Hej!
Ser ingen Januari 2015 BF-tråd så jag startar en!
Jag ser framför mig att vi fördriver den här tiden tillsammans vare sig det är första eller syskongraviditet under trevlig ton och gärna lite glimten i ögat. Känner man för att vara otrevlig kan man vara det någon annanstans, för det är inte vad vi behöver här =)
Bildtråd:
www.familjeliv.se/Forum-2-12/m73103374.html
BF-tråd:
Idag för 11år sedan blev jag mamma för första gången 
2003-09-04 klockan 05.52 för att vara exakt.
Det var då jag för första gången på riktigt förstod vad villkorslös kärlek är, hur det är att älska någon mer än något annat, hur man utan att blinka skulle offra ALLT för denna lilla människa.
Elva år sedan jag på riktigt insåg vad livet går ut på, vad meningen med livet verkligen är.
Min älskade förstfödda dotter fyller elva år idag, elva år då är man stor..
Ändå kommer hon alltid vara liten
Jag minns känslan att för första gången få henne i min famn, få känna hennes doft
Jag minns hur jag grät av lycka.. Sedan när doktorn tog första blodprovet på henne, hon grät, jag grät oxå. Jag förstod ju att det inte gjorde ont och inte var farligt men ändock grät jag då hon grät, jag ville inte att något ont skulle hända henne.
Nu har jag tre fina underbara döttrar och jag tillåter inget ont hända någon utav dem.
Älskade barn, nu har jag lyckan att vänta mitt fjärde barn.
Jag ser fram emot att få möta lillbebisen och få uppleva det där underbara fösta mötet igen
Idag ringde läkaren och sa att det inte fanns kromosonfel. Dock pratar hon ju fortfarande bara om abort och de avvikelserna de hittade. Så imorgon förmiddag har vi nytt ultraljud med båda läkarna. Sedan har vi tid med kuratorn imorgon.
Känns så frustrerande att behöva fatta ett beslut när det känns som att vi bara kan få gissningar om hur de påverkar barnet. Jag hoppas verkligen vi får mer klarhet imorgon.
Detta är så jobbigt att jag har tryck över bröstet och känns jobbigt att andas. Min man tycker också det är tråkigt men det är jättetydligt att det inte påverkar honom så mycket. Han kan ju leva som vanligt. Känns frustrerande.
Igår ringde jag min bm pga sammandragningar. Hon sa åt mig att ringa förlossningen å dom ville ha in mig för en kontroll. Allt såg bra ut med bebis. Livmodertappen var 5cm... Vad de nu innebär? Är de bra/dåligt? Vad är "normalt"?? Fick iaf med mig två bricanyl tabletter hem att ta om de fortsätter. De ges väl inte bara ut sådär huxflux??? Är lite orolig.... Ngn som fått såhär i ngn tidigare graviditet elelr så? Är ju bara i v22
Så nu hoppas jag innerligt att jag är den sista att lämna tråden. Det såg ännu sämre ut idag och mest troligt klarar sig barnet inte graviditeten ut. Vi kommer att avbryta graviditeten i nästa vecka. Lycka till ni andra och så framtiden utvisa om och när vi får vårt tredje barn.
Kram till er alla
Idag för 11år sedan blev jag mamma för första gången
2003-09-04 klockan 05.52 för att vara exakt.
Det var då jag för första gången på riktigt förstod vad villkorslös kärlek är, hur det är att älska någon mer än något annat, hur man utan att blinka skulle offra ALLT för denna lilla människa.
Elva år sedan jag på riktigt insåg vad livet går ut på, vad meningen med livet verkligen är.
Min älskade förstfödda dotter fyller elva år idag, elva år då är man stor..
Ändå kommer hon alltid vara liten
Jag minns känslan att för första gången få henne i min famn, få känna hennes doft
Jag minns hur jag grät av lycka.. Sedan när doktorn tog första blodprovet på henne, hon grät, jag grät oxå. Jag förstod ju att det inte gjorde ont och inte var farligt men ändock grät jag då hon grät, jag ville inte att något ont skulle hända henne.
Nu har jag tre fina underbara döttrar och jag tillåter inget ont hända någon utav dem.
Älskade barn, nu har jag lyckan att vänta mitt fjärde barn.
Jag ser fram emot att få möta lillbebisen och få uppleva det där underbara fösta mötet igen
Idag för 11år sedan blev jag mamma för första gången
2003-09-04 klockan 05.52 för att vara exakt.
Det var då jag för första gången på riktigt förstod vad villkorslös kärlek är, hur det är att älska någon mer än något annat, hur man utan att blinka skulle offra ALLT för denna lilla människa.
Elva år sedan jag på riktigt insåg vad livet går ut på, vad meningen med livet verkligen är.
Min älskade förstfödda dotter fyller elva år idag, elva år då är man stor..
Ändå kommer hon alltid vara liten
Jag minns känslan att för första gången få henne i min famn, få känna hennes doft
Jag minns hur jag grät av lycka.. Sedan när doktorn tog första blodprovet på henne, hon grät, jag grät oxå. Jag förstod ju att det inte gjorde ont och inte var farligt men ändock grät jag då hon grät, jag ville inte att något ont skulle hända henne.
Nu har jag tre fina underbara döttrar och jag tillåter inget ont hända någon utav dem.
Älskade barn, nu har jag lyckan att vänta mitt fjärde barn.
Jag ser fram emot att få möta lillbebisen och få uppleva det där underbara fösta mötet igen
Ja jag såg hennes andra inlägg under! Men jag blir så förvirrad när man missar så mycket ! Ni har ju blivit helt galna på den här tråden och skriver konstant ;)
Igår ringde jag min bm pga sammandragningar. Hon sa åt mig att ringa förlossningen å dom ville ha in mig för en kontroll. Allt såg bra ut med bebis. Livmodertappen var 5cm... Vad de nu innebär? Är de bra/dåligt? Vad är "normalt"?? Fick iaf med mig två bricanyl tabletter hem att ta om de fortsätter. De ges väl inte bara ut sådär huxflux??? Är lite orolig.... Ngn som fått såhär i ngn tidigare graviditet elelr så? Är ju bara i v22