Varför hatar folk SD?

Jag kan känna mig främmande om jag hamnar på platser i Sverige där jag tycker att jag hör miljoner olika språk pratas men inte svenska - men det händer inte särskilt ofta.

Däremot åker jag betydligt oftare "hem" till staden och kvarteren där jag växte upp men jag känner mig aldrig så främmande som då, ett främlingsskap som bygger på igenkännande av något som var, men som aldrig mer kommer att bli.

Det är en märklig känsla att uppleva att hemma inte längre finns, mer än som skuggor av det förflutna i en själv.

Visst är det så, det är inte för inte dom säger you cant go home again.
Jag var i somras på min mormor och morfars gamla stuga, dom själva är borta sen länge, men jag spenderade alla mina barndoms somrar där och det var rena bullerbyn, med några få hus där mor och farföräldrarna bodde, och så vi barnbarnen till dom gamla, en skock ungar som spenderade somrarna ihop.
Nu ville jag återse och det var skövlat och förstört, det var så sorgligt, 
Det var dags att ta adjö och jag kommer aldrig återvända. 
Då kände jag den där känslan av främlingsskap som du skriver om.
Den plats jag älskade fanns inte längre kvar. 

Däremot åker jag om och om och om igen till England, främst London, där jag växte upp som tonåring och det känns hemma, där hör jag hemma.
Så jag är alltid sliten, när jag är där längtar jag hem till Sverige och när jag är här vill jag till England.
Rotlös eller välsignad, jag vet inte. 

Mm, somligt bevarar man bäst i minnet orört av förändringar.

jag och min syster fattade mod och knackade på hos de nya ägarna till det hus vi bodde i varje sommar under barndomen.

Skitigt, oigenkännligt och de små vindsutrymmen där vi skrev hemliga meddelanden var så belamrade med skräp att man inte ens kom in.

När vi gick därifrån tittade vi på varandra och tänkte nog samma sak - Det här skulle vi aldrig ha gjort.

Hur var det nu, var det inte bara du som vuxit upp eller menar du att världen verkligen hade förändrats?

Är det helt plötsligt så att ditt minne nu är korrekt? Är det bara andras minne av saker och ting som är felaktiga?

Som jag skrev tidigare har jag med min uppväxt i en Stockholmsförort på 80-talet inte upplevt ett invandrarfritt samhälle. Knappt en enda klass i skolan var helt utan utomnordiska invandrare. Då var det främst sydamerikaner, turkar (oftast kurder från Turkiet), jugoslaver och andra öststater. Jag har inget emot dem alls, umgicks med en del, det funkade och var på en hanterbar nivå.

Nej, jag tänkte inte heller på ekonomi, politik och sådana saker, men visst hade man åsikter och reflektioner om hur saker var och funkade.

Det jag menar är att samhället förändras, livet förändras o.s.v. i vissa fall till det bättre och i vissa fall till det sämre. Ibland känns det som att vissa saker ändras bara för ändrandets skull utan konsekvenstänk.
Precis som det fanns saker man inte var helt nöjd med då så finns det även idag. Man kan inte förneka att allt blir inte bättre bara av att förändras.

Om jag jämför samhället med mitt arbete. I och med att man hela tiden lägger på sig nya erfarenheter så förändras man som arbetare och hur man arbetar. Men det är ju en förändring som alltid är till det bättre eftersom man använder sig av sin kunskap och erfarenhet hela tiden, väger gammal teknik mot ny och väljer det som funkar bäst, inte bara köper allt som är nytt rakt av. Resultatet blir att man hela tiden blir bättre, de jobb man gör blir bättre och det bästa av nytt och gammalt ger bättre ergonomi, bättre kvalitet, spar tid o.s.v.
Så önskar jag att samhällsutvecklingen fungerade.

Japp, hela tiden. Brukar få stänga ner webbläsaren någon minut varje timme ungefär.

Det är säkert invandrarnas fel om du frågar Sd.

Eftersom Sd har störst andel rasister inom partiet jämfört med andra etablerade partier så borde det väl vara på sin plats att ta avstånd från de hatbrott som sker i Sverige varje dag? Det är ju uppenbart att Sd har eldat på fientligheten mot minoritetsgrupper.

www.svt.se/nyheter/amne/

Säkert Sd:s fel om man frågar Sd-hatarna (du är ju en sån)

Ja och så borde även religiösa grupper och antirasister ta avstånd från hatbrott, för inte är väl Gud för hat!?