BF Januari 2015

Åh, så roligt med Ullared! Ska dit i mitten av oktober. En mängd bebisgrejer och julsaker står på listan. ;) Du har inte lust att fotografera lite av det du köpte?

Ja, blir också ledsen när jag läser om oengagerade pojkvänner här inne. Den här tiden vill man ju dela och njuta av tillsammans. Vi känner efter buffar tillsammans, planerar, shoppar och renoverar barnrum. Förstår att det känns väldigt ensamt och trist för er som inte känner likadant, men förhoppningsvis är det bara någonting de behöver gå igenom och sen så kanske det lossnar. Jag hoppas verkligen det för graviditeten är ju så himla härlig att få njuta av.

Har ni som har pojkvänner som verkar oengagerade pratat hur ni känner till dem?

Svårt å känna igen sen trotts att de nu e andra barnet å är min sambo lika angagerad om inte värrre för nu tycker han att han vet ju vad som behövs ;) han är väldigt ivrig med å vilja känna sparkar då vi gjort de redan utan på med sonen, men denna bebis e lite lugnare så han har inte fått känna nått än :p

Å ullared ska ja oxå ner till i början på november, tips vad som är prisvärt å handla? :)

Det här med oengagerade sambos tror jag inte har så mycket med åldern att göra. Min sambo är 31 och tycker inte heller det är så roligt att känna på magen och köpa bebiskläder. Han tyckte däremot det var viktigt att vi valde rätt vagn så där var han med och läste recensioner och lyssnade på mig när jag sa vilka funktioner jag hört andra uppskatta. han följde också med och provkörde vagnen. Bebiskläder däremot intresserar honom inte så han tittar med ett halvt öga när jag vill visa upp vad jag köpt.

Igår när bebis sparkade så mycket att magen hoppade så filmade jag lite och visade sen sambon. Då sa han bara "alltså, du verkar så himla uppspelt av det där" och med "det där" menar han att bebis sparkar. Jag tycker det är det häftigaste i världen och för honom är det ingen stor grej alls. Jag tror det är väldigt olika bara. Han har känt bebis sparka en gång och därför har han inget behov av att känna det igen, och igen, och igen, som jag har som sitter med handen på magen hela tiden :)

Om fler sambos är som min så tror jag mer på det där som någon ovan nämnde att ge pojkvännen en praktisk uppgift. Typ läsa på vilken bilbarnstol som är bäst i prisklassen man tänkt sig eller liknande. Det här lull-lullet runtikring som vi kvinnor blir tokiga i intresserar inte många män. :)

Min sambo var inte heller spec engagerad i min första grav. Och egentligen inte denna heller, fast jag är inte heller så uppe i graviditeten denna gång så tänker inte direkt på det nu. Men vet att jag störde mig på det med första barnet. Han följde med på alla undersökningar hos bm och så men det var typ det. Inköp hade han noll intresse av men så är han också som person, ingen som går och shoppar kläder om han inte måste. Kommer ihåg att jag var besviken även efter att bevisen fötts, jag ville gå på barnvagnspromenader tillsammans men han förstod inte alls varför vi plötsligt skulle börja promenera tillsammans något som vi aldrig gjort innan.

Alla är vi olika personligheter helt enkelt och det är lätt att tro att ens partner ska förändras och plötsligt vilja göra massa saker bara för att han ska bli pappa. Jag tror att för de flesta killar tar det lite tid (spec vid första barnet) att växa in i rollen och förstå de uppoffringar som de kanske måste göra osv...

Det är inget jag lider av eller vill förändra. Jag värderar helt enkelt andra saker än att han ska följa med och shoppa bebiskläder. Sen är det klart att det är kul när han väl kommer med, men jag ser det liksom inte som ett symptom på att han inte vill ha bebisen/eller liknande. Är nog rätt trygg med hur han känner, därför är det inte så viktigt för mig.

Jag måste bara säga att jag blir lite provocerad av att du skriver att det är ensamt och trist. Jag tycker inte att man behöver förutsätta att bara för att killen inte följer med och shoppar bebiskläder är han oengagerad känslomässigt.

Kan man inte njuta av graviditeten om man inte "shoppar och renoverar barnrum" tillsammans? För mig är det viktigare att vi pratar om vilka värderingar vi vill lära barnet och hur vi vill att han/hon ska vara mot andra. Sen att de materiella sakerna inte engagerar, ja det säger nog mer om hur man är som person... Bara en tanke..

Oj hur tolkade du de ja skrev egentligen? Jag mena om man blir ledsen utav de är de kanske bättre att säga de så killen får en chans å kanske berätta sin sida så man förstår varandra bättre.

ALDRIG nämnt nått om att nåns pojkvän inte villa ha bebisen ellet hur trygg dem känner sig. Där har du bakat ihop själv :/

Då förstår jag bättre hur du menade. Jag trodde att du förutsatte att bara för att en kille är oengagerade så skulle man ta upp det med honom. Självklart tycker jag man ska ta upp det, om oegagemanget påverkar en så att man blir ledsen. Jag menade bara på att alla som har en kille som engagerar sig mindre nog inte känner att det är en sådan stor sak att man behöver ta upp det.

Trist att du uppfattar det så, det är inte min mening att sätta ord på de känslor ni känner. JAG skulle tycka det kändes trist och ensamt. Längtan94 inledde det här ämnet med hur nere och ledsen hon var över det hela så helt är jag inte ute och cyklar. Men självklart ber jag om ursäkt att du tar illa vid dig.

Och tro mig, vi diskuterar värderingar, barnsyn och allt sånt kontinuerligt också. Men du kanske ville försöka få in en känga om att jag är materialist? Eftersom det var aktuellt i diskussionen angående just inköp så körde jag vidare inom samma kategori.