En tredje pojke. Såå ledsen och besviken!!

Stackars lilla pojke som är ångrad redan innan han är född. Något har ju gått väldigt fel när man sitter och deppar kring könet på sitt barn. Du behöver riktiga bekymmer, människa.

Ta hand om barnet som du valt att skaffa. Gå i terapi och lös dina låtsasproblem.
Eller så  adopterar du bort den stackars pojken till en familj som längtar efter barn, oavsett kön.

Jag slår inga slag. Jag säger min åsikt, vilka du själv sa att du var beredd på. Det är ett öppet forum där alla får medverka i diskussionerna. Deal with it.

Kloka ord, huvudsakligen att barnet man väntar i magen är fullt frisk, könet kvittar. Om du nu har två pojkar så är risken stor för en tredje, det är liksom fifty-fifty. Om du nu ångrar barnet så mycket så adoptera bort det till en familj som längtar efter ett barn & kan älska det villkorslöst.

Förstår att det kan vara en besvikelse just nu att det är en tredje pojke. Man får lov att vara lite ledsen och besviken, det är ju bara tillfälligt! 

Jag förstår hur du känner TS, har också haft en överväldigande dotterlängtan en gång. Att man känner så som kvinna är varken konstigt eller något att skämmas för. Precis som du skriver betyder inte inte heller att man älskar sina söner mindre. Den som tror det är inte klok. Jag tycker att du gör rätt som skriver om vad du känner istället för att låtsas som ingenting. Stor kram och lycka till med bebisen.

Folk är så bittra. Har noll förståelse för andras känslor. Givetvis är det skilnad på flickor och pojkar och många mammor vill ha en flicka. Du skriver hela tiden att du kommer älska din son TS och det är ju det viktigaste. Tycker det är klokt att ta tag i dina känslor och leva ut de. Många här i tråden som har pojkar låter missnöjda mellan raderna och jag tror det finns besvikelsen hos de som dömer hårdast. Varför bry sig annars?

Mitt andra barn dog. Det var en pojke, jag har en levande son med. Jag kan säga att könet var det sista jag brydde mig om. Bara jag hade fått min bebis. Men nope.. Lycka till med din tredje fina lilla kille!

Just det. Vi har försökt bli gravida över 10 månader nu, och det blir aldrig nåt (än) heller. Jag vill ha min bebis. Inte min flicka eller pojke.

Åh vad jag känner igen mig i det du skriver. När jag var gravid med tvåan önskade jag inget hellre att det skulle vara en flicka. Men på ul fick vi veta att det var en pojke. Jag var ledsen och sörjde ett tag men när jag träffade min lilla pojke var jag full av kärlek. Älskar mina två pojkar jag har.

Nu försöker vi skaffa en tredje och jo, självklart hoppas jag även denna gång att vi kanske kan få en flicka.

Men chansen för det verkar vara minimal plus att den minskar för varje månad jag inte blir gravid på :(

Min sambo har bara bröder och hans far också. Det verkar bara kunna bli pojkarna hans släkt...

Dessutom har jag en kompis som ibland kläcker ut sig elaka saker som att nu när hon försöker bli gravid så vill hon absolut inte ha några pojkar (då kort efter eller samma dag som hon träffat mina) har häng vid flera tillfällen :(

När jag väl blivit gravid vill jag också ha reda på könet vid ul just för att kunna smälta att jag troligtvisbinte kommer få den dotter jag alltid önskat

Kram ts och lycka till med resten av din graviditet!

Väldigt tråkigt att ditt barn dog. Tyvärr kan man ju inte jämföra sorg. Tex är det värre för någon som förlorat sitt större barn som levt än att förlora ett barn i magen eller vid förlossningen? Ja det anser ju jag. Men det förminskar ju inte din sorg på något sätt. Sedan kan man ju inte jämföra sorgen över att inte få ett visst kön med ett dött barn. Man har rätt till sina känslor. Varje dag dör människor men inte blir man gladare i din egen sorg för det. Hoppas du snart blir gravid och får ett barn.