Hej!
Ser ingen Januari 2015 BF-tråd så jag startar en!
Jag ser framför mig att vi fördriver den här tiden tillsammans vare sig det är första eller syskongraviditet under trevlig ton och gärna lite glimten i ögat. Känner man för att vara otrevlig kan man vara det någon annanstans, för det är inte vad vi behöver här =)
Bildtråd:
www.familjeliv.se/Forum-2-12/m73103374.html
BF-tråd:
Hej, får jag vara med här?
Jag väntar andra barnet, beräknad förlossning 2 januari enligt KUB (5 januari enligt sista mens). Första barnet föddes i oktober -08 så det är några år däremellan.
Min förlossning var också relativt lätt. Tror det tog 5 timmar ifrån att vi blev inskrivna på sjukhuset tills att sonen föddes. Jag fick EDA vilket var skitbra, förutom att värkarna stannade av och jag gillade inte det värkstimulernande droppet. De värkarna jag fick av det kändes mycket mer obehagliga än de vanliga värkarna. Minns även att det gjorde sjukt ont precis när huvudet skulle komma fram. Sprack rätt mycket också och blev inte sydd bra vilket gjorde första halvåret efter förlossningen rätt trist.
Denna gång är jag nervös för att tappa kontrollen och bli jätterädd. Tänker att jag kanske glömt bort hur värkarna känns och kommer få panik när jag kommer ihåg dem. Är även rädd för att spricka mycket.
Min kompis som jobbar på BVC säger att det finns någon typ av bedövning som man kan kombinera med EDA och som liksom bedövar därnere när själva huvudet ska ut. Den är vanlig i USA bl a. Skulle kännas skönt om man kunde få den.
Hej, får jag vara med här?
Jag väntar andra barnet, beräknad förlossning 2 januari enligt KUB (5 januari enligt sista mens). Första barnet föddes i oktober -08 så det är några år däremellan.
Min son är född i mars -10 så det kommer bli nästan 5 år mellan syskonen. Jag tycker det känns skönt att inte få så tätt.
Min förra förlossning gick rätt snabbt, tog 3h från att slemproppen gick tills han var ute. Krysstade i 20min. Hade värkar som mensvärk typ inte så farligt behövde ingen smärtlindring så rätt nöjd med min första :) får se om andra blir lika eller om man får dubbelt upp för att första var lindrig ;)
Jag vill oxå gärna vara med här
Jag är 33år (snart) och väntar mitt fjärde barn.
Mini är beräknad till 7/1
Jag har sett att ni har någon facebookgrupp oxå, jag är gärna med även där om jag får, men hur gör jag?
Apperopå förlossningar så är alla såklart jätteolika.
Min första förlossning blev igångsatt vecka 38+0 efter vattenavgång.
Jag kräktes av lustgasen och epiduralen hamnade fel så den läckte ut i sängen.. De värkstimulerande droppet skruvades upp mycket innan någon märkte att ep satt fel. Det gjorde ooont innan de rättade till ep. Förlossningen slutade med att de tog ut tjejen med sugklocka, jag fick sy tre stygn.
Andra förlossningen blev igångsatt v 40+0 fick lustgas som hjälpte och epidural, det gick nog relativt fort, fick värkstimulerande vid 10 och hon är född strax före 20.
Min senaste förlossning kom igång av sig självt vecka 40+2.
Vattenavgång klockan 10.42 när jag var ute för att shoppa det sista inför förlossning, till barnen samt till barnvakt
Började känna att något var på gång vid halv tolv, åkte till förlossningen klockan 12.
Första onda värken kom på parkeringen till förlossningen klockan 12.50.
Vi kom mitt i ett skiftbyte och fick inte träffa förlossningsläkare fören 13.15. Då var jag öppen 10 och hann inte få epidural. Jag minns att jag frågade bm -"Gör det förbannat ont att föda utan?" Hon svarade bara "-det GÅR att föda utan" Haha
och det gick jättebra faktiskt. Jag tyckte det var BÄTTRE utan ep, jag Kände när krystvärkarna kom och fick sköta mig själv... Jag hörde bara långt bort i rummet någon som sa "snart krystar hon" och det gjorde jag och klockan 13.52 födde jag min fina lilltjej.
Att bli igångsatt var för mig bara jobbigt, då min kropp inte alls var redo för förlossning, epidural tyckte jag inte om då den gjorde att jag inte kände mina krystvärkar och därmed inte fick kraft nog. Dessutom upplevde jag att jag mycket snabbare var uppe på benen och pigg efter min senaste förlossning.
