Fler med upprepade MA/MF som snart ska försöka igen?

Min sambo hade fått svar på sina spermaprov. Vi började ju en utredning strax innan vi plussade denna gången och valde att ta proverna för att ha det gjort om det sket sig ännu en gång.

Det visade sig att båda proven som han lämnade visade ett stort antal spermier med onormalt utseende...

Tror min och läkarens misstanke om att jag är superfertil (blir ju gravid extremt lätt!) och att min kropp inte sållar alls utan släpper igenom vilken spermie som helst och så visar det sig snabbt vara nåt fel och då MF, stämmer rätt bra efter detta resultat.

Nu spelar det ingen roll för det funkade ju denna gången. Men känns ändå bra inför framtiden OM vi skulle få för oss att gå igenom allt detta igen....

Nope, vart så jäkla sur på läkaren å försökte förklara att jag aldrig kommit längre än v.8.. Men han ba, "vet du hur mycket ultraljud vi skulle behöva göra om alla som va orolig fick göra det?"

Och jag "men alla kanske inte haft 4 mf"

Han "jo det är ganska många, sen kan det ju vara farligt för fostret bl.a. Bl.a. Bl.a. "

Jag slutade lyssna för det gick verkligen inte att få han att förstå. Hoppas verkligen det går vägen den här gången!! Vill verkligen aldrig dit igen:(

Gud så skönt att du kommit så långt:) måste kännas hur bra som helst?! Skönt också att ha fått provsvaren nu, så ni har en aning om vad som strulat... Har du behövt tjata om hjälp eller har dom hjälpt dig ändå?

Fy vilket bemötande...

Ang att det är farligt så sa vår läkare som gjort flera VUL/UL på oss nu att det är när man tittar länge på fostret som man sett att det finns vissa risker. Men när man kollar snabbt att hjärtat slår och mäter en snabb gång så hinner det inte bli så varmt så det är någon fara. Så det där har jag inga samveteskval för. Har gjort 6 UL fram till 13+5 och är inte orolig alls. Tråkigt att denna läkare inte valt att se det på det sättet!

Vi har haft väldigt tur hela tiden och inte behövt ligga på om något alls.

Mina två första mf denna omgång var tidiga och inga konstigheter så vi sökte inte vård då. Men vid det tredje så misstänkte vi utomkveds, vilket sjukvården också gjorde så jag vart inlagd. Redan då pratade man om utredning men innan det han tas tag i så var jag gravid igen. Fick en liten liten blödning men sen inte mer. Sökte Gyn och träffade då läkaren som följt oss hela tiden. Hon såg inget på VUL, tog HCG och man såg att det var ännu ett mf. Började blöda någon dag senare. Läkaren bokade in mig till henne och där var vi i mitten på augusti (min senaste mens var 3/8 så vi var redan i grav-cykeln då men det visste vi ju inte). Hon drog igång på flera håll samtidigt. Jag lämnade massor med prov på olika vitaminer och hormoner, kollade även immunologi tror jag. Och så fick jag utskrivet progesteron och extra folsyra och b12. Vi fick remisser till spermaprov till min sambo och hon informerade tom vad vi kunde få för hjälp om det var något fel, i form av tex IVF. Var rätt omtumlande att få allt på en gång men väldigt positivt!

Min sambo är redan testad för balanserad translokation annars är det också nåt av det första dom gjort.... Något som sambons bror fick kämpa hårt för att få testat när dom hade upprepade mf (och han visade sig ha det...).

När det sen visade sig att jag var gravid ringde jag läkaren och sen har vi träffat henne ofta för VUL. Hon har tyckt att vi inte ska behöva betala 300 kr för ett VUL som tar någon min bara och det är dessutom svårt för min sambo med tider mitt i veckan eftersom han veckopendlar. Så vi har löst det så att vi stämt träff med henne vissa lördagförmiddagar när hon har jour på Gyn/förlossningen. Så vi går upp till en avdelning och så ringer dom efter henne och hon kommer när hon kan.

