En tredje pojke. Såå ledsen och besviken!!

Fast du har redan sagt att du ångrar honom. Så du kan inte säga aldrig. Och det är det många stört sig på.

Jag missade faktiskt att TS skrev att hon med detta ångrade graviditeten, det var magstarkt. Jag ser dock att hon gång på gång försökt förklara sig men att andra här varken vill eller försöker förstå. Att älta in i absurdum ger mer? Det verkar som att TS målade upp en bild som jag kan tycka är orealistisk och att det blev lite av en chock när hon landade i verkligheten där man visst får hoppas men där det inte finns några garantier. Jag tycker personligen att det är bra, mycket bra, att det finns människor som vågar prata om ämnen som är tabu och obekväma. Det är starkt att våga vara svag.
För oss var barnets kön totalt oviktigt (vi valde bort att en se vad det hade mellan benen). Vi fick en tjej och kille, fortfarande ser jag inte hur könet är av betydelse. Jag delar saker med min dotter som jag inte delar med min son och tvärtom, det har inget med deras kön att göra utan deras personlighet och intressen. Trots detta kan jag förstå att vissa tror att det är skillnad, har andra erfarenheter av relationer osv. TS är långt ifrån ensam om sin önskan.
Vi kan inte styra över våra känslor hur illa de än kan verka för andra.

Jag förstår inte vad det är TS och andra som önskar sig ett visst kön tror att det är ni ska missa om det blir "fel" kön på barnet????? Tror ni att ni ska göra vissa saker med barn av ett visst kön? Att ni ska stå en dotter närmre än om det blir en son? Har ni illusioner om att ni skulle göra "tjejiga" saker med en dotter men att en son skulle förstöra era chanser till sånt? tror ni att ni skulle få en liten kopia av er själva? Nån som liknar er till sättet och utseendet som ni skulle förstå per automatik och umgås mycket med och komma bra överens med bara för att ni båda är tjejer?
Tänk på att en dotter kanske INTE skulle likna er överhuvudtaget och att en son kan likna er till sättet precis lika mycket som en dotter! Det finns inga garantier för att en tjej skulle likna er vare sig till sättet eller utseendet och det finns inga garantier för att ni skulle komma bra/bättre överens med en dotter än en son.
Det finns INGA som helst garantier för att en dotter kommer att tycka om vissa aktiviteter bara för för att hon är tjej och det finns INGA garantier för att ni automatiskt skulle förstå en dotter bättre eller stå henne närmre bara för att det är en tjej.....Tänk om ni skulle få en dotter som inte lever upp till era förväntningar som ni har på dottern? Snacka om att ni sätter press på en ev dotter med era förväntningar!
Otacksamma är vad ni är.

@catnik.

Ja jag känner också igen mig med de där åsikterna folk runtomkring har på mina barn.

Alla blir förvånade och "besvikna å mina vägnar" när de hör att jag har 3 pojkar.

"Så kommer nog flickan nästa gång"

"Det var synd, ni hade väl gärna haft en tös?"

Mm.

Men jag är nöjd med tre barn och att de är killar allihop är varken bu ellet bä.

Men när jag väntade trean så hoppades jag lite på en tjej. Mest för att alla andra runt om oss tjatade så.

Likt som ts sörjer jag ett barn jag aldrig får. Förutom skillnaden att mitt faktiskt fanns så överväg din egen kommentar en gång till. Text är tydligen svår att förstå utan ton och jag gråter över honom varje dag. Så jag skulle inte tro det. Men jag får inte honom tillbaka för det samma som hon inte får sin flicka av denna tråd. Jag har vänner vars ända barn dött o de har fått nytt.