Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
Grattis!
De som jag varit så rädd för har nu hänt, vår lilla Snottis har inte växt sen vecka 9 skulle varit i vecka 14 idag....imorgon åker vi in för att framkalla missfall, hur fan skall jag/vi orka att resa oss igen?! Detta är en mardröm
Åh nej, Nicka!! :(( Fy vad sorgligt!!! Det är så orättvist att vi som redan har svårt att bli gravida dessutom ska drabbas av missfall!!! Tyvärr är det ju väldigt vanligt och lika vanligt när man gör IVF.. Jag fick ju också missfall förra gången, men tidigare än dig. Fick också veta det genom ultraljud. Men jag valde att låta kroppen sköta det själv. Två veckor efter ultraljudet (ca tre veckor efter det hade dött) så satte missfallet igång. Jag tyckte det var hanterbart, behövde inte ens ta värktabletter. Det var skönt att låta naturen ha sin gång. Bara tiden kan utvisa hur du känner inför fortsatta försök. Hur många försök har ni gjort?
Håller tummarna för er! :) det är en jättejobbigt karusell detta med IVF. Men förhoppningsvis värt det i slutändan. Lyckas vi! Så glömmer vi nog rätt snabbt allt det jobbiga :D
Vi ska ge oss på vårt första IVF- försök imorgon..
Plockade ut 10 ägg igår, varav 4 st var jättefint befruktade enligt barnmorskan, när jag ringde och frågade idag :)
Kramkram!
De som jag varit så rädd för har nu hänt, vår lilla Snottis har inte växt sen vecka 9 skulle varit i vecka 14 idag....imorgon åker vi in för att framkalla missfall, hur fan skall jag/vi orka att resa oss igen?! Detta är en mardröm
De som jag varit så rädd för har nu hänt, vår lilla Snottis har inte växt sen vecka 9 skulle varit i vecka 14 idag....imorgon åker vi in för att framkalla missfall, hur fan skall jag/vi orka att resa oss igen?! Detta är en mardröm
De som jag varit så rädd för har nu hänt, vår lilla Snottis har inte växt sen vecka 9 skulle varit i vecka 14 idag....imorgon åker vi in för att framkalla missfall, hur fan skall jag/vi orka att resa oss igen?! Detta är en mardröm
Nicka: så fruktansvärt att läsa! Jag och min sambo känner med er, av hela våra hjärtan...
Man får tillåta sig att stupa, vara ledsen och gråta oceaner och vara så jävla arg på världen - för sedan reser man sig igen och kämpar vidare!
Det är fruktansvärt det som hänt er, ta er tid med varandra, och sök hjälp! Man behöver inte ta sig igenom det här själva...
Det är en nog en viss typ av människor som "råkar ut"/drabbas av IVF - vi är Klipporna, de där personerna som är så jävla starka så självaste Stålmannen ser ut som en tunnis.
Detta forum ger mig styrka att kämpa vidare, man är inte ensam i denna nattsvarta mardröm, och på nåt vis kommer det att ordna sig för oss alla - kämpa på! ð???
Tack alla fina kämpande människor för era kramar tankar och pepp!
Vi ska göra vårat andra FET nu på fredag. Är på vårat första ivf, blev inget ET pga risken för överstimulering. De plockade 31 ägg, 7 stycken fick vi i frysen. Första FET lyckades alltså inte, började blöda redan på rd 6.