BF Januari 2015

Hej! Nu är det inte så långt kvar! Längtar så otroligt mycket efter Mini. Är i vecka 28 och har gått upp ca 7 kilo, fast i vecka 14 så hade jag gått ned 3 kilo så egentligen från min vanliga vikt så är det väl 4 kilo. Njuter verkligen av att ha henne i magen men längtar så otroligt tills hon vi kan ha henne i famnen.

Jag har då under min graviditet fått reda på att jag har en ärflig sjukdom som heter thalassemi det vill säga blodbrist. Det är fortfarande nytt för mig då jag fick reda på det för ca 2 månader sedan och allt har varit spring fram och tillbaka hos olika läkare och specialisten varje vecka och har fått sjukskriva mig då de inte heller visste om det var exakt det det handlade om. 
Klart jag blir orolig då jag har under de första månaderna inte vetat om detta, har också fått 2 blodtransfusioner under de här tiden då mitt hb värde låg på 70 under den här tiden. Nu ligger det på lite över 80. 

När jag skrev in mig så var jag i vecka 11, då jag inte heller visste själv vilken månad jag var i så fick vi ultraljud för att kolla det. Tog blodprover för att se om allt var ok. Och kollade järnvärdet, vilket BM såg att det var väldigt lågt men allt hon sa var bara att jag skulle till apoteket för att hämta ut järntabletter och äta mat med mycket järn. Ok ingenting mer med det och så skulle vi inte ses igen förrns efter i augusti. Innan dess skulle vi på rutinkoll och kolla till bebisen. 
Efter första besöket kände vi att hon var väldig stressad och opedagogisk  och kanske inte alls någon som vi skulle kunna gå till igen, men eftersom det är vårt första barn också så kände jag att jag skulle ge henne en till chans.  Men det blev inte bättre än så. Vi kände oss ovälkomna och kände bara stress. Så jag bestämde mig för att kolla upp andra mottagningar och det måste vara det bästa som kunde hända oss, för det första att hon verkligen välkomnade mig och lyssnade på allt. Det var en helt annan känsla och jag kände mig trygg. Fick mer tid på mig och under den första besöket så jobbade hon också över då gick in och tittade på mina provresultat från den andra mottagningen. Jag nämnde att jag hade lågt järnvärde på stickprovet och hon såg ändå att jag hade högt på blodprovet som skickades till labbet så blev hon lite misstänksam då det var en skillnad på värdena. Så hon skickade ned mig till labbet för att ta fler prover direkt. 
Ringde mig dagen efter och hade bokat in mig hos läkaren, och läkaren sa att han ville sjukskriva mig direkt. Vilket jag först avböjde och behövde tänka på saken då jag inte trodde på att det kunde vara så farligt. Så varje vecka har jag fått springa in på sös och specialisten för koll och de tyckte också att jag borde lugna ned mig. För minis skull. Och till slut så sa jag att jag ändå kunde sjukskriva mig halvt. Eftersom jag har ett tungt jobb annars så hade min chef  sett till så att jag inte behövde lyfta tungt eller stressa. Det var jag väldigt tacksam över. Men med tiden kände jag också att jag blev tröttare och tröttare och det är ju för att jag har ett liv i magen som växer.
Min läkare har nu sjukskrivit mig på heltid då han tyckte att jag verkligen måste vila innan förlossningen. Så jag känner också att det kan vara det bästa för oss 2, det är inte bara mig det handlar om nu och pengar är inte det viktiga, bara hon mår bra så är jag lycklig.
 Men jag känner hur stark hon är och hon växer så fint så. Om 4 veckor ska vi kolla igen på henne och jag längtar så otroligt! 

Varför all den här hysterin om färger till barnen? Och namn :s

1.många väljer nu neutrala kläder på barnen för att de inte ska bli nå kaos över att färgen är "tjejig" men varför kör man inte mixat med blått och rosa tex? För att lära barnen att de är okej att vara tjej med en blå tröja med monster på? Eller lära sonen att de är okej att ha en rosa tröja mes rosetter? Hur blir de bättre av att skippa färgerna helt o h köra på neutralt? :)

2. Varför vill många ha gamla namn på sina barn eller "speciella" , varför anses de inte vara okej att döpa sin dotter till Alice? "För de är för vanligt"

Vill inte ha några arga svar! För ja döp barnen till vad som, de va bara en tanke som slog mig :)

1. Håller med! Begränsa inte, utan använd alla fina färger helt enkelt. Rosa, blått, gult, orange, grönt - vi använder allt till vår dotter.
2. Alice t.ex har ju varit populärt ganska länge nu, det är väl inte så konstigt att man vill döpa sitt barn till något som inte fem andra barn redan heter? Namntrender går ju i vågor. Det populära brukar vara de namnen som ligger två generationer bak i tiden.

