan få förklara om flera gånger innan de förstår den detaljen och kan gå vidare i konversationen. Men rent generellt när jag umgås med folk så tycker jag man märker av intelligensen på hur snabbt de fattar saker och förmågan att kunna fortsätta en konversation som man påbörjat långt tidigare utan att man först måste ge en inledning. Om man till exempel diskuterar en massa problem som behöver lösas på måndagen så kan man på onsdagen när man stöter på varandra i korridoren presentera en lösning med "jag kom på att om vi gör så här och så här så kommer det funka" utan att först behöva precisera vilket av problemen man presenterar lösningen på.

Jag hör också till dem som räknas som "supersmarta", men jag tycker inte att det påverkar mitt umgänge med andra. Att andra inte hänger med i mina resonemang har jag vant mig vid och jag väljer därför hur jag uttrycker mig och vad jag pratar om beroende på vem jag pratar med och i vilket sammanhang. Så länge jag får intellektuell stimulans, vilket jag bl.a. får genom mitt jobb, så tycker jag inte att det är något problem.

Jag förstår precis vad du menar TS. I princip jämt när folk kommer med "superbra" och nykläckta råd så har jag redan tänkt på det när diskussionen startade. Jag har förmåga att se 30 lösningar på ett problem samtidigt (om det finns så många) och förmåga att snabbt och lätt se vilken av lösningarna som är bäst och konsekvenserna av olika handlande. Tycker själv att många inte tänker längre än vad näsan räcker.
Har ytterst liten bekantskapskrets numera. Tidigare blev jag ofta utnyttjad på olika sätt. Jag engagerade mig i olika projekt. Allt från kvinnojour till hemlösa katter och café-verksamhet. Det har uteslutande varit så att jag kunnat vara där 3-6 månader sedan har man satt mig på någon slags piedestal och gjort mig till projektledare, verksamhetsansvarig mm. Saker jag egentligen inte vill göra, men alla tycker att jag är så bra på det eftersom jag ser klartänkt på saker, hittar lösningar snabbt, kan ta beslut som ofta fungerat. Jag har ganska svårt att bara hålla käft när jag ser kollegor eller vänner göra någonting som kan göras på ett sju gånger bättre sätt, och få färre negativa konsekvenser. Jag får skuldkänslor sen när saker verkligen har gått som jag visste redan innan att det skulle göra...
Har intelligens-testats och hamnade väldigt högt. Trots det så går jag in i väggen av att jobba eftersom alla i hela mitt liv har lagt på mig ansvar som 3-4 personer egentligen skulle behöva dela på. Idag är jag sjukskriven på heltid pga återkommande depressioner som läkarna vill kalla det.

Jag känner ofta frustration över människors oförmåga att agera strategiskt och bristen på logik.

En aspekt av intelligens är väl just att man kan kommunicera på olika nivåer? Den som är intelligent kan ju röra sig i olika sociala och verbala sfärer, medan den ointelligente inte kan välja. 
 
Hur intelligent man än är, så har man alltid något att lära av andra. Annars tycker jag det verkar mer som en social oförmåga snarare än "för hög" intelligens...

Det stora problemet tycker jag är att många gör sig dummare än de är. Låtsas inte fatta fast de egentligen fattar, förnekar kunskaper som inte tilltalar deras ideologi eller värderingar eller undviker att bjuda på sig själva bara för att de väntar på att någon annan ska påbörja ett eventuellt samtal.

Tycker svensken i gemen är rätt slapphågad. Vissa saker vågar man inte prata om av olika anledningar. Den som är intelligent och kunnig tvingas i många sammanhang förneka sin intelligens och kunnighet bara för att passa in bland de dumma och enfaldiga. Nu säger jag inte att jag själv är speciellt intelligent, men jag förnekar åtminstone inte det jag vet eller kan och jag gör mig inte dummare än jag är.

Ofta verkar det t.o.m. som folk tycker det är problematiskt med intelligenta och kunniga människor. De passar inte in i deras jantelags-tänk och därför ska de frysas ut eller mobbas.

Vet detta då jag är uppväxt i en inskränkt byhåla där det var tabu att ens läsa böcker för att skaffa sig kunskap. Nej, alla skulle bara festa och knulla och leva jävulen. Läsa böcker eller förkovra sig i något ämne var det bara töntar och nördar som gjorde.

Men gå med i mensa då? Eller klarar du inte av intagningsprovet?