Nu med mini hoppas jag framförallt att jag hinner in till förlossningen.
Sedan önskar jag en lika "lätt" förlossning som den senaste var :)
Har en första förlossning som gick jättesnabbt. Detta var 2007. 1h och 40 min från första värk till hon var ute. 30 min innan första värk gick vattnet. Vi hann vara på förlossningen i 15minuter. Förstod inget i bilen in och allt var en dimma av smärta. Fruktansvärd upplevelse. Fick spinktur eller vad det heter med 2 efterföljande operationer.
Efter ettan fick vi läkartid (som inte vi tog initiativ till) där vi själva fick bestämma om vi skulle ha kejsarsnitt eller inte. Vi valde att få en igångsättning pga det borde dra ut på tiden då. När vi sedan kom till förlossningen med väska och allt blev vi nekade pga tidsbrist. Så vi åkte hem. Jag med gråt i halsen. Sedan åkte vi in 2 gånger till men fick fortfarande inte igångsättning som utlovat. Till slut startade det ju av sig själv.
Förlossning två (2009) tog längre tid! Ca 2,5 timme på förlossninen. Bad om smärtlindring direkt men blev nekad det med motiveringen att det inte var lönt eller att tiden inte räckt till. Dumheter. Efter det bestämde jag mig för att inte utsätta mig för den smärtan igen. Blev jätterädd vid varje krystvärk.
Jag har inte tyckt att lustgas hjälpt...
Men nu är jag ju gravid igen och måste ju gå igenom det igen...
Min förlossning var också relativt lätt. Tror det tog 5 timmar ifrån att vi blev inskrivna på sjukhuset tills att sonen föddes. Jag fick EDA vilket var skitbra, förutom att värkarna stannade av och jag gillade inte det värkstimulernande droppet. De värkarna jag fick av det kändes mycket mer obehagliga än de vanliga värkarna. Minns även att det gjorde sjukt ont precis när huvudet skulle komma fram. Sprack rätt mycket också och blev inte sydd bra vilket gjorde första halvåret efter förlossningen rätt trist.
Denna gång är jag nervös för att tappa kontrollen och bli jätterädd. Tänker att jag kanske glömt bort hur värkarna känns och kommer få panik när jag kommer ihåg dem. Är även rädd för att spricka mycket.
Min kompis som jobbar på BVC säger att det finns någon typ av bedövning som man kan kombinera med EDA och som liksom bedövar därnere när själva huvudet ska ut. Den är vanlig i USA bl a. Skulle kännas skönt om man kunde få den.
Min första förlossning gick också fort. 2 tim 50 min från första känning.
Vi hann in till fl tack vare att det var snöoväder och att jag bara var i v 35+6, så vi körde omedelbart in.
Min första förlossning var en mardröm. Vattnet gick på morgonen och värkarna startade snabbt därefter. Två första värkarna var hanterbara och efter det var det bara ren plåga. 44 timmar senare var han ute. Epiduralen funkade bara en kort stund, men den var underbar och välbehövlig under den tiden. Hade otur med barnmorskan också som mitt under allt häver ur sig att "det ska göra ont att föda barn". Kan ju kanske inte vara jättebra att säga till en förstföderska som kämpat i nästan två dygn och inte hade mycket ork kvar.
Förhoppningsvis blir denna förlossning lättare Graviditeten är i alla fall enklare än så länge, enda som är lika illa är väl illamåendet, men det käkar jag ju piller för.
Min förlossning var också relativt lätt. Tror det tog 5 timmar ifrån att vi blev inskrivna på sjukhuset tills att sonen föddes. Jag fick EDA vilket var skitbra, förutom att värkarna stannade av och jag gillade inte det värkstimulernande droppet. De värkarna jag fick av det kändes mycket mer obehagliga än de vanliga värkarna. Minns även att det gjorde sjukt ont precis när huvudet skulle komma fram. Sprack rätt mycket också och blev inte sydd bra vilket gjorde första halvåret efter förlossningen rätt trist.
Denna gång är jag nervös för att tappa kontrollen och bli jätterädd. Tänker att jag kanske glömt bort hur värkarna känns och kommer få panik när jag kommer ihåg dem. Är även rädd för att spricka mycket.
Min kompis som jobbar på BVC säger att det finns någon typ av bedövning som man kan kombinera med EDA och som liksom bedövar därnere när själva huvudet ska ut. Den är vanlig i USA bl a. Skulle kännas skönt om man kunde få den.