VMS skrev 2014-06-03 08:50:40 följande:
Hej! Kanske inte är rätt tråd jag är i men ville bara kolla om det är någon som vill svaraxeftersom ni är gravida. Tog ett grav.test igår morse med RFSU test & där ser man ett svagt streck & i morse (en timme sen, ungefär) tog jag ett Clearblue digitaltest där det stod "Inte gravid". Har bild från igår, men hur lägger man upp bilder här? Går det från mobilen? Hade varit mycket lättare för er att se vad jag menar då :) Har annars oregelbunden mens, & hade den senast 29 april så räknar med att den kommer runt där månaden efter & det har den oftast gjort nu i några månader. Jag känner på mig dagen innan eller två dagar innan jg ska få den att jag snart får den. Så har jag fått ont, eller lite mer molvärk i slutet av ryggen som jag brukar få innan jag ska ha mens, men ingen än & det är ungefär 1 vecka sen jag fick det. Har också känt mig svullen om magen, det brukar jag också känna av någon dag innan mensen kommer men ingenting än. Jag fick mens 1 eller 2 april & sen den 29 april. Kan det vara så att min kropp sparar in en gång då & att det var maj som blev utan för april fick 2 gånger!? Förstår ni hur jg menar? ;) Jag kanske vill bli gravid så mycket att min kropp spelar mig ett spratt... Inte kul i så fall. & en fråga till. Jag & min pojkvän har varit tillsammans lite mer än 5 1/2 år & enda från början när vi blev tillsammans, samma år som jag skulle fylla 17, sa jag till honom att jag vill ha barn tidigt & han sa med att han vill ha barn tidigt. Brukade prata om det lite ibland, & då sa han att vi måste gå ut gymnasiet & flytta ihop först, när väl det var gjort för snart 2 år sen så säger han att han vill att en av oss ska ha jobb, vi måste ha större lägenhet (bodde då i en etta på 37 kvm) & större bil (hade en Peugeot 207cc, cabriolet, & har fortfarande kvar den). Ett halvår gick & jag kom på att vi kunde fråga min mamma om hon ville byta lägenhet med oss men eftersom vi bodde på 3:dje våningen & hon har hund så ville hon inte det men hon hade tänkt att köpa en lägenhet som precis hade byggts så oratade vi med dom som har hand om hyreslägenheten som min mamma bodde i, & vi fick den så det blev en tvåa på 62 kvm, flyttade in förra sommaren. & bara någon vecka innan vi flyttade in så började jag ett program genom arbetsförmedlingen som man sitter 6h/dag vid datorn & söker jobb... Sååå drygt! Då drogs framåt av att det min pojkvän ville att vi skulle ha av större lögenhet, jobb & en större bil var jobb. Jag skulle hitta ett jobb, innan året var slut, så var det bara! När man sen har ett jobb då är det lättare med allt annat, tänkte jag, som att köpa en annan bil. Gick dom tre månaderna där som jag skulle gå, fortfaramde inget jobb & jag var så arg på arbetsförmedlingen att jag gick dit väldigt ofta & skällde på dom. Fortsatte söka jobb... I november när jag satt hos min handläggare så sa jag att jag vill ha ett jobb innan det här året är slut, hemnes svar var bara: "Jaa, det kan nog bli lite svårt...". Någon vecka senare ringer min telefon från en arbetsgivare som jag har varit på intervju hos & säger att tjejen som dom valde över mig hade slutat så jobbet var mitt om jag fortfarande ville ha det & såklart ville jag det! Dagen efter var jag på brandutbildning & dagen efter det började min 6 veckors låmga praktik. Under den här praktiktidem sa jag till min pojkvän att nu kan vi skaffa barn & då säger han efter ett tag att han inte är redo... Då blev jag riktigt ledsen, började imte gråta men blev ganska nere & med allt nytt som var på jobbet så kände jag att jag blev rätt nere. Efter någon månad köper vi en annan bil & jag jobbar fortfarande kvar där & han säger fortfarande att han inte är redo. Försöker hjälpa honom med att hitra forum för blivande pappor & dom som i grunden inte ha velat men när deras tjejer berättat att dom ska bli pappor & dom fått lite att vänja sig, har dom faktiskt vänt om & ställt upp gör sina tjejer & börjat längta efter barnet, & jag har lånat böcker om att bli pappa & en Mammapraktika bok. Jag har alltid sagt till honom attnär det väl ligger en bebis i magen så kommer du bli redo & ja, du kommer säkert få panik & jag med för allt & inget men du har ju mig att prata med & ta hjälp av, men nej, han säger att han vill veta först innan det blir något. & jag ser många omkring mig i min ålder (23 i december) & yngre som får barn eller har fått barn, blir faktiskt riktigt ledsen av att se dom för det hade kunnat vara jag & min pojkvän. Jag känner att han ändrar sig hela tiden men han ser det inte själv, för mig behöver man inte säga "Jag lovar.....". Utan det räcker med det han sa för att jag ska komma igång & gå framåt. När jag nu ber honom om att ge mig en tid för när vi börjar, tycker inte det är mer än rätt mot mig nu, men det vill han inte dör han måste känna sig redo först & då säger jag till honom att han vet att han har 3-4 månadr på sig att göra allt han kan för att känna sig redo & gör jan det fortfarande inte helt så får han ändå vara öppen & kanske lite på både mig & han själv att han blir redo när han fått veta att det ligger en bebis i magen. Känner mig jätte nere för det känns som att vad jag än säger så ändrar han sig inte, utan bara envisas om att det ska vara på hans sätt... En del av mig känner då att han inte vill ha barn med mig när jag försöker hjälpa honom så mycket jag kan men han bara envisas... Någon som har något tips på vad jag kan göra? Eller något som gör att han hjälper sig själv? Tacksam för svar! :) Blev visst ganska mycket längre än vad jag först tänkte mig. Men hoppas någon tar sig tid & ork att läsa & svara!
du borde starta en egen tråd istället då kan du få mer tips, inlägget är ju inte riktigt relevant till denhär tråden och då kan du få tips från andra som har erfarenhet och inte läser denna tråd :)
