En tredje pojke. Såå ledsen och besviken!!

Jag träffade en mamma på bb snär jag fick min yngsta dotter. Hon hade fått sin tredje son och var lite bitter på det även då tyvärr=(. Han var så fin lilla killen. Men allt hon sa var "du fick ju iallafall en dotter. Det fick inte jag" Tyckte det var lite sorgligt faktiskt.

Jag kan förstå hur du känner men som dom andra skriver - det är ett barn, ett ni förmodligen planerat & längtat efter.. Sen måste jag fråga och rätta mig om jag har fel, sa bm som gjorde ultraljudet att det var en pojke eller var det eget antagande efter den här bilden? Ul-bilden är ju inte "hel" nu och i mina ögon ser den ut att vara tagen underifrån, sitter snorren mitt på benet då? Kanske är en knuten näve barnet håller ovanför benet?

Jag vet att många känner så här, men jag har fortfarande väldigt svårt att förstå hur man kan bli så besviken, över ett barns kön.

Själv kämpade vi några år för att bli gravida, och när vi väl blev det bryr jag mig verkligen inte om vad vi väntar, bara ungen är frisk och inget händer är jag väldigt glad. Är så tacksam över att ens få ett barn.

Förstår att många inte kan sätta sig in i situationen/tankarna du har ts. Och vissa kommentarer här är rent ut sagt vidriga bara.

Jag har haft svårt för barnet i min mage. Har en son sen innan och ville så gärna ha en flicka. I mitt fall var det nog mer att jag inte ville ha en till son JUST NU. Blev gravid när sonen inte var många månader. På tok för tidigt för mig. Och kunde/kan inte tänka mig en till 'prins'. Jag har ju min redan. Men som någon skrivit ytor jag också det är viktigt att prata om det. Jag försöker vara öppen och ärlig om det för både min och bebisens skull. Är rädd för att inte 'connecta' med bebisen när den kommer. Med sonen hade jag mer än starka känslor från första plusset på stickan. Denna bebisen har jag inte riktigt kunnat knyta an till. Om det beror på att inte veta kön eller vad vet jag inte. Men det är oerhört jobbiga känslor och tankar som man inte vill tänka och känna och inte prata om högt Heller. Man skäms (JAG skäms). Bebis har ju inte valt detta. Men just nu kan jag inte göra mer än att ventilera och ventilera. Som jag tycker (tipsar om) att du också bör göra.

Fast allt det där gör jag med min man, han gillar mode, shopping, spa mm precis lika mycket som jag gör. Om våra barn blir som oss så kommer vi kunna göra alla de där sakerna med dem oavsett kön. Du behöver ju inte enbart sitta hemma och leka med bilar bara för att det är en son. Vår son är strax över 2 och vi går ofta ut och fikar och han har redan börjat visa intresse för vad han ska ha på sig. (Sen älskar han bilar och bollar också) Stackars barn om du ger upp att försöka ha gemensamma intressen bara för att han har en snopp.

Fast i ärlighetens namn så tror jag inte det du beskriver är en fråga om kön utan att få barn nummer två. När man har ett barn så är det för det flesta svårt (mig inkluderad) att förstå att man kan komma att älska någon lika gränslöst som det barn man redan har. Det kan ju inte vara möjligt. Jag skulle tro att dina skuldkänslor handlar mycket om att på något sätt svika barn nummer ett.....du kommer ju inte enbart att kunna sätta enbart honom i första rummet längre; att du är rädd att han som du älskar över allt annat ska hamna i skuggan, inte kunna få det han alltid fått av er föräldrar etc. etc.

Jättevanligt att känna så. Många känner av just den anledningen även otillräcklighet när man får barn nummer två. Jag har tre nu och att vänta trean var något helt annat. Jag hade helt annat perspektiv på vad det handlar om att ha flera barn och vad syskonskap är. Och även om det innebär att varje barn får vänta ibland, dela ibland etc. så är det ingenting mot allt det fina de får med ett syskon . 

Jag har som sagt tre pojkar och mer olika än de är kan de liksom inte bli . Att alla tre råkar ha en snopp mellan benen är nog den enda gemensamma nämnare de har med varandra liksom en och annan gen . De är varandras stora trygghet i livet och de älskar varandra och bråkar med varandra och har alltid varandra. Men HELT olika personligheter . 

Nej bilden är på barnet från sidan. Rumpa och rygg till höger i bild. Barnet har benen raka och snoppen sticker ut mellan benen. Så trodde jag bilden var tagen. Man ser barnet upp till bröstet.

Härligt att du kan uppleva allt det med dina söner men jag tror ändå aldrig det blir samma som med en dotter. Kvinnor är kvinnor. Man förstår varandra på ett annat plan. Min flicka kan fråga mig om kroppsliga upplevelser. Hon kan jämföra sin gravidtet med min tex. Man kan ha lika mysigt med söner och man älskar sin son lika mkt men det blir ingen mor-dotter relation.

Att pojkar och flickor är olika på några plan innebär inte att alla pojkar är likadana och att alla flickor är likadana. Det innebär inte heller att det inte finns skillnader som är socialt konstruerade. Tänk efter lite: tror du det är något evolutionärt som gör att tjejer dras till shopping? Kan man inte bara skaffa en väninna om man nu vill ha en kompis att springa på stan med? Tänk om TS får en dotter som hatar kläder, skall hon adopteras bort då eller? 

Och om hon aldrig vill ha barn? Alltså du verkar tro att om barnet föds med snippa kommer det att bli precis som du förväntar dig. Hört talas om individuella skillnader inom könen?