IVF under 2014

Jag klandrar inte honom för det alls. Han hade gjort exakt samma sak för mig! Så jag ser det mer som att jag träffat en man som verkligen tar sitt ansvar än att han förvägrar mig barn. Jag har nog gått igenom alla stadium av sorg. Jag kommer även acceptera min barnlöshet om vi inte lyckas med våra försök vi köpt. Så detta är vårt andra försök av totalt fyra. Sen har vi kommit överens om att lämna det där.

Och hans barn kallar jag mina. Ser absolut dem som lika mycket mina som deras biologiska föräldrar gör. Problemet är att jag förlorar HELA min familj om min man skulle gå bort. Om vi har ett gemensamt barn så får syskonen umgängesrätt. Så ja, mycket hänger på barnet som inte är fött ännu...!

Men vad bra att det funkar mellan er. Acceptera barnlöshet vet jag inte om jag kommer göra ännu men det blir ju ett annat läge om de två resterande färskförsöken inte går vägen. Jag fick två kattungar av min make när ivf nr 1 inte funkade och det har faktiskt varit skönt att ha något annat att tänka på och rå om ett tag. Oavsett vad så är det en jävligt stressande situation vilket är typiskt för det känns ju inte bra det heller med tanke på att man ska skapa ett barn.

Har du funderat på kost, tillskott och träning, akupunktur osv?

Hej! Har gått och väntat på att sommaren skall ta slut (typ, ville ju att kliniken skulle öppna igen) och nu har jag och min sambo har precis fått vår kallelse inför IVF-behandlingen. Vi gick igenom en utredning mellan november och januari, det framgick att min sambo har få och slöa spermier, samt att jag hade en polyp/cysta i livmodern, som jag nu har opererat bort. 

På måndag skall vi till kliniken (Sahlgrenska) och vi längtar!

Så skönt att ha allt svart på vitt!!

Då håller vi tummarna på måndag! Är det ett möte där ni tittar på behandlingsplanen? :)

Jag ska på ultraljud på tisdag och se när jag har ägglossning! I morse kräkte jag av nervositet och nu har jag fjärilar i magen! Som humöret kan svänga...!!

Hur är era känslor? Stabila? Förväntansfulla?

Ja det känns skönt, veta VAD det är som sätter käppar i hjulen så att säga. 

Mm, precis, vi skall dit och lägga upp en plan, vilken procedur och så. Det vi vet är att vi skall göra ICSI, pga min sambos spermier tyckte läkaren. 

Spännande! 

Ganska stabila, vi är väldigt förväntansfulla och ser fram emot detta, liksom, "nu är det vår tur!", har många i min närhet som är gravida eller just fått barn så man är ju lite avis... :P 

Jag räknade ut mitt BMI precis och ligger på 30,4. Hinner alltså inte gå ner innan nästa försök. Har haft en otroligt jobbig vår som sagt och sommarens aktiviteter har gjort att jag kopplat bort allt. Vilket har varit skönt.

Men när mensen är slut ska jag börja simma. Så jag kommer på startbanan i alla fall.

Jag har gått upp en del efter alla hormoner, flytt till hus och allmän jävla trötthet på allt. Ska försöka komma igång nästa vecka med träning och kost men känner att jag blir galen av alla råd hit och dit. Sen i slutändan vet man inte om det gör någon nytta liksom.