Hej alla härliga människor!
Jag hoppas att den här tråden kan vara ett ställe att ventilera med- och motgångar, peppa och stötta, eller bara skriva av sig om ofrivillig barnlöshet, utredning och vägen mot IVF. Vi är många i samma båt.
Skriv gärna och berätta om dig själv och var du/ni är i processen :)
Jag vill först och främst tacka er, tjejer. Att ni finns med mig och förstår gör mig alldeles rörd. Tack för att ni finns <3
Idag var alltså min TD. Inget blod alls när jag gick upp. Så fort jag ens tog i testet slog all gammal, jobbig erfarenhet emot mig. Jag visste att det inte skulle bli positivt. Det har det inte blivit på alla de andra 25 försöken liksom... Varför skulle det bli vår tur nu?
Jag hade alldeles för rätt. Det blev inte ens tillstymmelse till skugga eller missfärgning. Ett enda streck var allt som blev. Inte ens en prick på fel ställe. RD15 och Nada. Ingenting. Ingenting...
Efter allt vi behövt gå igenom... Jag vet att det är optimistiskt att ens hoppas på första försöket, jag vet det så väl. Men... efter den superjobbiga behandlingen, efter alla biverkningar, efter överstimulering, sjukskrivning och elaka Fragminsprutor... ingenting.
Vi köpte CB-digital idag för att testa imorrn också. Inte för att någon av oss tror att något skulle förändrats (mer än att jag förhoppningsvis börjat blöda), men det känns bäst att ha ett dagsfärskt test när vi ska ringa och rapportera resultatet.
Trots att det var så väntat resultat är jag så himla ledsen och besviken. Det kommer liksom aldrig att bli vår tur... Jag kommer aldrig att få uppleva graviditet eller föräldraskap. Vad har jag att leva för då? Vad är så viktigt i livet som att bilda familj? Hur kan något kännas meningsfullt alls när det här aldrig kommer att fungera?
Jag längtar efter att få ringa in imorgon. Jag hoppas på att få en ny tid att komma in så vi kan börja göra upp planer för nästa försök. Jag vill komma igång så fort kroppen är redo, och jag hoppas så att det blir redan nästa cykel. Jag vill inte stå still och börja ladda upp förväntningar igen. Nu vill jag vara inne i karusellen ett tag och inte reflektera så mycket över det, utan bara göra.
Ursäkta längden på inlägget, det är bara väldigt mycket som snurrar runt i huvudet och hjärtat just nu. Jag ska snart samla mig. Först ska jag bara bryta ihop en stund...
Jag håller tummarna SÅ mycket för er som fortfarande ruvar eller som gör det snart. Var det inte min tur måste det ju vara någon annans. Tack, och massor av kärlek till er <3
Det var därför jag bad om att bli förflyttad senare. Jag märkte att det var bättre att hålla tyst... Tyvärr. Så nu vet bara arbetslagsledaren det och vi arbetar OTROLIGT nära varandra. Så vi är mer som vänner än anställd/chef.
Önskar jag hade den möjligheten, men jobbar på en enhet med bara en avdelning. Inte riktigt läge att byta jobb heller..
Åh! Skönt med en sådan bra kontakt med "chefen" ;) Njuuut! :) Kram!
KRAM till er, Cyanea... Jag tror att alla vi här känner igen oss i det du skriver.
Tack hörrni <3
Meddelade nyss chefen om läget. Skrev ett sms om att jag förmodligen kommer bli bättre väldigt snart pga misslyckat försök men att jag ska prata med kliniken imorrn om att förlänga min sjukskrivning något då jag fortfarande är rätt kass. Fick tillbaka svaret att hon var ledsen för vår skull och att jag skulle ta den tid jag behöver innan jag kommer tillbaka till jobbet. Känner ännu mer med dig, Starshaped, som har en så besvärlig arbetsgivare. Det underlättar så mycket när chefen är förstående och bryr sig om hur man mår. Det tycker jag borde vara deras skyldighet.
Cyanea : äsch det behöver ju inte alls betyda att det är kört! Det finns de som plussar sent, så länge mensen inte kommit tycker jag inte du ska ge upp hoppet! Om du utgår från äggplock, när skulle din mens ha kommit egentligen? Även om du gett upp så hoppas jag fortfarande!
Känner för övrigt igen känslan av hopplöshet, jag har inte haft preventivmedel på sju år och aldrig blivit spontant gravid. Kram!
Starshaped: Ja, nu blir det ordentlig vila så vi snart har en ny chans. Min kropp är det enda vi kan påverka, så den måste må bra. Chefen är underbar, vi kommer jättebra överens och jag känner mig lyckligt lottad som har henne som chef. Det är Sahlgrenska som vi går till och som fixar sjukskrivning. Låter jättemärkligt om inte din klinik kan göra det? Det är ju ändå läkare, och läkare får väl sjukskriva oavsett var de jobbar?
Speck: Jag blir alldeles varm av att du tror på oss <3 Tack! Jag skulle ha börjat blöda i fredags, men idag kom det. Herregud vad ni måtte ha försökt, blivit besvikna och tröttnat så man spyr på allt det här :S Hur går det för dig nu?
Så, uppdatering på var jag är nu:
Har testat igen imorse - supernegativt igen. Dock har mensen börjat komma igång, vilket känns underbart. Det hade knäckt mig att vänta i tid och evighet på den... Kliniken är underrättad. Ny sjukskrivning kommer förhoppningsvis, och har jag tur slipper jag snart Fragminsprutorna ;) Den här cykeln får jag inte göra nytt försök, utan jag ska höra av mig till kliniken vid nästa mens. Vi kommer då att köra en naturlig cykel - woho! Ingen Suprecur, Gonal-f eller Ovitrelle för mig!
Preliminärt FET under v. 42. Jag passade på att dubbelkolla hur det ser ut i frysen, och barnmorskan intygade att vi har 6 fina små eskimåer <3
Det känns surt att det dröjer så länge innan vi är på banan igen, men det är väl vettigt när jag inte ens har någon ork i dagsläget. Nu blir det vila ett tag, sedan ska jag försöka komma tillbaka i kondition och orka med jobbet igen. Förhoppningsvis blir denna gång mycket trevligare än första försöket.
Tack alla hejare och peppare, ni är bäst! Nu kan jag snart fokusera på att stötta och peppa er mycket mer <3 Kram!
Cyanea: härligt att era eskimåer mår bra i frysen!
Våra två gick tyvärr åt i vårt förra försök. En dog vid upptiningen och den andra i vecka 8 :(
Men igår började jag ta den första sprutan! Äntligen händer det nåt!
Cyanea : ja vi hade en jobbig period runt 2008, alla tester iom fertilitetsutredningen och ägglossningstest och schemalagt sexliv typ.. Då var det tungt. Så december -08 frågade jag min man om vi inte skulle gifta oss för o få nåt positivt att fokusera på! Och det var nog smart. Sen sommaren 2010 var det vår tur! Det tog lång tid för oss för min man behövde opereras för ett bråck som gjorde det för varmt för spermierna, och väntetiden för den operationen och sen vänta 4 mån för att göra nytt spermaprov, vänta en månad på provsvar... Ja du förstår. Första ET blev tidigt mf, FET därpå blev min son. Så jag hoppas det går denna gång med.
Imorgon börjar jag med nässpray, kör långa protokollet.
Kram o bättre lycka på fet!