Så vi har verkligen verkligen haft tur med tillmötesgående och förstående läkare!

Ledsen för lång historia men det blir så mycket när man väl börjar skriva. Jag önskar så att alla hade fått samma hjälp och bemötande som vi fått...

Shit, du har verkligen hittat en superbra läkare:) jag har typ aldrig haft samma:/ dom har ju bara tagit blodprover på mig, sen inget mer... Man kan ju som inte bara vänta flera månader på att få en tid...

Hade en jättebra läkare efter mitt tredje missfall, men tror han jobbar på "fel sida" så han hat jag aldrig träffat nått mer... Var han som på började utredningen och lovade flera vul med samma läkare, men han verkar vara den enda på NUS med den inställningen...

Det där om ultraljudet var skönt att höra, läkarn jag had i fredags skulle ha vetat det också bara... Han veva runt jättelänge:/ jag är ju nöjd bara den lever och att jag fick höra att den vuxit bra:)

Vad hemskt, beklagar alla dina missfall :(
Själv så var jag med om (MA) för 4-5 månader sen. V. 8 fick jag påskynda missfallet med abort piller och det var hemskt. Jag förstår verkligen din oro och önskan om att bli gravid. Här hoppas man också på att blir gravid snart och följer gärna denna tråd tillsammans med dig och alla andra :)
Vi alla får vara starka nu och följas åt till ett + och dela allas hopp och glädje!
Önskar mig själv och alla som försöker att bli gravida ett stort lycka till! Håller tummarna för oss alla! Kram!  

Tjejerna, vilken dag i cykeln brukar ni få ömma bröst? Ibland får jag redan på dag 13, betyder det att jag har ägglossning ca dag 11-12? Jag har cykeln på allt mellan 24 och 31 dagar.

Jag är nog fel person att svara på det, brukar inte få ont i brösten av ÄL.... Bara fått det då jag varit gravid och då ganska snabbt efter ÄL.. Men brukar inte vilja hålla allt för stor koll, blir så stressad av det. Så försöker ni på riktigt nu?:)

Ja, vi försöker på riktigt, åren går och jag har inte många år på mig. Jag är 37 år nu och min man 55! Men å andra sidan är jag inte lika längre sugen på att bli gravid efter mina 3 MA. Kan inte sluta tänka på att mina tre sista graviditeter slutade med oro, smärta och problem som skrapningar och blödningar och sjukskrivningar. När jag tänker att jag skulle kunna vara gravid i december så tänker jag direkt att i januari eller februari blir det MA, sjukhus och narkos och sjukskrivning. Då är det svårt att planera resor, jag brukar resa utomlands varje år i januari och i slutet av juni.

Nä, kan verkligen hålla med om att det är skrämmande att vara gravid, för man vet vad som KAN hända. Man kan inte planera allt för mycket för det kanske inte går vägen, samtidigt är det kanske just den här gången det kommer att gå hela vägen:)

Ungefär när har du haft dina missfall? Tänkte då kan man ju ändå se fram emot att få komma längre än det. Jag har aldrig kommit över vecka åtta, men verkar allt bra på ultraljudet nästa vecka tror jag att jag kommer kunna slappna av lite.

Sen tänkte jag att om du inte har det ristat i sten att ni ska fara i januari å juni och antingen ta det när du känner dig hyfsat säker kanske v12 och att du sett att allt är bra med den lilla:) eller om det mot förmodan skulle gå dåligt fara iväg då för att kurera?!

Vad härligt att graviditeterna går framåt så fint! Precis vad som behövs i denna tråd?

Själv har jag passerat ännu en ÄL, bim om en vecka. Vi får se, men det är tydligt att jag inte blir gravid lika lätt som förr. Just nu känner jag att det inte kommer bli något någon gång, tyvärr????