Längtan94: när det gäller färger på kläder och liknande så är det väl inte färgen i sig som styr, det är väl snarast mekanismerna som gör att vi vuxna och i nästa läge våra barn anser att vissa företeelser hör till ett visst kön som vi behöver bli medvetna om. Har en granne som forskar på genusvetenskap och hon har fått mig att inse att mycket av våra beteenden är färgade av gamla föreställningar om vad som är 'pojkigt' och 'flickigt'.

När det gäller namn så är jag en sån som gillar gamla och mer ovanliga namn, varför kan jag inte riktigt svara på, samtidigt tycker jag att de vanliga namnen är fina. Det är väl en fråga om personligt tycke och smak.

Ja jag har stött på dom som verkligen velat ha ett standard namn men dom sa i stil med "vi kan inte ha de pga att alla andras barn heter de" så känns dumt att skippa nått man vill ha bara för att !? :)

Ja nu får vi skärpa oss här ska barnen bli färggranna :D

jag gillar färger och mönster, när vi väntade sonen så fick vi massa massa kläder av en bekant som de flesta va dock i blått och grönt så han hade mycket det som bebis, men hade haft dem även om vi fått en tjej, vet ju ej könet på denna bebis heller och kommer återanvända storebrors kläder ändå. Sen när jag handlar så köper ja de som jag just då tycker är snyggt. Idag skickade jag ex sonen till dagis med randiga byxor i rosa och lila strumpor med prickar på som många tycker är tjejigt, men jag tänker bara färg är fint på barn oavsett kön :)

sen det där med namn är väl väldigt varierande, en del vill ha ovanliga namn och en del gamla klassiska, och namn kommer ju och går Alice var toppnamn på min lista om vi hade fått en dotter, men nu om vi får en dotter vill ja ha ett annat namn för att jag vill att det ska passa ihop med vad sonen heter. Då blir Alice för "omodernt" eller vad man nu ska säga.

1) Jag misstänker att allt kommer bli rosa och sockersött denna gång ... Jag har aldrig varit en "rosa" person. Jag har gillat svart (på mig själv) grönt, turkos, orange, blått mm. ...min dotter (19 år) gillar samma färger som mig och kan inte heller tänka sig rosa ... Men nu när jag väntar detta lilla underverk ... tänker vi bara i rosa färger ... varför vet jag inte - men jag tänker passa på att köpa en massa rosa saker/kläder för första gången i mitt liv och jag tänker njuta av denna färg som jag aldrig gjort tidigare

2) Jag vill gärna hitta ett annorlunda och unikt namn som visar hur speciell vår lilla tjej är för oss

Jag har inga åsikter på hur andra gör... utan tycker att vi alla skall göra det som känns bäst. För min del tror jag att min "rosa" fas är över inom ett år...

Jag tycker också neutrala = beige, vit och grå är såå tråkigt. Däremot tar det emot att sätta en klänning med puffärm på en pojke eller en slips på en flicka, men färger tycker jag inte har betydelse. Rosa är fint på en pojke och blå på en flicka.

Vad gäller namn så är jag mån om att namnet ska vara ganska ovanligt, helst inte på topp 100, det är så tråkigt att vara Alice P eller William J.

Tittar man in i min son garderob så är de rätt färglatt på tröjot thsirt å neutrala byxor :) här är de mkt rött oranget å även mkt rosa, flesta med rosa i tryck eller ränder men skjortor å pike tröjor som är helrosa så här är de inte direkt kill färger :) mkt orange för de älskar jag själv :p bebisens låda är de mkt rött, sen vitt :)

har mkt kläder från polarn och pyret å deras ör oftast färgglada och man kan köpa "tjejfärger" till killar oxå tänker då på modellen på kläderna :) har köpt mkt newbie till bebis men de är ju lite tråkigare kläder men väldigt fina ändå :) sen kan ja verkligen rekommendera pompdelux om man gillar lite mera neutrala färger sjukt fina kläder och väldigt mjuka och sköna :)

Namn är jag lika vill absolut inte ge mitt barn ett namn som flera andra har i samma ålder.. ja hade själv 3 st bara på mitt "kvarter" som hette som mig :/ inte kul å 2 st i min klass :/ aldrig blivit kallad de ja heter utan alltid nått smeknamn som varit längre än mitt namn :(

nu när vi ändå va inne på de här med barnkläder så tycker jag de är synd på newbie att dom inte har så mycket färg på sina kläder, är ju ganska vitt, beige och grått. Söta klänningar har dom dock och min mamma köpte en sån där gullig overall med öron till sonen som även denna bebis ska få ha i vinter :)

HM har förresten söta bebis kläder med djur på och då är det en mössa till med öron på, hade en med groda på till sonen men har inte hunnit kolla om dom fått in nå annat detta år. De passar ju till både kille och tjej.

Åhléns har ju sin barbapappa kollektion som är färg och sen för större barn har dem ju pippi såg jag.

Men annars kan jag tycka att de är väldigt uppdelat, ex på cubus där är det verkligen rosa och blått på barnkläderna de tycker jag blir lite väl trist