En tråd för oss som har BF i Oktober 2014. Här kan vi samlas och prata om allt möjligt. Plussade idag 20 januari och har enligt FL graviduträknare BF 2 oktober. Bor i Skåne och har en dotter som föddes 29 september 2011.
Jag vill också göra kub! Fyller 30 i juni och känner att jag gärna hade gjort ett.... Cazza: helt fantastiskt att det var tvillingar! Vilken grej!! 
Lovely, igår köpte jag min graviddagbok har haft de med mina två första. Superkul att läsa längre fram!! Och ev ge det till barnen när de ev får egna barn eller så... Skriver om allt möjligt men mest om graviditeten o familjen!! Vagnar ser att ni har "prata"lite om det.. Finns de någon bra vagntråd? Välkomna alla nya här... Vårdagjämning idag.. Känns inte riktigt så iaf i morse när jag fick skotta fram bilen ur drivor med snö!!! Kram på er!!!
Jag bär sonen på 2 när det behövs. Oftast är det ju bara upp och ner ur vagnen, i och ur bilen och ibland upp för trapporna (bor på 3:e våningen). Är orolig för att min blödning jag fick igår berodde på att jag hjälpte till att lyfta upp en väldigt stor patient från golvet i tisdags på jobbet.
Jag bär på min 9-månaders mest hela dagarna haha. Har inte så mycket val men jag tycker det funkar och får inte ont av det (som tur är)...
Det här blir nog också september.. Jag vill gärna ha kontakt med fler tvillingföräldrar. Jag fattar ingenting, hur gör man med allt? Amning o sova o föda o allt?? Nån som kan hjälpa en kvinna i chock. Maila!
Tänkte att jag skulle ge en lite mer tydlig bild av mig själv då jag ser att vissa upplever mig som otrevlig...kall osv.. Jag är inte det utan snarare tvärtom, så känner jag sympatier, glädje å sorg så som alla andra...Jag vet att ni upplevde det som om att jag klagade å gnällde på dom som skriver om sitt illamående,ont osv..men jag menade inget illa med det, jag kände däremot att det stressade upp mig så otroligt mkt pga min bakgrundshistoria..
2009 så förlorade jag en liten i graviditeten, hon skulle heta Opfelia, å vi var så lyckliga att äntligen efter flera års kämpande så var det vår tur...men gud ville annat....jag mådde illa, jag kräktes å hade ömma bröst...så detta kom såklart som en chock, ännu större chock var när min dåvarande man lämnar mig på sjukhuset när jag håller på att förblöda. Jag skriver INTE detta för att få sympatier, eller tycka synd om osv, utan jag vill bara förklara varför jag blev sönderstressad när vissa "klagade" över sitt illamående när jag såg det som ett gott tecken själv ,men miste inte bara barnet utan även mannen som inte orkade stötta mig i min sorg.
vi sågs inget alls jag å mannen på många månader men beslutade att försöka igen trots allt, ja fråga mig inte...jag vet inte själv, Men jag fick vårt barn pga det korta försöket å han e nu 3 år gammal :)
Vi lever inte tillsammans idag och barnet jag väntar är med ngn annan, Jag uppskattar denna tråd där även jag får fråga saker mm. men det är turbulent omkring mig just nu å det får mitt humör att svajja utöver alla hormoner.
Ang illamående, jag kräktes sj denna gng i 10 dagar konstant, å det upphörde över en natt, vilket satte igång tankar fr tidigare upplevelser...å jag nästan önskade att jag mådde illa igen bara för att få känna mig gravid å att allt var som det skulle....så läser man tjejer som e såå trötta på sitt illamående å jag kände bara, åhh men jag tar det gärna för jag e livrädd, jag känner typ nästan inget alls...
Men jag menade inget illa emot ngn, jag menade inte att såra eller trampa på tår...
Jaha ska man snubbla på mål linjen nu,bruna flytningar hmm blir arg! Ringa mvc i morgon å höra va som kan va fel!