Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
Hej!
Får jag också hoppa in här? Min historia väldigt kortfattat: Vi är oförklarligt barnlösa, har försökt ca 1,5 år och gjort ett IVF som misslyckades i juni i år. Är nu alldeles snart 33 år och går på Sahlgrenska i Göteborg.
Väntar på försök 2 med preliminär start vecka 39.
Jag känner lite att man kan bli galen för mindre. Det finns så mycket man kan/ska göra, äta det, inte dricka det, motionera lagom, inte väga för mycket eller för lite. Sen vet man ändå inte om det gör nytta fast man får ändå dåligt samvete när det inte funkar för det kanske finns något som man inte tänkt på.
Hur som helst, hoppas på stöd och pepp och kan självklart ge detsamma i denna bergochdalbana som ivf innebär.
Hej!
Får jag också hoppa in här? Min historia väldigt kortfattat: Vi är oförklarligt barnlösa, har försökt ca 1,5 år och gjort ett IVF som misslyckades i juni i år. Är nu alldeles snart 33 år och går på Sahlgrenska i Göteborg.
Väntar på försök 2 med preliminär start vecka 39.
Jag känner lite att man kan bli galen för mindre. Det finns så mycket man kan/ska göra, äta det, inte dricka det, motionera lagom, inte väga för mycket eller för lite. Sen vet man ändå inte om det gör nytta fast man får ändå dåligt samvete när det inte funkar för det kanske finns något som man inte tänkt på.
Hur som helst, hoppas på stöd och pepp och kan självklart ge detsamma i denna bergochdalbana som ivf innebär.
Hej!
Nej när den första ivf: en gick åt skogen skulle avdelningen precis semesterstänga vecka 27. Återkom när du fått mens i september. Jag har blivit ganska förbannad på den grejen faktiskt, här sitter jag med ett negativt besked, helt förkrossad. Men återkom du om två månader...Har tagit kontakt med psykologen som är knuten till ivf-enheten men hon hade också semester, haha!
Vår utredning har inte visat något alls, allt ser bra ut, frid och fröjd, allt det där. Frustrerande? En aning!
Nu har jag inte hunnit läsa igenom de 138 föregående sidorna 
så du får gärna berätta lite om din historia. Eller det kanske står på din sida? Är vääääldigt oinsatt i familjeliv.
Tack för välkomnandet!
Hej!
Nej när den första ivf: en gick åt skogen skulle avdelningen precis semesterstänga vecka 27. Återkom när du fått mens i september. Jag har blivit ganska förbannad på den grejen faktiskt, här sitter jag med ett negativt besked, helt förkrossad. Men återkom du om två månader...Har tagit kontakt med psykologen som är knuten till ivf-enheten men hon hade också semester, haha!
Vår utredning har inte visat något alls, allt ser bra ut, frid och fröjd, allt det där. Frustrerande? En aning!
Nu har jag inte hunnit läsa igenom de 138 föregående sidorna så du får gärna berätta lite om din historia. Eller det kanske står på din sida? Är vääääldigt oinsatt i familjeliv.
Tack för välkomnandet!
Usch låter väldigt jobbigt men hoppas det går vägen denna gången då. Ja att slippa alla mediciner måste vara jätteskönt.
Jag går på Sahlgrenska för landstingsfinansierade försök. Du då?
Hej!
Hoppas också in här!
Oförklarligt barnlösa, med bra värden på utredningen. Jag är 34 år, min man 32. Bor i Stockholm.
Vi har försökt två år, sökte för utredning som startade i september, provsvar i oktober och på vintern/våren i år körde vi sen tre inseminationsförsök på Sophiahemmet men utan lyckade resultat.
I juni kom vi till Huddinge IVF på en återbudstid och nu beräknas min mens imorgon eller torsdag och då startar vi med korta protokollet.
Känner att vi hela tiden haft tur med att få
snabb hjälp (inte ens gått ett år sedan utredningen var klar), hoppas turen fortsätter nu :)
Har hela tiden haft en positiv inställning,
men nu blev det lite dipp på grund av rädslan hur förkrossad jag kan bli om det inte lyckas nu!
Usch låter väldigt jobbigt men hoppas det går vägen denna gången då. Ja att slippa alla mediciner måste vara jätteskönt.
Jag går på Sahlgrenska för landstingsfinansierade försök. Du då?
Jo man blir ju helt nedtryckt i skorna när det inte funkar, man får upp hoppet något enormt och sen kommer en käftsmäll som heter duga. Och du bar ju ändå på barnet i 2,5 månader. Önskar ingen annan detta men samtidigt blir man inrriterad när det går så lätt för en del?
Ja shit, skulle nog varit lite bitter om min man hade gjort det. Ursäkta min nyfikenhet, men har han barn sen innan? Ganska drastiskt beslut annars.